Sida 133
YVETTE GUILBERT.
Af CARL G. LAURIN.
Med I bild.
NĂR den högvĂ€xta, under senare hĂ€lften af nittiotalet rödhĂ„riga Yvette med sin lĂ„nga, magra hals, som kommer det att knĂ€ppa af sig sjĂ€lft i guillotinknifven,
gjorde sitt intĂ„g i vĂ„r stilla krets, föreföll hon â om uttrycket tillĂ„tes mig â som en trane i spurvedans. Det var nĂ„got sĂ„ barockt att höra Montmartres skyddshelgon
