Teknisk tidskrift

årgång 38 AF TEKNISK TIDSKRIFT

ANSVARIG UTGIFVARE: NILS KJELLBERG

ARKITEKTUR t

och DEKORA-

' ± iivxvi j. ^ ^ j. w x v i IV KONST ©

ORGAN • FÖR • SVENSKA • TEKNOLOGFÖRENINGENS • AFDELNING • FÖR • HUSBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: IVAR TEN G B OM

REDAKTIONSMEDLEMMAR: I G. CL A SON OCH RAGNAR ÖSTBERG

Utkommer första lördagen 1 hvarjk månad Meddelanden adresseras till Arkitekt

Prenumerationspris inclusive porto kr. 8.00 • N:R 9 • 5 SEPT. • 1908 • IVAR TENGBOM, Östermalmsgatan 43

För utrikes boende kr. 8.50

Riks 8281. Allm. 6858

KONSTNÄRLIGA ÄGANDERÄTT.

ARKITEKTERNAS

T ;

Ide internationella sträfvandena för att få till stånd likformiga lagstiftningar till skydd för den konstnärliga iganderätten, och hvilka intressen på ett förtjänstfullt sätt ramforts genom »T Association littéraire et artistique interlalionale», har Sverige hittills icke tagit någon mer framrädande del. Ju lifligare utbytet mellan de olika landens mnstnärliga alster emellertid blir, desto mer gör sig ock jehofvet af en sådan lagstiftning, stödd på internationella ifverenskommelser, gällande. Sveriges för några år sedan I »eslutade anslutning till Bernerkonventionen är ju ett i ecken på, att detta insetts äfven här i landet. Hvad irkitektyrket beträffar, är ju genom olika förhållanden, af dimatisk, social m. m. natur, faran för oss att bli pla. ;ierade och beröfvade frukterna af våra tillkämpade erarenheter af andra land ej så stor, men å andra sidan ir smartnessen i vår tid så förhärskande och kommulikationerna de olika landen emellan, både genom förekomsten af internationella täflingar, utställningar och genom eproduktioners spridning så stor, att äfven arkitekterna >öra sträfva efter att härutinnan komma i internationellt Ardnade förhållanden. Att vår egen lagstiftning i ämnet ir långt ifrån tillfredsställande belyses på ett ganska slående sätt genom den redogörelse för en nyligen afslutad ättegång, hvilken vi ansatt vara af intresse att på annat 1 ställe i detta nummer återgifva.

I Frankrike har man sedan långt tillbaka på ett målnedvetet sätt arbetat för att få till stånd en tillfyllestbörande lagstiftning i detta ämne. Frankrike är väl också det land, som i detta afseende ''för närvarande står främst. Den man, som därstädes med sådan framgång fört arkiekternas talan är Monsieur Georges Harmand, advokat t*’id appellationsdomstolen i Paris, samt juridisk rådgifvare it »La Société centrale des architectes frangais». För | itt få till stånd likartade lagstiftningar i olika länder, på ' nvilka kunde grundas internationella öfverenskommelser ;

1 na fransmännen klargjort sin ståndpunkt genom en nyligen offentliggjord not, afsedd att föreläggas den internationella diplomatiska konferens, som inom kort samrnanräder i Berlin för att dryfta frågor i samband med Bernerkonventionen. I denna not, hvilken återgifves i N:o ,32 för 1908 af »1’Architecture», framställes först och rämst den önskan, att artikel 4 i Bernerkonventionen af - ien 9 sept. 1886 måtte undergå sådan förändring, att nrdet arkitektur införes i denna artikel efter orden målning och skulptur, på sådant sätt att arkitekturen kommer | itt stå sida vid sida med dessa konstarter, med hvilka den iu alltid betraktats såsom lika berättigad.

Vidare definieras i noten, hvad som bör förstås med f arkitektens arbete, på det sättet, att det är hans ritningar

som utgöra originalet och att byggnaden är en kopia af dessa på samma sätt som partituret representerar musikerns arbete och lägges till grund för arbetets exekverande. Det är detta originala verk, som bör skyddas för efterapning. Vidare redogöres för de olika internationella arkitektkongressernas i ämnet fattade resolutioner m. m.

Frankrike önskar andra länders anslutning till denna uppfattning. M. Harmand, som i egenskap af franska regeringens delegerade deltagit i den internationella kongressen för industriellt rättsskydd, som nyligen afhållits här i Stockholm, höll för att belysa denna fråga senaste måndag ett synnerligen intressant och instruktivt föredrag inför Afdelningen för Husbyggnadskonst.

Han gaf därvid en öfversikt öfver principerna rörande arkitektens »författarrätt», d. v. s. den rätt, som han såsom skapande konstnär bör åtnjuta för hvarje af honom signeradt arbete, eller med andra ord, att dessa hans arbeten icke utan hans tillåtelse må i någon form reproduceras.

M. Harmand påpekade, att arkitekten bör skyddas af lagen så ofta som han skapat ett original-arbete. Det är därför ej nödvändigt, att han frambringat ett särskildt snillrikt eller fullkomligt nytt verk, ja, det är t. o. m. tillfyllest, om arkitekten på ett personligt sätt sammanställt diverse element hämtade från områden, som kunna anses som ett »Commune bonum». I enlighet härmed hafva äfven tvänne domar afkunnats af domstolen i Antwerpen år 1893 och af domstolen i Nantes vid samma tidpunkt.

M. Harmand påvisade vidare, hurusom arkitektens egenskap af författare kommer till synes i hans ritningar, hvilka utgöra första yttringen af hans tanke, då ju byggnaden uppföres i enlighet med de af honom utförda ritningarna. Det är öfverallt i princip fastslaget, att de rättigheter, som af lagen tillerkänts författaren i fråga om originalet, äfven gäller reproduktionen däraf. Följaktligen har arkitekten rättighet att förvägra hvarje reproduktion af hans byggnadsritningar; sålunda bör han ock vara berättigad att förhindra, att hans ritningar återgifvas i bild, något som äfven gäller de arkitektoniska verk, som utförts i enlighet med hans ritningar.

Men den verkliga fördel, som skulle blifva en följd af ritningarnas skyddande, är att dessa sålunda skulle förblifva konstruktören-författarens personliga egendom; — arkitekten förlorar sålunda ej den honom tillkommande rätten till reproduktion genom att på den utsedda byggnadsplatsen, för en eventuell ägares räkning, uppföra en byggnad, som återgifver hans teckningar.

Det mellan denne ägare och arkitekten uppgjorda kontraktet gäller ju en reproduktion. Följaktligen kan arkitekten, sedan denna en gång fullbordats, utföra andra