Sida 344
fĂ„gel störa lugnet. Ej ens ett spĂ„r af björn, varg eller rĂ€f mĂ€rktes i snön. Allt sĂ„ dödt. Det var nĂ€stan hemskt att fĂ€rdas dĂ€rigenom, och dock, jag lĂ€ngtar tillbaka till stillheten och den hĂ€rliga rena luften. Pierre Loti talar med hĂ€nförelse om »lâair irrespiré» pĂ„ Sinai. Den ersĂ€tter mycket. Taigan har samma charme.
Har man endast en gÄng lÀrt kÀnna den, lÀngtar man tillbaka, i trots af alla strapatser och vedermödor.
SILLFISKE PĂ SYDKUSTEN.
Af JACOB HILDITCH.
ĂfversĂ€ttning frĂ„n norskan.
Med 1 bild.
MEDAN det i vÄra dagar Ärligen under de första vintermÄnaderna bedrifves ett tÀmligen betydande sillfiske i hela strÄket utanför Kristianiafjordens mynning alltifrÄn Hvaler (eller Hvalöarna, som ögruppen ocksÄ kallas) i öster till Jomfruland och Risör i vÀster, Àr det icke sÄ sÀrdeles mÄnga Är sedan hela detta farvatten var sÄ godt som alldeles utan sillstim Äret om och fick nöja sig med det vanliga fisket med ryssjor, dörjor, smÄnÀt och ref.
Ett egendomligt kretslopp har konstaterats Àfven i dessa förhÄllanden: nu anse ynglingar och mÀn som nyss hunnit mogen Älder det som den naturligaste sak i vÀrlden att hÄlla pÄ med sillfiske frÄn slutet af november till lÄngt ut pÄ nyÄret, medan gubbarne jÀmt gÄ omkring och orera om, hur knappt med sill det var i deras ungdom: en fattig sill pÄ kroken, en liten nÀtfÄngst smÄsill, det var det mesta man kom upp till. PÄ den tiden var vÀstlandet frÄn Lister och vÀsterut det vÀlförsedda strÄket, men nu Àr vÀrlden upp- och nedvÀnd: nu komma listerlÀndingen och jÊrbon hit österut för att fiska sill mellan Fredrikstad och Kragerö
â det gĂ„r rundt alltsammans. Men bakom gubbarne Ă„terigen kommer »sjunde far i gĂ„rden» â dĂ€r han finnes â stapplande och berĂ€ttar, darrande och skĂ€lfvande pĂ„ rösten, om hur han mycket vĂ€l minns, att hans far icke en utan mĂ„nga gĂ„nger hade utbredt sig öfver att sillen sĂ€ plötsligt hittat pĂ„ att alldeles bli borta efter att i mĂ„nga Ă„r ha varit en regelbunden vintergĂ€st i dessa farvatten; lik en kompakt silfverĂ„dra i sjön brukade han komma med hvalen efter sig och hela hĂ€rskaror af mĂ„sar och annan sjöfĂ„gel i luften.
Ett faktum Àr emellertid, att vi nu för tiden regelbundet hvarje Är ha ett betydande sillfiske alltifrÄn Sponviken och Ànda till Porten i vÀster, medan gamle Jens Kraft Är 1820 i sin »Topografiske Norge» om distrikten kring Fredrikshald, Fredrikstad o. s. v. meddelar: »PÄ det hela taget bedrifver ingen i detta fögderi fiske sÄsom stadigt nÀringsfÄng; endast nÄgra fattiga strandsittare söka, i brist pÄ annat, dÀri sitt lifsuppehÀlle.»
I vÄra dagar stÄ i dessa trakter tusentals fiskeskutor pÄ land frÄn vÄren till hösten, medan deras Àgare hela sommaren
