Sida 34
En julbild från Rom. Af C. Bildt. Med 5 bilder efter fotografier af författaren och en teckning
34
C. BILDT.
frälsaren själf och ej hans förgyllda, diamantprydda lilla träbeläte, som onekligen är den sämsta delen af Presepio-gruppen, klumpigt, grannt och smaklöst! Men dylika distinktioner äro för fina för barnasinnet, och de, som i dag trängas framför det lilla kapellet i den gamla kyrkan, äro alla barn, fast somliga ha svarta lockar och andra grå. Hos dem blandar sig kärleken till Kristusbarnet med stolthet och beundran öfver
just denna il Bambino i Aracelikyrkan till en enda känsla, för hvilken jag öfverlämnar åt erfarnare psykologer att finna ett passande namn. Vi nordbor äro frestade att likna den vid afguda-dyrkan, men i södern är gränsen mellan denna och religionen ofta nog svår att uppdraga.
Il Bambino lönar rikt den beundran och stolthet, hvarför han är föremål, ty han har utfört många underverk och lär göra det ännu i dag, säger man.
Till månget litet sjukläger har han hemtats af tröstlösa föräldrar, och sedan de gode fransiskanerna, som vakta honom, ställt honom vid barnets bädd och läst de riktiga bönerna och tändt det riktiga antalet ljus, så har den lille sjuklingen mycket ofta blifvit frisk. — Jag sade med flit att munkarne »vakta» bilden, ty den lånas icke bort från kyrkan utan bevakning. Det hände nämligen en gång för mycket länge sedan,
att en kvinna, som fått hämta honom till sitt sjuka barn, behöll honom och skickade en falsk tillbaka i stället, och hade inte il Bambino själf genom ett underverk om natten lagt sig utanför kyrkodörren och låtit klockan ringa, tills munkarne kommo och funno honom, så hade han troligen varit borta för alltid.
Julen är naturligtvis il Bambino's glansperiod. Till juldagen ställes it Presepio i ordning, och där får den
Källa: Project Runeberg ·