Sida 608
UR BOKMARKNADEN.
Karl Warburg: Velasquez och hans konst. Göteborg, Wettergren & Kerber. (PopulÀrt vetenskapliga förelÀsningar vid Göteborgs högskola X.^
Af de tvÄ stora spanska konstnÀrerna i det sjuttonde Ärhundradet bildar den ene slutpunkten i en omfattande utveckling, medan den andre Àr utgÄngspunkten för kommande konststrÀfvanden af Ànnu oöfverskÄdlig lÀngd. Hos Murillo lefver det romanska madonne- och helgonmÄleriet upp för sista gÄngen med glansen af en stor uppenbarelse, med idyllens fred och hÀnryckningens lycksalighet och med all den bedÄrande gratie, hvilken endast blommar ur den mark, som odlats af en lÄngvarig tradition. Velasquez har gÄtt öfver grÀnsen in pÄ förut okÀnda omrÄden, han Àr den revoltens man, som ocksÄ framgÄr ur gamla och blomstrande kulturförhÄllanden. Huru kraftigt han röjde sin ensamma vÀg synes bÀst dÀraf, att anslutningen till hans konst och kÀnslan af dess betydenhet aldrig varit starkare Àn i vÄra dagar. Det finnes vÀl knappast nÄgon samtida artist, som ej bugar sig för Murillos himlasyner, men om man tÀnkte sig, att hela denna konstnÀrliga fantasivÀrld aldrig funnits till, skulle vÄr tids konst i alla fall haft alla de hufvuddrag, som den nu Àger. DÀremot Àr det svÄrt att tÀnka sig, huru den skulle sett ut, om icke Velasquez' konungar och drottningar, infanter och infantin-nor, arbetare och tiggare, narrar, drinkare och idioter lefvat pÄ hans dukar ett lif, hvilket kanske Àger den högsta potens af dristig verklighet och intensiv fullhet, som konsten, frÄnsedt Shakespeares dramer, Ànnu nÄtt att framstÀlla. Det enkla, hvardagliga och tillfÀlliga, detta som vÄr tids konstnÀrer mest ÄtrÄ, har Velasquez lagt under konstens domÀn pÄ ett sÀtt, som blir svÄrt att
öfvertrÀffa. Han har fört koloriten frÄn de starka fÀrgmotsÀttningarna in pÄ frÀndska-pernas omrÄde, frÄn de retoriska antiteserna in i valörernas förtrolighet, och det svarta, hvita och grÄa blifva hos honom uttrycksmedel af oanad kraft, med pianis-simots hörbarhet lÄngt dit in, dÀr tystnaden förut rÄdde. Velasquez Àr för nÀrvarande en kraftkÀlla till konstnÀrlig förnyelse sÄsom knappast nÄgon annan af de gamle mÀstarne, och det Àr dÀrför ej underligt, att hans namn för samtida öron har en starkare och innehÄllsrikare klang Àn hans store landsmans och samtidas, hvilket intill vÄr tid alltid nÀmndes före honom.
Det Àr sÄlunda i en behaglig tid som don Diego de Silva Velasquez för första gÄngen blir föremÄl för en nÄgot utförligare framstÀllning pÄ vÄrt sprÄk i professor Karl Warburgs pÄ studier i Pradomuséet i Madrid grundade populÀra skrift. Forskningen har i tysken Carl Justis stora monografi sagt det allra mesta som kan vara att sÀga om Velasquez, och detta arbete, hvars fullstÀndighet och utmÀrkta vetenskapliga metod göra det till ett mönster i sitt slag, har naturligtvis varit Warburgs litterÀra hufvudkÀlla. Vid sidan om denna har han Àfven tillgodogjort sig en nyare, utförlig biografi af en spansk konstforskare, A. de Beruetes.
Warburgs bok, som Àr illustrerad med omkring 40 afbildningar efter Velasquez' förnÀmsta mÄlningar, gifver, jÀmte hufvuddragen af konstnÀrens biografi, en god orientering i hans produktion. En vÀnlig stjÀrna lyste frÄn början till slut öfver detta konstnÀrslif. Man förnimmer dÀri intet af de vÄldsamma och brutna rytmer, framkallade af yttre motgÄngar eller stormande passioner, ur hvilka de stora nyskapelserna
