Ord och Bild: 1899

SJU DIKTER.

EFTER GAIUS VALERIUS CATULLUS. Af JOHN WIGFORSS.

LESBIAS SPARF.

Sparf, du lilla, som ömt min flicka älskar, lekkamraten, som vid sin barm hon håller, mot hvars pickande näbb hon fingrets fina spets plär sträcka, att locka den att hackas, när min strålande vän, mitt hjärtas trängtan stundom lyster ett näpet skämt att drifva att sin längtande andes trånad trösta, kanske ock att en röst i hjärtat tysta, — o, att jag som hon själf med dig fick leka och de naggande hjärtekvalen lugna! Så det vore mig ljuft, som ljuft för sagans snabba tärna det gyllne äpplet fordom, gyllne äpplet, som jungfrugördeln löste

DÖD!

Sörjen. kärlekens alla milda makter, skönhetsdyrkande mänskohjärtan, sörjen! Sparfven, sparfven är död, min flickas fågel, lilla sparfven, som ömt min flicka älskat, hållit kärare än sitt svarta öga. Ljuf som honung han var, sin härskarinna kände han, som ett barn sin moder känner; aldrig, aldrig han flög ur hennes sköte, ifrigt hoppande krirfg, beständigt åter med sitt kvitter till henne han sig vände. Nu på töckniga banor bort han vandrar, vandrar dit, dädan ingen vänder åter. Ve dig, Orcus' fördömda mörker, ve dig, som det sköna förtär och ej vet skoning, som tog bort lilla vackra sparfven från mig! Illa, illa! Du arma sparf, du lilla! Nu för din skull af tusen heta tårar röda svullnat min flickas vackra ögon.

VÄLKOMMEN PÅ MIDDAG!

På präktig middag, Fabullus, i dagarne se dig jag vill, om du tar middagen med dig och gnistrande vin därtill och en strålande, ungdomsfager och villig och svartögd mö och attiskt salt uppå läppen att lekande kring dig strö.

Nog vet jag, att jag borde skaffa som värd alltsamman det där, men af spindelväfvar späckad Catulli plånbok är. Dock, något har jag att bjuda: små kärleksgudar, min vän, eller mäktar du dig tänka något sötare, ljufvare än?

Du skall få känna, Fabullus, en doft, öfver balsam stänkt, som kärlekens egen gudinna mitt hjärtas älskade skänkt. Och när doften sofver ditt sinne i trånande svärmeri, då skall du gudarne bedja att idel näsa få bli.

KYSSAR.

Njutom, Lesbia, lifvet och vår kärlek! Allt, hvad gubbar i stränghet orda om oss, ej en vitten i värde låt oss skatta! Sol kan slockna och sol kan tändas åter; när till ända vår korta dag är lupen