Sida 247
UR BOKMARKNADEN.
Allen Vannérus. Titi Boströms teoretiska filosofi.
En kritisk studie. Stockholm, A. Bonniers förlag.
Afsikten hos författaren till ofvannÀmda bok har varit att lÀmna en kritisk belysning af Boströms teoretiska filosofi. Och man bör dÀrför vara honom tack skyldig; ty det Àr nÄgonting önskvÀrdt, att en ÄskÄdning af sÄ ingripande betydelse som den boströmska blir föremÄl för Àrlig, djupgÄende kritik. Den högre bildningen hos oss stÄr i vÀsentlig skuld till den snillrike norrlÀndske tankeskalden, och den skulden kan icke annorlunda betalas Àn dÀrigenom att man sysselsÀtter sig med hans tankar. Men kritik Àr dÀrvid nödvÀndig, ty huru skönt, huru storartadt ett filosofiskt system Àn Àr, sÄ blir det i lÀngden ett ofruktbart kapital, om det icke mötes med kritik. Och kritiken blir mera fruktbringande, ju djupare, ju mera omfattande den Àr.
För Boströms filosofi Àr gudsbegreppet det allt behÀrskande. Det Àr sÄ vÀsentligt, att hvarje sats i systemet fÄr af det sin sÀregna betydelse och sitt egendomliga innehÄll. Söker man att fatta en boströmsk utsaga, t. ex. en af dessa underbara paradoxer, som sÀrskildt i Uppsala pÄ Boströms tid lefde pÄ hvar mans lÀppar, sÄ mÄste man ta stadig hÀnsyn till hans begrepp om gudomligheten, ty eljest löper man fara att inlÀgga nÄgonting annat och framför allt nÄgonting mycket ringare i utsagan Àn som mÀstar'en sjÀlf lade dÀri. De tÀnkare, som varit Boströms verkliga lÀrjungar, ha dÀrför ock alltid riktat hufvuduppmÀrksamhe-ten pÄ gudsbegreppet sÄsom systemets A och O. Och nÀr t. ex. Wikner kÀnde sig drifven till kritik mot sin mÀstare, sÄ skedde det med utgÄngspunkt frÄn begreppet om Gud.
VÄr författare har icke gjort det, och samtidens filosofer vilja öfver hufvud taget icke göra det. Filosofien Àr nu ateistisk till hela sin anlÀggning. Den, som med
bibehÄllet intresse för de undersökningar, som nu stÄ pÄ dagordningen, vill nalkas Boströms idévÀrld, fÄr svÄrt att göra honom full rÀttvisa, ja, att riktigt i grund förstÄ honom. Man kan tydligen mÀrka det hos vÄr författare. I sin kritik af Boströms filosofi utgÄr han frÄn vissa kardinalsatser dÀri, men det Àr alltid en tyst förutsÀttning, att det innehÄll, som skulle komma dem till del genom inflytandet frÄn gudsbegreppet, lÀmnas Äsido. En boströmian mÄste dÀrför gent emot hans framstÀllning kÀnna sig missbelÄten, emedan bela fullheten af den tanke, som kritiseras, icke kommer till sin rÀtt.
Gent emot Boströms starka betonande af idealismens grundvalar framhĂ„ller vĂ„r författare, att medvetandet icke kan vara ursprungligt, icke kan omfatta all verklighet. Det finnes, sĂ€ger han, nĂ„got trans-subjektivt, och han kan dĂ€rför icke sĂ€tta likhetstecken mellan »vara» och »förnimmas», sĂ„som Boström gjorde. Huru sann kunskap kan vara möjlig, blir för vĂ„r förf. ett kinkigt problem, och han lĂ„ter det Ă€fven bero dĂ€rvid, att vi mĂ„hĂ€nda ingenting kunna veta. Han menar vĂ€l, att sĂ„ lĂ„ngt medvetandet strĂ€cker sig, kan detta bereda oss en â lĂ„t vara mycket minimal â kunskap om sitt eget gebit, men om det förmĂ„r att gripa nĂ„got af det, som ligger bortom detta gebit, (ideelt gripa utöfver sig sjĂ€lft) lĂ„ter han visserligen vara möjligt men icke sĂ€kert. Filosofens uppgift mĂ„ste Ă„tminstone för nĂ€rvarande, menar han, inskrĂ€nka sig till att framstĂ€lla möjliga vĂ€rldsförklaringar. En sĂ„dan Ă€r idealismen, en sĂ„dan Ă€r ock naturalismen.
Författaren vill dock gÄ utöfver naturalismen, emedan, sÄsom det synes, den gifna verkligheten hÀnvisar pÄ en sjÀlfstÀndig. Han har dock icke samma stora kraf pÄ den sjÀlfstÀndighet, som han vill Äterfinna hos den sanna verkligheten, som
