Sida 348
314
JACOB HILDITCH.
darrande, att man knappt kan förstĂ„ honom. â »Hvad Ă€r det ni sĂ€ger, farfar?» skriker man honom i örat.
DÄ lÀgger den gamle hufvudet pÄ sned och tittar upp pÄ en. »Jag sÀger det, jag, att han kan allt bli borta Àn,
sillen. Jag kommer ihĂ„g hvad far min sa', han talade mycket om, att han hade varit hĂ€r i hans tid ocksĂ„, men sĂ„ pĂ„ en gĂ„ng var han som bortblĂ„st â ja, riktigt som bortblĂ„st med en gĂ„ng blef han.»
EN KONUNGAFAMILJS AFSKED FRĂ N SITT LAND.
UR efterlÀmnade anteckningar af GEORG AMEEN. * Med 3 bilder.
Det sorgliga historiska skĂ„despelet Sverige i8oç var nĂ€ra sitt slut. Den egentliga katastrofen hade lĂ€ngesedan intrĂ€ffat, det Ă„terstod blott att nedfĂ€lla ridĂ„n, hemförlofva publiken, aktörerna, maskinister och regissörer, utslĂ€cka lamporna samt vĂ€l tillsluta dörrarna. Utspeladt var Ă€fven det bedröfliga krigsdramat, hvarom man sĂ„ mycket ordat, skrifvit och dömt, ehuru man kanske icke ens Ă€nnu tillrĂ€ckligt kĂ€nner alla dess verkliga, ursprungliga förhĂ„llanden. Den sedan lĂ€nge frĂ„n skĂ„debanan undanskaffade person, hvilken i prologen â dĂ€r man spelade om en krona, om ett lands Ă€ra, lycka och framtid â haft en sĂ„ olycklig hufvudrol, skulle nu aflĂ€gsnas frĂ„n skĂ„despelshuset. Man befarade, att han Ă„ter kunde framtrĂ€da -â nej, framdragas pĂ„ scenen, ty nog borde man kunnat vara sĂ€ker, att ett löfte, om Ă€n aftvunget, aldrig frivilligt skulle brutits af Gustaf Adolf.
Tiden hade dock frÄn mars hunnit Ànda till december mÄnad, innan man kom till nÄgot beslut om f. d. konun-
* Delvis grundade pÄ benÀget meddelade anteckningar inom Piikeska familjen. Förf.
gens och hans familjs affĂ€rdande. Ăndtligen intrĂ€ffade dagen för det sorgliga uppbrottet frĂ„n Gripsholm, hvilket slott, den störtade, vansinnige Erik XI V:s dystra boning, under lĂ„nga mĂ„nader anvisats Ă„t Gustaf III:s afsatte son till betraktelsers och jĂ€mförelsers anstĂ€llande.
Resan företogs den vanligaste vÀgen öfver Linköping och Eksjö till Karlskrona under general Skiöldebrands och öfverste Silfversparres namn. Dessa herrar voro följaktige, och vagnarna dels kördes, dels ledsagades af yngre officerare, bland hvilka löjtnanten grefve F. Ridderstolpe, ryttmÀstaren, sedermera generalen Hierta, d'Orchimont, Norlin, Gyllenram, Svedenstjerna m. fl.
DÄvarande öfver-amiralen baron Puke, som efter slutad expedition dröjde kvar i Stockholm och dÀr med sin friherrinna Àmnat jula, fick befallning att oförtöfvadt begifva sig till Karlskrona för att dÀr besörja om den förvista familjens »emottagande, förvarande och vidare expedierande». I största hemlighet skulle allt tillgÄ. Amiral Puke med friherrinna visade sig den föregÄende aftonen i Amaranther och den följande dagens resa före-
