Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1899

Originalsida 233
Originalsida 233
Originalsida 232
Originalsida 233
232–233

Sida 233

Ur bokmarknaden

UR BOKMARKNADEN.

Allen Vannérus. Titi Boströms teoretiska filosofi.

En kritisk studie. Stockholm, A. Bonniers förlag.

Afsikten hos författaren till ofvannämda bok har varit att lämna en kritisk belysning af Boströms teoretiska filosofi. Och man bör därför vara honom tack skyldig; ty det är någonting önskvärdt, att en åskådning af så ingripande betydelse som den boströmska blir föremål för ärlig, djupgående kritik. Den högre bildningen hos oss står i väsentlig skuld till den snillrike norrländske tankeskalden, och den skulden kan icke annorlunda betalas än därigenom att man sysselsätter sig med hans tankar. Men kritik är därvid nödvändig, ty huru skönt, huru storartadt ett filosofiskt system än är, så blir det i längden ett ofruktbart kapital, om det icke mötes med kritik. Och kritiken blir mera fruktbringande, ju djupare, ju mera omfattande den är.

För Boströms filosofi är gudsbegreppet det allt behärskande. Det är så väsentligt, att hvarje sats i systemet får af det sin säregna betydelse och sitt egendomliga innehåll. Söker man att fatta en boströmsk utsaga, t. ex. en af dessa underbara paradoxer, som särskildt i Uppsala på Boströms tid lefde på hvar mans läppar, så måste man ta stadig hänsyn till hans begrepp om gudomligheten, ty eljest löper man fara att inlägga någonting annat och framför allt någonting mycket ringare i utsagan än som mästar'en själf lade däri. De tänkare, som varit Boströms verkliga lärjungar, ha därför ock alltid riktat hufvuduppmärksamhe-ten på gudsbegreppet såsom systemets A och O. Och när t. ex. Wikner kände sig drifven till kritik mot sin mästare, så skedde det med utgångspunkt från begreppet om Gud.

Vår författare har icke gjort det, och samtidens filosofer vilja öfver hufvud taget icke göra det. Filosofien är nu ateistisk till hela sin anläggning. Den, som med

bibehållet intresse för de undersökningar, som nu stå på dagordningen, vill nalkas Boströms idévärld, får svårt att göra honom full rättvisa, ja, att riktigt i grund förstå honom. Man kan tydligen märka det hos vår författare. I sin kritik af Boströms filosofi utgår han från vissa kardinalsatser däri, men det är alltid en tyst förutsättning, att det innehåll, som skulle komma dem till del genom inflytandet från gudsbegreppet, lämnas åsido. En boströmian måste därför gent emot hans framställning känna sig missbelåten, emedan bela fullheten af den tanke, som kritiseras, icke kommer till sin rätt.

Gent emot Boströms starka betonande af idealismens grundvalar framhåller vår författare, att medvetandet icke kan vara ursprungligt, icke kan omfatta all verklighet. Det finnes, säger han, något trans-subjektivt, och han kan därför icke sätta likhetstecken mellan »vara» och »förnimmas», såsom Boström gjorde. Huru sann kunskap kan vara möjlig, blir för vår förf. ett kinkigt problem, och han låter det äfven bero därvid, att vi måhända ingenting kunna veta. Han menar väl, att så långt medvetandet sträcker sig, kan detta bereda oss en — låt vara mycket minimal — kunskap om sitt eget gebit, men om det förmår att gripa något af det, som ligger bortom detta gebit, (ideelt gripa utöfver sig själft) låter han visserligen vara möjligt men icke säkert. Filosofens uppgift måste åtminstone för närvarande, menar han, inskränka sig till att framställa möjliga världsförklaringar. En sådan är idealismen, en sådan är ock naturalismen.

Författaren vill dock gå utöfver naturalismen, emedan, såsom det synes, den gifna verkligheten hänvisar på en själfständig. Han har dock icke samma stora kraf på den själfständighet, som han vill återfinna hos den sanna verkligheten, som

Källa: Project Runeberg · ·