Ord och Bild: 1899

PETRARCA VID KÄLLAN I VAUCLUSE. OLJEMÅLNING AF ARNOLD BÖCKLIN.

VAUCLUSE OCH DESS PETRARCAMINNEN.

AF OLOF E. BOSSON.

Med 5 bilder.

Det faller sig svårt för den litterärt intresserade turisten, som reser genom Sydfrankrike, att motstå lusten att göra en afstickare till det mångbesjungna Vaucluse. Dess säregna, tjusande skönhet och dess läge i en af Europas mest intressanta nejder gör det årligen till en samlingsplats för resenärer från alla jordens trakter; och den, som en gång lockats dit af lusten att en stund få hvila vid de vatten, där Lauras skald diktade och grät, och att få vandra kring bland de kullar, där »humanismens fader» tänkte sina odödliga tankar, skall aldrig ångra att han följde sin håg.

Till utgångspunkt för en utflykt till Vaucluse tages vanligen den närbelägna

gamla påfvestaden, Avignon, och om jag ber läsaren här med mig dröja något, sker detta ej utan afsikt. Få ställen torde vara bättre ägnade att försätta sinnet i den rätta stämningen för en vallfärd till Petrarcas skaldevrå. I denna egendomliga stad lefver ännu kvar i sten en medeltid, som ej blott på gengångarvis spöklikt skymtar fram här och där ur någon mörk gränd, utan som utgör det dominerande och förlänar staden dess fysionomi. Ståtliga, tornprydda medeltidsmurar, hvilka tiden låtit stå nästan orubbade, kringgärda den i hela dess utsträckning. Midt bland moderna byggnader höja sig utmanande gamla stormanspalats med blyinfattade rutor och