Sida 717
frédéric chopin. bronsrelief af a. bovy.
FRĂDĂRIC CHOPIN.
En minnesteckning af MAURITZ BOHEMAN. Med 2 bilder.
FEMTIO Ă„r hade den 17 oktober i Ă„r förflutit, sedan grafven slöt sig kring stoftet af FrĂ©dĂ©ric Chopin, en af de genialaste och originelaste tonskalder den nyare tidens musikhistoria har att uppvisa. Till sin natur alltför sjukligt nervös, kĂ€nslig och aristokratisk för att kunna eller ens vilja »slĂ„ an» pĂ„ den stora allmĂ€nheten, stod Chopin â liksom sĂ„ mĂ„nga andra genier -â inför sin samtid snarast sĂ„som en frĂ€mling, hvilkens sprĂ„k endast helt fĂ„ förstodo. Ja, Ă€fven inom den tidens professionelt musikaliska vĂ€rld förhöll man sig lĂ€nge skeptisk gent emot hans egendomliga konstnĂ€rsindividualitet, som gaf sig uttryck i sĂ„dana sĂ€llsamma,
all annan musik olika toner. StrÀngt taget var det endast en Berlioz, en Liszt, en Schumann, som med den för dem egendomliga och för all Àkta konst öppna blicken i Chopin uppdagade det sanna geniet och profeterade om den stora roll han en gÄng skulle komma att spela i framtidens musiklif. Det rÀtta förstÄendet fann Chopin hufvudsakligen i den intimare salongskretsen, hos de vÀnner och andliga frÀnder, hvilka plÀgade församlas kring honom och som rÀtt uppfattade hans konstnÀrsnatur, och det var dÀrför blott i dylika kretsar som han kÀnde sig fullt hemmastadd och utan tvekan vÄgade i toner gifva fritt lopp Ät sin poetiska inspiration,
