Teknisk tidskrift

T54

TEKNISK TIDSKRIFT

24 Okt.

ernående af ett godt resultat. Under den diskussion, som följde, uttalades den meningen, att tiden vore mogen för elektrolytisk raffinering af järn i fabriksmässig skala, i det elektrolytiskt järn kunde tjäna som råmaterial vid tillverkning af kolfria järnlegeringar och finare kvaliteter af specialstål. Elektrolytisk järnraffinering vore icke skyddad genom några patent. Prof. Burgess påpekade, att hans process för elektrolytisk järnrafifinering visserligen fungerat tillfredsställande i laboratoriet under flera år, men nya problem kunde möjligen möta vid tillverkning i stor skala. Raffineringskostnaderna skulle emellertid blifva låga. H. H.

Referenten har i Amerika sett ett c:a l/2" tjockt prof af prof. Burgess’ elektroly tiska järn, så att den svårighet, som länge mött vid elektrolytisk utfällning af järn ‘(och äfven nickel), nämligen att utfälla metallen i tjocka lager, otvifvelaktigt är öfvervunnen. Edison anställde för några år sedan vidlyftiga försök för att undersöka möjligheten af att tillverka kärlen för sina järn-nickel-ackumulatorer genom elektrolytisk utfällning af järn, men vid det besök på Edisons laboratorier, som referenten, under det dessa försök pågingo, hade förmånen att få göra, hade han icke lyakats alt få järnfällningen af lämplig beskaffenhet; den blef nämligen skör och brast itu, innan den fått tillräcklik tjocklek. Huruvida försöken uppgåfvos af denna eller någon annan anledning är mig obekant, emellertid tillverkas nämnda kärl numera af svetsad plåt.

Magnetstål. Ing. G. Hannack. Sta hl. u. Elsen 1908, n:r 35.

au g. 26.

Förf. sysselsätter sig uteslutande med permanenta magneter, ett område som hittills föga är undersökt. Endast kolrikare järnsorter — stål — duga till magneter, och koersitivkraften ökas med kolhalten till ett maximum, som inträffar vid en kolhalt af omkr. 1,2 %. Ju finkornigare i allmänhet stålet är, desto bättre. Därför har ock volframtillsats visat sig högst väsentligt förbättra magnetstål, men här finnes äfven en maximipunkt, hvilken är beroende på mängden af andra ingående ämnen. Af alla legeringsämnen hafva kol och volfram det största inflytandet på de magnetiska egenskaperna. Mangan förminskar permanensen (= förmågan att kvarhålla magnetismen). De små mängder af S och P, som vanligen förekomma, inverka föga. Koppar såväl som nickel däremot hafva äfven i mycket små mängder ett skadligt inflytande. Ett legeringsämne, som kunde användas, är molybden ; dock står verkningsgraden ej i rimligt förhållande till priset. Krom höjer nog de magnetiska egenskaperna, men kan ej användas på grund af dess inverkan på härdningen. Magnetstålets egenskaper äro likväl ej allenast beroende på den kemiska sammansättningen utan äfven på bearbetningen, och är det specielt svårt få härdningen likformig, till följd af magneternas vanligen tillkrånglade former. Permanenta magneter hafva numera stor användning såsom t. ex. till telefoner, elektriska kontrollapparater, automobiler nr. rn. C. Bn.

Bidrag till utvecklingen af elektrostålsmältningen. Stahl u. Elsen 1908, n:r 41 , okt. 7.

De elektriska ugnarna för stålberedning hafva nu kommit öfver försökstadiet, och flera system hafva visat sig kunna arbeta såväl ekonomiskt som tekniskt väl. Förf. har gjort en sammanställning beträffande alla hittills uppförda elektriska stålsmältningsanläggningar, deras strömförbrukning, tillverkning etc. Om äfven ej systemets godhet bestämmes af antal befintliga ugnar, gifver sammanställningen likväl ett begrepp om hvad som hittills uppnåtts och i hvilken riktning de olika systemen hafva utvecklat sig. Af sammanställningen framgår, att 35 induktionsugnar och 43 ljusbågsugnar nu äro i bruk eller under byggnad, fördelade på följande system: Colby 1, Grönvall 3, Frick 2, du Giffre 2, Girod 10, Héroult 19, Hiorth 1, Keller 1, Kjellin 14, Röchling-Rodenhauser 10, Schneider 1, Schneider-Gin i.Stassano 11 och Wallin 1. C. Bn.

Nononaften ur stenkolstjära. Felix Ahrens und Leo Moz’d’enski. Zeitschr. angew. Chemie 1908, juni 26.

Ur icke nitrerade biprodukter från nitroxylolframställning erhölls efter dubbel nitrering och fraktionerad destillation en olja med kokpunkt mellan 1370 och 1390 och en eg. v. af 0,766. Analys och reaktioner motsvarade nononaften, och har sålunda närvaron af naftenener uti stenkolstjära eller däraf framställda produkter påvisats.

B. C.

Ugn får smältning och förbränning af svafvel. Tyskt Pat. 196371. journ. Soc. Chetn. Ind. 1908, juni 15.

Ugnen synes å vidstående figur, svaflet införes från början genom öppningen i i ugnens botten, tändes genom hålet n. Nödig luft tillföres genom röret a, svafvelsyrligheten afgår genom röret b. Då ugnen kommit i gång inmatas svafvel genom uppsättningsmålet

1908

C. Med hjälp af det ställbara spjället regleras svafvelmängden, som nedkommer i smältrummet f. Lågorna från svaflet på ugnens botten smälter det i tratten f befintliga, som då väller ut öfver kanterna på vätskelåset. Öfre delen af ugnen är vattenkyld (o). Kör ! att förbränna sublimerad svafvel blåses komprimerad luft i röret b-

Ugnen synes kunna hafva vissa fördelar framför nuvarande genom regleringsanordning och absoluta tätheten för falsk luft.

Cqt.

Framställning af indigo. F. Winteler. Ch. Ztg 1908, n:r 51.

För den fabriksmessiga syntesen af indigo komma f. n. hufvudsakligen endast två metoder i betraktande, båda angifna af Heumann.

Vid den ena användes som utgångsmateriel fenylglycin, som lätt erhålles af anilin och monoklorättiksyra, och vid den andra fenylglycinkarbonsyra, som framställes af antranilsyra (ortoamidobenzoesyra) och monoklorättiksyra. De af Bayer och Drewsen angifna metoderna med utgång från ortonitrokanelsyra eller ortonitrobenzaldehyd gifva mycket goda utbyten, men praktiseras ej i större skala på grund af råmatcrialernas höga pris.

Kör framställningen af antranilsyran användes naftalin, som öfverföres till ftalsyra genom behandling med svafvelsyra (oxidation), och den erhållna ftalsyreanhydriden smältes och öfverföres genom inverkan af ammoniak till ftalimid, hvarur antranilsyran erhålles

/. L.

Bivaxets kemi. R. Berg. Ch. Ztg. 1908, n:r 66.

Körf. lämnar först en del bidrag till den gamla stridsfrågan om bivaxets försåpbarhet och påvisar förekomsten af cholesterinestrar, som äro mycket svårt försåpbara och af höga försåpningstal. De uti åttioprocentig alkohol lösliga fria vaxsyrorna bestå blott till minsta delen af cerotinsyra, hufvudsakligen af ännu okända syror. Vaxets lukt härstammar från såväl i petroleumeter lösliga, som olösliga ämnen. Särskildt synes den karakteristiska bivaxlukten bunden vid en flytande, på vattenbad ej flyktig, omättad syra. J. L.

Världens petroleumproduktion. B. Redwood. Ch. Ztg 1908,

n:r 67.

Petroleumindustrien daterar sig från år 1806, då de första borrningar företogos på nordamerikanska petroleumfält. Under det världsproduktionen för år 1907 af kol skattades till 777 millioner ton, var den af petroleum 22 millioner ton eller 2,8 % af kolproduktionen. Största mängden erhålles alltjämt från Förenta Staterna eller 63,31 %. Därnäst kommer Ryssland med 24,53, Galizien 3,41, Rumänien 3,25, Ostindiska arkipelagen 2,88, Indien 1,56, Japan 0,52, Kanada 0,22, lyskland 0,21 % etc. Såsom viktiga framtida petroleumländer framhållas Persien och Peru. J. L.

Inverkan af radiumemanation på kopparsalter. Fru Curie och fröken Gleditsch. Ch. Ztg. 1908, n;r 68.

Vid franska vetenskapsakademiens sammanträde den 10 sistlidne augusti lämnades en redogörelse för af förf. anställda försök att bekräfta den af Ramsay gjorda iakttagelsen om alstrandet af bl. a. litium vid radiumemanations inverkan på kopparsalter.* Det visade sig ytterst svårt att erhålla litiumfria materiel. Destilleradt vatten, handelns »kemiskt rena» kopparsalter liksom flertalet reagenser vi- _

* Tekn. Tidskr. Afd. för Kemi och Bergsv. 1907, III.

1