Sida 445
KATTEN.
EN FANTASI Af HUGO GYLLANDER.
Nu vandras lifvet fot för fot förutan lust och mening. Jag blifvit hedersledamot i mössens fackförening. Man tog mig upp till vÀn och bror men klippte mina klor.
»Att rifva och att jaga Àr mycket, mycket illa. Vi skapades att gnaga. Det andra Àr en villa, det andra Àr en villa, katt, ett fantasiens spratt. »
»Att sitta fredligt i sitt hÄl och taga lifvet praktiskt, att endast strÀfva till det mÄl, som luktar och Àr faktiskt, det Àr en sats med mening i, den rÀtta rÄttfilosofi.»
»Du tog ditt sprÄng vid högljus dag,
du var för litet blj'g.
Vi vörda lugn, vi akta lag,
vi gnaga ned i smyg.
De arga kattor jaga.
De fromma rÄttor gnaga.»
SÄ pipa rÄttorna i kör sin gnagarmelodi.
Jag sitter kloklippt, trött, och hör
den visa teori.
Den gamla fredspiptonen.
RĂ„ttcivilisationen!
Men stundom far mitt gamla mod
i tassen in och kÀken.
Det kliar i mig efter blod.
Jag vill slÄ ner pÄ krÀken
och springa ut och ströfva kring
bland fria markens underting.
Ack, mina hÄr de falla, och jag Àr trött och klolös. I stolta drömmar alla, jag mÄste bli er trolös! Ej mer jag ströfvar kring pÄ tÄ som djÀrfögd friluftsjagare. Uti min lilla mörka vrÄ jag dör som hedersgnagare.
Jag hör den visa teori, som gnagarne predika: att alla djur ska rÄttor bli och alla rÄttor lika.
Man stryker bort, man suddar ut det röda, gröna, blÄa. Allt klÀds i en normalsyrtut, i gnagarstatens grÄa.
