Sida 401
Af NAT. BECKMAN.
Med 5 teckningar af Albert Engström.
UTTRYCKET tidningsanka hör otvifvelaktigt till dem, som icke blott hos sprÄkmannen utan Àfven hos den större allmÀnheten uppvÀcka undran. NÄgra ord till dess förklaring torde dÀrför kunna försvara sin plats.
Vi kunna göra början med ett par historier i ren MĂŒnchhausenstil. De gĂ„ ut frĂ„n ankans och hennes vilda slĂ€kting grĂ€nsandens ökĂ€nda glupskhet. Den ena Ă€r af MĂŒnchhausen sjĂ€lf. Den berĂ€ttar, att M. pĂ„ andjakt fann pĂ„ att binda en flĂ€skbit vid ett lĂ„ngt snöre, hvarefter en hel flock Ă€nder lĂ€to fĂ„nga sig pĂ„ det sĂ€tt att flĂ€skbiten slukades och passerade midt igenom den ena efter den andra, sĂ„ att han till sist hade andflocken upptrĂ€dd som pĂ€rlor pĂ€ ett snöre. Den andra Ă€r denna lik. En herre, som under det första kejsardömet i Frankrike ville drifva med sina samtidas godtrogenhet, satte i hop en historia om en ankĂ€gare, som tagit sig för att ge ett prof pĂ„ ankans glupskhet. Han
slaktade en i flocken och utfodrade med den de öfriga. DÄ den var slut, gick det samma vÀg med den andra, o. s. v., tills han inom kort kunde berömma sig af att ha en anka, som medelbart eller omedelbart hade Àtit upp alla sina kamrater. Historien troddes och trycktes, och trycktes om och troddes Änyo i Europa och Amerika.
f)en förra af dessa historier (MĂŒnch-hausen-ankan) vill vĂ€l ingen misstĂ€nka för att verkligen ge förklaring pĂ„ saken. Den senare (kannibal-ankan) Ă€r ju tidningsankorna ganska lik; den kunde nĂ€stan tagas för ankans egen spekulation öfver tillvarons gĂ„ta, men den Ă€r knappast allmĂ€ngiltig nog för att kunna förklara ett sĂ„ vida spridt uttryckssĂ€tt som ordet tidningsanka. Det finnes ju för öfrigt glupskare djur Ă€n ankan och hemskare historier Ă€n denna. Jag har ofta hört en om sju vargar, som möttes vid en korsvĂ€g och voro sĂ„ förtvifladt hungriga och sĂ„ utan mat, att de Ă„to upp hvar-
