Sida 430
TEKNISK TIDSKRI ET
29 Ang. 1908
1 14
Dessa stora ugnar lära ha en hel del fördelar framför de små. Koksåtgången lär vara relativt mindre, och man lär vara lättare i stånd att aflägsna ansättningar på väggarna t. ex. på sådant sätt, att beskickningen göres mera basisk i en del af ugnen o. s. v.
De mindre ugnarna ha 2, den större 3 slagg- »settlers». Slaggen får rinna i en vattenström, där den granuleras och bortföres. Rännorna härför äro af gjutjärn. Skärstenen tappas i skänk och går direkt till konverteranläggningen och tappas i konvertrarna.
Påsättningen af malm sker direkt från vagnar. Ett chargeringståg består af 18 vagnar och lastas med vägda kvantiteter gods från fickorna: först slagg, sedan malm, groft koncentrat och sist kalk och briketter från briketteringsanläggningen.
A^agnarna köras upp på ugnarna med tillhjälp af tryckluftlokomotiv och tippas åt sidan ned i ugnen med tillhjälp af tryckluft. Ugnsluckorna, som löpa efter ugnens hela längd på båda sidor, öppnas likaledes med tryckluft.
Fig 4 visar uppsättningsmålet med chargeringsvagnarna och fig. 5 slagg- »settlers» och blästerrören.
Koksförbrukningen uppgafs till 9 % och blästerpressionen till 40 oz pr kv.-tum.
Skärstenen håller upp till 44 % Cu och slaggen 0,2 % Cu.
Rökgaserna från ugnarna gå genom 3 st. 7 fots ofodrade plåtrör till dammkamrarne. Dessa senare hafva en utsträckning af 3 600 fot och utgöra ett gemensamt system för hela verket. Fig. 6 är en tvärgenomskärning af en dammkammare, visande dennas konstruktion.
Vid dammkamrarnas anordning följer man den principen, att luftströmmen skall röra sig likformigt framåt öfver
största möjliga tvärsnitt, undvikande så mycket som möjligt att framkalla hvirflande rörelser.
I konverterhuset, hvaraf fig. 7 är en interiör, äro 10 konvertrar i gång medan 8 å 10 st. skrotas rena och ram-
Fig- 7-
mas och 7 st. stå på torkning och förvärmning. Konvertrarna äro af liggande cylindertypen, 8 fot i diameter och 1 2 ^ I2 fot i längd. Tippningen sker hydrauliskt, och de flyttas till ramnings- resp. torkplatserna medelst en 60 tons traverskran.
Innan skärstenen intappas inlägges, enligt min uppskattning, c:a 300 å 400 kg. rik slagg från raffineringsugnarna samt kvartsig malm, i afsikt att spara konverterfodret.
Slaggen tappas under blåsningens gång 2 å 3 gånger och för hvarje gång inlägges ny malm (200 å 300 kg). Detta upprepas tills järnets oxidation är slutförd, då slaggen tappas och chargen blåses färdig på »blister copper» med c:a 97 X Cu.
Råkopparn tappas i skänk och öfverföres till raffineringsugnen, där den garas och polas till c:a 99 % Cu. Den gjutes i anodformar på en gjutmaskin, som kan sägas vara en modifikation af AValkers maskin.
Slaggen fran konvertrarna och raffineringsugnarna gjutes i formar på en liknande maskin, afkyles och transporteras af ett ändlöst plåtband upp i en ficka, hvarifrån den återföres till vattenmantelugnarna.
7 ton skärsten tappas i hvarje konverter som charge, oberoende af om konvertern är nyrammad eller utbränd.
Konvertrarna rammas med en blandning af kvartsig malm, hållande guld och silfver, med c:a 75 % Si02 samt slam fran anrikningsverket. Rammningen sker rundt trämodeller med en Ingersolls »tamping»-maskin. Denna drifves med presslult och liknar fullständigt en Ingersolls bergborrmaskin med långt slag.
Konverterfodret håller ut 8 å 10 blåsningar.
Källa: Internet Archive ·
