Teknisk tidskrift

58

TEKNISK TIDSKRIFT

2 Maj 1908

Fig. 6. Kontaktledning i kurva.

tråd dragen, upphängd på samma stolpar, som uppbär kontaktledningen, samt äfven en dubbeltrådig ledning af 4 mm. tråd för belysning. Skenorna äro förbundna med skenförbindningar af Chicagomodell med skenorna jordförbundna på h varje km.

Vid hvarje hållplats och station äro särskilda försigtighetsmått vidtagna för att göra stationsområdet ström-

Fig. 7. Stationsområde med strömbrytartorn

löst, hvara f tig. 7 gifver en föreställning. l)e inkommande linjerna hafva, innan de framkomma till stationen, en öfvergångssektion å hvardera sidan, hvilka äro sins emellan förbundna, samt med strömbrytare till matareledningen. På samma sätt är denna förbunden med linjerna samt stationsområdet. Isolering och afspänning mellan de olika sektionerna sker ej med de vanliga sektonsisolatorerna af kreosoteradt trä, utan äro de olika kontakttrådarna afspända medelst porslinsisolatorer, efter att först hafva höjts från sitt normala läge, sedan den nästa sektionens kontaktledning tagit vid. Bygeln glider sålunda ett ögonblick mot de båda sektionernas kontakttrådar,

och skulle strömmen sålunda kunna öfverföras från linien till det annars strömlösa stationsområdet, såvida ej dessa öfvergångssektioner funnes. De för detta ändamål använda strömbrytarna äro af oljetyp och skötas medelst långa stålstänger, som sedan äro förbundna med semaforer, och manöfreras från stationshuset. De äro alla placerade i ett torn af järnkonstruktion, och deras antal varierar efter antalet spår, som finnas på stationen.

Den rullade materielen består af 5 st. lokomotiv, hvardera försett med 4 st. 75 hkr. enfasmotorer, vid 700 hvaraf och utväxling 15: 70 samt kontrollutrustning af Westinghouse elektropneumatiska system för multipelkoppling.

Motorerna äro af Westinghouse standard enfas serie typ och uppfästade alldeles som på en vanlig motorvagn, 2 på hvar boggi.

AutotransJ orma torn tjänar att omändra spänningen från 6 000 volt till den för motorerna erforderliga, och kan den nedtransformerade spänningen varieras mellan 160 och 280 volt. Transformatorn är af den enkelt lindade typen, i hvilken ena ändan är förbunden med linjen och den andra ständigt till jord. Vid den jordade ändan al lindningen finnas flere uttag, hvarigenom motorerna erhålla ström af olika spänningar. Manövrerandet häraf sker med kontrollern och relägruppen. Transformatorn är af den oljeisolerade, själfkylande typen, med lindningen helt och hållet nedsänkt i olja. Transformatorn är placerad under vagnen mellan boggierna.

Relägruppen tager ström från lågspänningsuttagen på transformatorn och levererar den till motorerna. Dessa relän öppnas och slutas medelst lufttryck, verkande på små kolfvar. Den komprimerade luften tillföres eller utsläppes från hvarje reläcylinder genom en liten nålventil, som regleras med en elektromagnet, som i sin tur kontrolleras af kontrollern. Denna elektropneumatiska, kontrollering af relägruppen öfverensstämmer i hufvudsak med konstruktionerna för likström. Skillnaden vid användandet för växelström i stället för likström är att något batteri ej längre användes för matning af elektromagneterna, utan erhålles ström af 50 volts spänning från ett särskildt uttag å transformatorn.

Kontrollern är mycket liten och af den cylinderformiga typen. Handtaget föres till höger eller vänster, alltefter den riktning, man vill fara. Enär spänningen på motorerna variera med förbindningarna på autotransformatorn och icke med inkloppling af motstånd, såsom fallet är vid likström, så är hvarje läge på kontrollern ett körläge, och tåget kan köras med motsvarande hastighet huru länge som helst utan någon förlust i motstånd.

Fönlelningsspolen (preventive coil) användes därför att den tillåter strömmen till motorerna att förblifva obruten vid öfvergång från en spänning till en annan på transformatorn, enär två af reläen samtidigt kunna vara slutna utan att lokal ström uppstår melllan dem.

Omkaslaren erhåller ström från fördelningsspolen och sänder strömmen till motorerna, som äro kopplade i parallel. Den är så inkopplad att den omkastar strömriktningen på fälten i motorerna, men ej i armaturerna. Omkastaren skötes med komprimerad luft, som påverkar kolfven och är reglerad af elektromagneten, såsom vid likströmssystem.

Strö maj tagaren är af saxbygelkonstruktion, uppburen medelst komprimerad luft, som verkar på en kolf i en cylinder fästad å taket tillsammans med bygeln. Luften till- och utsläppes medels en ventil i förarens hytt. Den