Ord och Bild: 1899

'ArroJJcji/ maçdvaf

ELLEN KEY: TANKEBILDER.

Af HJALMAR SÖDERBERG.

T Tur mycken och hur djup sanning det än J- -'- må ligga i Lichtenbergs visa ord om en god bok: att den gör de kloka klokare och de enfaldiga ännu enfaldigare, medan de öfriga blifva oförändrade — de gälla väl dock, hvad tillägget om »de öfriga» beträffar, egentligen blott den subjektiva dik-tartankens sällsammaste och mest esoteriska blomster. De gälla i sin fulla utsträckning om böcker sådana som Forførerens Dagbog, Lögnens förfall eller Le Trésor des Humbles, ja, äfven om en bok sådan som Rembrandt als Erzieher, låt vara också att denna broschyr dessvärre synes ha lagt ett större pius till de enfaldigas enfald än till de klokas klokhet. Men de gälla icke en bok sådan som Ellen Keys Tan-kebilder. Detta verk liknar en sjö, i hvilken ett flertal af de källklaraste och mest lefvande andliga flöden vår samtid äger mynna ut. Och en sådan bok besitter just den intellektuella stimulus, som gör de kloka klokare, äfven där den icke lär dem något alldeles nytt; den gör också de enfaldiga ännu enfaldigare, ty den retar dem, och den retade enfalden är enfaldigare än sig själf. Men den lämnar icke »de öfriga» oförändrade. »De öfriga», det är den andliga medelklassen, och om några böcker kunna höja dess nivå, då bör det vara just sådana böcker som denna.

Tankebilder, det är tanketrådar och skönhetstrådar väfda till en väf. Ingen form kan passa författarinnan bättre än denna: hennes tanke går aldrig i fält utan sin tjänare fantasien som vapendragare, och om tjänaren stundom leder sin herre på falska spår, så för han honom också ofta fram till nya vidder. Ty ingen blir tänkare utan att först vara iakttagare; men sanningen är, att förmågan att iakttaga

kräfver fantasi. Hvarje målare vet det. En fantasilös iakttagare ser i ett landskap, ett ansikte, ett konstverk endast det, som andra ha lärt honom att se — men äger han fantasi, då upptäcker han där nya skönheter och nya egendomligheter. Å andra sidan är Ellen Keys fantasi just af det organiskt vuxna — och organiskt växande —• slag, som endast sällan släpper sitt fotfäste i logikens terra firma.

Innehållet i Tankebilder har af förfat-rarinnan sammanförts i fem hufvudgrupper: Kvinnorna — Lifsbehof — Individualitet — Patriotism — Själens evolution.

Vi veta alla, hvad det är Ellen Key har sagt och alltjämt säger åt de svenska kvinnorna, hvilkas bästa uppfostrarinna hon under årens lopp har blifvit, lika mycket genom sitt rika och rastlösa temperament, genom renheten och intensiteten af sin vilja och genom sin mångsidiga beröring med de stora landens kulturströmningar. De uppsatser, som här ha sammanförts i afdelningen »Kvinnorna», härstamma från olika tidpunkter och ådagalägga genom sin datering såväl följdriktigheten som oberoendet i den utveckling författarinnan genomgått. Det resultat, till hvilket hon kommit, finner måhända sitt klaraste och starkaste uttryck i de med flammande öfvertygelse skrifna sidor, hvilka bära öfverskrif-ten Kvinnlig sedlighet. En missionär döpte en gång en hel nyomvänd negerstam med en brandspruta. Jag vet för ögonblicket icke någon frommare önskan att uttala än den, att nämnda uppsats kunde blifva den brandspruta, genom hvilken de svenska kvinnorna en corps kunde undfå ett bad till ny födelse.

Lifsbehof heter den andra gruppen. Den innefattar — i de tre artiklarne »Kul-