Sida 659
WOLDEMAR.
(viggo waldemar holm.)
Af CARL BEHRENS.
ĂfversĂ€ttning frĂ„n förf:s manuskript. Med i bild.
DEN danska litteraturen har lidit en smĂ€rtsam förlust genom viggo holms ovĂ€ntade frĂ„nfĂ€lle. Han var Ă€nnu en man i sin bĂ€sta kraft â endast 44 Ă„r gammal â och just i begrepp att skapa sig en position.
Holm var född i Helsingör â en stad, som sĂ€rskildt mĂ„ste ha slagit an pĂ„ honom genom sina mĂ„nga minnen frĂ„n gĂ„ngna tider och den doft af historia, som hvilar âąĂ¶fver dess smala gator med de gammaldags namnen. Han har ocksĂ„ ofta förlagt handlingen i sina noveller och skĂ„despel till den lilla trefliga staden vid Sundet.
Sedan han tagit studentexamen, slog han sig pĂ„ teologi, men den stillsamme och ansprĂ„kslöse mannen, som nu med sitt betyg pĂ„ fickan blef folkskollĂ€rare i hufvudstaden, var allt annat Ă€n en auktoritetstrĂ€l. TvĂ€rtom â- han kĂ€nde sig i förbund med kulturens friaste och djĂ€rfvaste andar, med dem som skĂ„dade vidast och vĂ„gade dristigast och dĂ€rför blefvo förkĂ€ttrade och bannlysta. Det Ă€r icke för intet som han i en af sina första »kuriösa historier» â den om juden Aron Margalitha â inför Benedictus Spinoza, »en hiertensgoed Mann och plat sactmodeli udaf Ălde».
Holm, som dag ut och dag in trÀlade i lÀraryrkets trampkvarn, kÀnde sig snart manad till författareverksamhet. Han försökte sig som litteraturkritiker i en illustrerad tidning, och starkt pÄverkad af Chr. Richardts lyrik utgaf han en liten diktsamling, som emellertid gled förbi utan att vÀcka sÀrdeles uppseende.
Men sÄ kom 1887 den endast 100 sidor starka samlingen »Fra Hexernes Tid» af Woldemar, det mÀrke under hvilket Holm hÀdanefter döljer sig och som han alltjÀmt hÄller fast vid, ehuru han bÄde i lexikaliska
viggo waldemar holm.
verk och i pressen angifves med sitt Àrliga borgerliga namn som den rÀtte upphofs-mannen till de kuriösa historierna. Det lÀmpade sig emellertid helt visst bÀst för honom att tala till publiken genom ett dylikt medium, ty han hörde till de stilla i landet, han var icke en af de författare, som gÄ och lyfta pÄ hatten för alla sina lÀsare och sjÀlfva ombesörja reklamen för sina böcker, och sÄ hade han ju ocksÄ sin skolverksamhet, som skulle hÄllas skarpt i sÀr frÄn hans skriftstÀlleri. Viggo Holm var alltsÄ och fortfor att vara Woldemar, och under det namnet skall han tvifvelsutan blifva omtalad i litteraturhistorien.
