Sida 460
4I8
georg pauli.
föregifna portrÀtten af Laura mÄste vi stÄ tvekande, dÄ vi ej kÀnna deras historia. Petrarcas sÄnger gifva oss visserligen i spridda drag en förestÀllning om hennes utseende, men dessa Àro allt för allmÀnt hÄllna för att kunna tjÀna som sÀker ledning vid skapandet af hennes bild.
Vi stÄ nu Äter under platanerna utanför hotell »Laure et Pétrarque», och snart
inbjuder oss i hotellets trÀdgÄrd vid randen af en muntert porlande rÀnnil en mÄltid bestÄende af Sorgues berömda foreller, doftande smultron frÄn kullarne i nÀrheten och syrligt, uppfriskande landtvin.
DÀrute ljuder manande kuskens horn, och nÀr aftonens skuggor sÀnka sig öfver Vaucluse med dess minnen, skola vi redan vara lÄngt dÀrifrÄn.
"Ăš).(s
AUGUSTE RODIN.
AF GEORG PAULI. Med 14 bilder.
Det har alltid stĂ„tt strid kring hvarje nytt betydande arbete af Rodin, som i nĂ€rvarande stund Ă€r vĂ€rldens kanske ryktbaraste skulptör, pĂ„ samma gĂ„ng den berömdaste och den mest förkĂ€ttrade. Strid vĂ€ckte redan »KopparĂ„ldern», den första staty som Rodin utstĂ€llde pĂ„ Salon de Paris (1877). Monumentet öfver Claude Lorrain, hvilket skulle resas i Nancy, Lothringen, blef i förstone refuseradt af de officiela myndigheterna, och det var blott genom energiska anstrĂ€ngningar af GallĂ©, keramikern, och Roger Marx, kritikern, bĂ„da bördiga frĂ„n Nancy, som det lyckades att Ă€ndra vederbörandes afsikter. LĂ€ngre fram fĂ„r Rodin i uppdrag att utföra det monument öfver Victor Hugo, som skall uppsĂ€ttas i Pantheon, och dĂ„ gipsmodellen Ă€r fĂ€rdig, beslutar den första officiela granskningsnĂ€mnden att ej emottaga konstverket förr Ă€n detsamma undergĂ„tt genomgripande modifikationer och â Rodin Ă„tertager sitt arbete. Men de förĂ€ndringar, han vidtager, blifva förvisso inga modifikationer, utan snarare Ă€gnade att Ă€nnu intensivare Ă€n förut framhĂ€fva den tanke, sorri för honom varit den ledande vid konceptionen af nĂ€mnda monument. Och helt nyligen ha vi hört de skarpa hugg, som skiftats mellan beundrare och belackare med anledning af hans pĂ„ fjolĂ„rets Paris-salon utstĂ€llda staty af Balzac, hvilken staty var bestĂ€lld af franska för-
fattareföreningen för att uppstÀllas i Paris pÄ offentlig plats. Statyn refuserades, Rodin vÀgrade att emottaga nÄgon som helst ersÀttning för sina ÄrslÄnga mödor, och »Balzac» har nu blifvit uppsatt i Rodins villa i nÀrheten af Meudon.
Det Ă€r ingen omogen ungdom man pĂ„ detta sĂ€tt behandlar. DĂ„ »KopparĂ„ldern» exponeras, Ă€r Rodin trettiosju Ă„r och i fjol, nĂ€r Balzac-statyn refuseras, har han fyllt femtioĂ„tta. Den tidrymd af tvĂ„ decennier, som ligger emellan fullbordandet af dessa bĂ€gge arbeten, Ă€r uppfylld af en konstproduktion sĂ„dan att hans rykte varit i stĂ€ndigt stigande; nĂ„got som ju ock förklarar att man ofta vĂ€ndt sig till honom i och för monumentala uppgifter, trots att erfarenheten bort mana vederbörande till försiktighet. KonstnĂ€rspersonligheter sĂ„dana som Rodins ha nĂ„gonting visst som lockar och drager â malgrĂ© tout.
De skarpa meningsutbytenas orsak har helt naturligt varit den, att med Rodin framtrÀdde en lika ny som stark personlighet. Om Àn det fÄtal, som hÀlsade »KopparÄlderns» första framtrÀdande med bifall, nu hunnit svÀlla ut till ett öfvervÀldigande flertal, sÄ har Ä andra sidan Rodins personlighet hunnit genomgÄ en sÄ mÀktig utveckling mot frigörelsen af sin egen individualitet och en sÄdan fullÀndning i att med sin konsts hjÀlpmedel kunna finna adekvata uttryckssÀtt
