Ord och Bild: 1899

6o 6

k. w-n.

Ty fastän hans alstring under de femton år han skref var liten till omfånget —• inalles fem böcker — har han dock förmått forma sig en egen utpräglad fysionomi, så att man vid namnet Woldemar tänker på en alldeles säregen art af diktning. Han hade förälskat sig i det danska skriftspråket, sådant det föreligger från i5:de, i6:de och i7:de århundradena, och noga satt sig in i dess ton och naiva uttryckssätt och försökte nu imitera det i sina historier. Han återgifver ingalunda gammaldanskan på korrekt sätt, men på grundval af sina studier och med ymnigt begagnande af fyndord, sällsynta glosor och naiva uttryck komponerar han ett språk, som verkligen rymmer en egendomlig kärnfullhet och ger hans skildringar den historiska kolorit han åsyftar. Woldemar har en öppen blick för tidens råhet och trångsinthet, för dess människors inskränkta synvidd och ofördragsamhet, och då han i sina små historier öppnar en inblick i de flydda seklernas moraliska skröplighet, är det som om det berättade äfven bure en maning till oss själfva: Grip i din egen barm och säg, om tiden egentligen har förändrat sig så särdeles mycket!

Holm lyckades få ut två band noveller med tio års mellanrum. I det sista, »Kuriøse Historier fra Hexernes Tid», ger han det mest äkta, som det blef honom förunnadt att gifva. Perspektivet har djupnat under de mellanliggande åren, stoffet behärskas med större konstnärlig kraft; och de människoöden, som framläggas, äro af ett mera kompliceradt och mera gripande slag.

Jämsides fortsatte Holm sin dramatiska diktning, som han hade inledt med skådespelet »Gregers», gifvet 1891 på kongl, teatern och välvilligt mottaget. Äfven i hans skådespel är den gammaldags språktonen genomförd, och åtskilliga interiörer äro gifna med en målerisk styrka, som har skänkt regissören tacksamma uppgifter — t. ex. i »Varulven», som under Bjørn Bjørnsons händer formade sig till en lika effektfull som gripande tidsbild. Holm saknade för öfrigt ingalunda dramatisk nerv, hvilket scenen mellan Tycho Ross och Brithe Skomagers i sista akten af »Gregers» tydligt ådagalägger. En af de missräkningar, som drabbade honom under hans litterära lif, och kanske inte den minsta, var den, att hans stycken endast en kort tid kunde hålla sig på repertoaren. De voro icke pjeser för publiken.

— — — Viggo Holm hörde således icke till de frodiga talanger, som slunga ut arbeten inom alla diktarter. Han var en stilla arbetare, som, när dagens oro hade tystnat och dagens sysslor i skolan gått till ända, stängde in sig i sin studerkammare för att i det gammaldags språket ciselera sina kuriösa historier. När många af dygnets effektfulla äktenskapsromaner och sjukliga subjektivitetsnoveller längesedan äro glömda, skola de yppersta af Woldemars skildringar ännu lefva. De skola vittna om att deras författare genom en förening af grundligt studium och skaldisk intuition har förmått att skildra gångna sekels människor i lefvande drag och att han var en frisinnad och humant tänkande ande.

UR BOKMARKNADEN.

Karl A. TavaSTSTJERNA: Efter kvällsbrisen. Efterlämnade skrifter på vers och prosa. Stockholm, C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.

Det är icke någon bok i vanlig mening. Författaren skulle aldrig själf hafva inom samma omslag gifvit ut detta huller om buller af olikartade produkter på vers och prosa af en mångsidig begåfning och en rik, hastigt och lätt arbetande fantasi. Genom det tillfälliga i bokens sammansätt-

ning förnimmer man det brustna ackordet, då konstnärshanden med ens liflös faller ned på klaviaturet och dettas välljud brister och tystnar. Allra mest förnimmer man det, när man vid läsningen oupphörligt ser framför sig ett par ljusblå ögon med ett frågande och vemodigt uttryck, ett blekt ansikte med känsligt modellerade drag, en hög, starkt hvälfd panna, ett hufvud, som under det blonda, kortklippta