Ord och Bild: 1899

i30

NATHAN SÖDERBLOM.

åldermannen för lästmakareskrået har sin verkstad därinne. Det hus, som nationen ägde omkring 1400, bar inskriften »ad ymaginem Nostre Domini», till Vår Herres bild. Dock behöfver detta vackra namn icke häntyda på någon särskild upphöjd bestämmelse för byggnaden. Jag passerar hvarje söndag en stor krog på Montmartre, som kallar sig »Herrens vingård». Fransmännen behålla ännu bruket att öfva sin uppfinningsrikhet till att leta rätt pä vackra eller fyndiga namn på alla värdshus, kaféer och bodar, långt sedan vi mer prosaiska och moderna nordbor öfvergifvit det.

Hälften af huset »till vår Herres bild» brukades till bostad åt nationens pedell. Siggo Uddson, en kanonikus från Skara, fick den tanken, att återstoden af nationens fastighet skulle kunna komma hans stiftsbröder till godo. Denne Siggo tyckes efter nationsmatrikeln att döma hafva varit en energisk karl, som visste att genomdrifva sin vilja i nationen, vare sig han begärde uppskof med sin betalning till nationens kassa eller ville förskaffa sig afskrift af ett intressant aktstycke, som tillhörde nationens arkiv.

Ar 1407 bönföll han (supplicavit) hos nationen om äganderätten till dess hus

i Clos Bruneau för upprättande af ett kollegium at sina landsmän. Hans begäran beviljades på det villkor, att Siggo inkorporerades i provincia almania, den tyska provinsen. Detta uttryck synes tyda på, att nationen vid denna tid var fördelad i provinser och att svenskarne tillhörde den tyska provinsen. Samma år innehåller ett protokoll nationens beslut att betala en mindre summa pengar åt Jacob från Haarlem för handlingar, som han upprättat mellan Siggo från Skara och nationen rörande överenskommelsen om huset »till vår Herres bild».

Siggo skred genast till kollegiets organisation och var själf den förste som underskref statuterna för »kyrkans i Skara skolarishärbärge i Paris». Ar 1424 påträffa vi honom såsom biskop i Skara.

Huru länge hans stiftelse i Paris ägt bestånd, förmäles ej. Synnerligen länge kan det ej ha varit. Ty med det påföljande seklet ingick en ny tid för vår andliga odling. Parisuniversitetet förlorade sin allt fördunklande glans. Och de bildningssökande nordborna lärde sig att hitta nya vägar.

Paris, maj 1898.

skulpterad fris å notre dame.