Sida 47

KULTURLÄNDERNAS SKÄMTTECKNARE OCH SKÄMTTIDNINGAR.

Af CARL G. LAURIN. Med 23 bilder.

KVICKHETEN Ă„ldras snabbast af allt. Hur underligt enkla, . tarfliga och löjligt schematiska förefalla oss ej skĂ€mten i gamla gulnade kalendrar, hur klumpiga och trĂ„kiga, trots all historisk bouquet, verka ej de flesta karikatyrer frĂ„n 1700-talet. Till och med en stor begĂ„fning som Rowlandson lyckas med sina typers kautschuksartadt förvridna anletsdrag och sin mĂ„ttlösa öfverdrift nu knappast vĂ€cka ett djupare intresse. —- Men det Ă€r pĂ„ detta omrĂ„de som pĂ„ alla andra: det bĂ€sta stĂ„r sig. Voltaire blir alltid kvick, och OberlĂ€nders teckningar förbli alltid skrattretande. — Det Ă€r under 1800-talets senare hĂ€lft som skĂ€mtteckningen haft sin glansperiod

Ord och bild, 8:e Ă„rg.

och detta af helt naturliga skĂ€l. Humorn har individualiserats: i stĂ€llet för att ge de abstrakta typerna har man mer och mer betonat och fördjupat det personliga, och pressen har genom litografi, trĂ€snitt och autotypi kunnat bli bĂ€rare för en konstform, hvilken kommer att meddela mer om vĂ„r tids djupaste inre Ă€n mĂ„nga jĂ€rnvĂ€gslaster högtidliga dokument. — Men hvarför. alltid grubbla pĂ„ framtiden och dess dom öfver oss! —

NĂ„gon har sagt — eller kunde Ă„tminstone ha sagt — att den, som ej kĂ€nner sin egen tid, den har icke lefvat, och sĂ„dana beklagansvĂ€rda finnes det godt om nu för tiden; de kunna vara hur lĂ€rda som helst men hinna sĂ€llan lĂ€ngre Ă€n till

Skannad sida 47