Sida 35
En julbild från Rom. Af C. Bildt. Med 5 bilder efter fotografier af författaren och en teckning
EN JULBILD FRÅN ROM.
35
granna lilla bilden ligga i prakt och ära till trettondagen för att sedan sorgfälligt låsas undan och endast visas för små sjuklingar eller för nyfikna och tyvärr ofta också spefulla resande, som läst om honom i Baedeker. Stackars kritiska resande, hvilkas skarpa ögon endast tro sig se en löjlig, prålig docka! De borde vara här i dag för att se den glädje, Bambino skänker hundratals små barn, där de trängas kring hans
krubba eller trippa efter honom, medan han bäres i procession kring kyrkan. I mången liten romarunges jul är detta själfva medelpunkten, alldeles som dansen kring granen hos oss; för blott alltför många är det också julens enda fröjd.
Men barnen nöja sig ej med att bara titta och se. Midt emot krubban på andra sidan af kyrkan är en liten plattform uppstäld, och där få små by-tingar klifva upp och deklamera ett
poem om Kristusbarnet. Barn efter barn klättrar upp för stegen eller lyftes upp af mamma eller pappa, gör en liten bugning och börjar med klappande hjärta läsa upp sina verser. Långa äro de inte, och de hafva omsorgsfullt präntats in i det späda minnet af kärleksfulla mödrar, alltsedan barnet var gammalt nog att höra talas om il Bambino, och därföre går det för det mesta bra. Några af de små talarne, isynnerhet
flickorna, göra sin sak med öfverraskande säkerhet, eld i föredraget och säkra, lifliga gester. Kanske blir någon af dessa sexåringar med tiden en stor skådespelerska! För andra går det knaggligare; de staka sig och få suffleras af mamma eller stora syster, men det är lika roligt, när de väl komma ned på kyrkgolfvet igen. De ha dock »predikat» i Araceli, och af det minnet har hela familjen roligt i långa tider efteråt.
Källa: Project Runeberg ·