Sida 136
ii!
c. g. l.
mot de gamla herrarne, voro, som hon försÀkrade i slutverserna, »au fond trÚs morales», kan lÀmnas dÀrhÀn.
Var hennes upptrÀdande en succés? Det torde ej anses ohöfligt att hysa misstankar om huruvida en sÄ frÀmmande konstart, med sÄ okÀnda Àmnen, hÀmtade frÄn ett med oss sÄ olikartadt folk, kunna pÄ en timme genomtrÀngas och uppfattas. Hur som helst var det i alla fall vÀlgörande att Àn en gÄng fa lÀra sig, att allt mÄste dömas efter sin art och att, dÄ form och innehÄll sÄ fullstÀndigt tÀcka hvarandra som hÀr, man har rÀtt att tala om förstklassig konst Àfven dÄ det gÀller
en variĂ©tĂ©-artist, â men dĂ„ skall det ocksĂ„ vara sĂ„, att ej blott en fransman glömmer sina tre i utspĂ€dd konjak inlagda körsbĂ€r, som utgöra den vanliga förtĂ€ringen pĂ„ de franska caf-Ă©chantanterna, utan till och med sĂ„, att en svensk glömmer att sakna punschen. Har Yvette gjort ett sĂ„ starkt intryck, dĂ„ ha de sextio minuter hon pĂ„verkat oss ej varit förspillda för vĂ„rt kĂ€ra Sverige. Men, frĂ„gar man sig, hvad har Sverige gjort för intryck pĂ„ henne? Har hon fĂ„tt. svar pĂ„ de tvĂ„ frĂ„gor, som enligt Aftonbladets in.tervieware oroade henne? Vet hon nu hvad svenskarne ha för religion och om deras konung tycker om visor?
EN NY DANSK OPERA.
Af GUSTAV HETSCH. ĂfversĂ€ttning- frĂ„n förf:s manuskript.
»Dyveke», tragisk opera af Johan Bartholdy, text af Einar Christiansen.
Kompositören Johan Bartholdy, som torde vara bekant för Stockholmspubliken sedan musikfesten 1897, dÄ han i egenskap af dirigent för den köpenhamnska studentsÄngföreningen gÀstade MÀlarstaden, och dÀr förvÀrfvade sig mÄnga vÀnner genom sitt friska, jovialiska vÀsen, har nu Àndtligen lyckats fÄ sin opera Dyveke uppförd pÄ det kgl. Theater i Köpenhamn, dÀr den visst ett par Är legat inne och vÀntat pÄ att komma fram.
Det Ă€r icke första gĂ„ngen Bartholdy â som Ă€r en ansedd musiker och sĂ„nglĂ€rare samt kantor vid S:t. MattĂŠi-kyrkan i Fredriksberg â skrifver musik för scenen. För en del Ă„r sedan fick han en operett Svine dre?igen (efter H. C. Andersens saga) uppförd pĂ„ Dagmarteatern; den var icke just betydande men hade dock en viss efemĂ€r framgĂ„ng. Och för ett decennium sedan gaf det kgl. Theater hans stora opera Loreley, till hvilken han sjĂ€lf skrifvit en nĂ„got otymplig text och som gick tĂ€mligen spĂ„rlöst förbi. Den uppför-
des, om jag minnes rÀtt, inalles blott tre gÄnger.
Emellertid skrÀmde motgÄngen ej en sÄ modig man som Bartholdy. NÀr man kÀnner honom personligen och vet, hvilken frisk och glad natur han Àr, förstÄr man, att ett nederlag som Loreley's icke kunde nedslÄ honom eller betaga honom lusten att försöka sig med en ny opera.
I den mera sÀgenartade Àn historiskt pÄlitliga berÀttelsen om kung Kristian den andres kÀrleksförhÄllande till hollÀndskan mor Sigbrits sköna dotter Dyveke, hvilken till sist fick en sÄ tragisk död, dÀrför att hennes kunglige Àlskare icke ville skilja sig frÄn henne, hade Bartholdy funnit ett Àmne, som kunde ge grundvalen till en effektfull opera, och som till pÄ köpet Àgde fördelen att vara nationelt.
Den kÀnde diktaren och librettförfatta-ren Einar Christiansen har öfver nÀmnda Àmne skrifvit en operatext, som har sin styrka i versernas lyriska skönhet och den soignerade formen i det hela men sin svaghet i den nÄgot tafatta scenanordningen, bristen pÄ originalitet i karaktÀrsteckningen
