Ord och Bild: 1893

Ur

EPILOG

vid Jubelfestpromotionerna i Upsala domkyrka den 6 September 1877

af C. R. NYBLOM.

^jrnTår tack till alla, kvinnor liksom män,

Pjjp som känna djupt i trogna hjärtan än,

hvad, denna plats betydt för Svealanden!

Ja, denna plats med lärosalars mängd,

där aldrig ]j orten var för någon stängd

och intet tvång sin hämsko lagt på anden.

Men främst bland våra salar nämns ändå

det ädla tempel, där just nu vi stå,

där tankens män, just här vid altarrunden,

så ofta höjt sin röst i högtidsstunden,

och segerns palmer delats som i dag, '

dt vettets tolk, åt forskningens korag.

Hur åren rullat framåt på sin bana! Här stodo fädren vid Sankt Eriks fana, den Gudi vigda, och med vördsam min de hälsade, som vi, hans helgonskrin. Här mötas minnen från försvunna tider, från år af lugn, från år af storm och strider. Här lade dakob Ulfsson ned sin staf, fast knappt inan kände patriarkens graf. Och smedens son från Örebro, som stridde för samvetsfrihet i vår höga nord och sist af tungomålets råmalm smidde det språk, som vardt en tolk för Herrans ord, han hvilar här och tyst sin stämma blandar med andra, komna från de stores andar, som efter honom lagt i häfdens famn sitt arf åt oss: sitt verk och sina namn.

Hur klingar ej liksom en undersaga det minne, som i korset där gått ned, där fordom Sveafolket brukat taga af nykrönt fursteson hans kungaed! Där gick vår stortids drömdåd ned i griften. Atlantica! — Hvem laser längre skriften? Men Rudbeck själf står som en memnonsstod, ifrån en tid, hvars sol gick ned i blod.