Teknisk tidskrift

1 4

TEKNISK TIDSKRIFT

8 Febr. iq0;

RULLANDE JÄRNVÄGSMATERIEL Å UTSTÄLLNINGEN I MILANO ÅR 1906.

(Utdrag ur reseberättelser afgifna till Kungl. Kommersekollegium af C. Sabelström, H. v. Porat och Hj. Gustafson.)

Ar 1906 års utställning i Milano var hufvudsakligast tillkommen med anledning al fullbordandet af den nya samfärdsleden öfver Alperna genom Simplontunneln. Det var då att vänta att å denna utställning transportmedlen skulle erhålla en dominerande plats och så blef äfven förhållandet, i det att såväl sjötransportmedel som järnvägsmateriel vore synnerligen talrikt representerade. Härigenom erbjöds ett ganska sällsynt tillfälle för järnvägsingeniörer att studera det bästa, som de olika järnvägsförvaltningarna hade att visa, och flertalet af de fackmässigt intresserade besökarna vore nog järnvägsmän. Vagnsmaterielen var särdeles rikt representerad såväl i afseende på rena lyxvagnar som på vagnar för allmän trafik. Ett stort antal lokomotiv var äfven utställdt. Dessa erbjödo för specialister ganska få nyheter, med det var ändock af stort intresse att se olika länders lokomotiv bredvid hvarandra och så lätt jämförliga hvad det yttre beträffar. Äfven funnos flere motorvagnar af olika system utställda. De länder, som i större utsträckning läto visa sin järnvägsmateriel, voro Italien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Ungern, Schweiz och Belgien. I det följande skall ett och annat af intresse omnämnas.

Personvagnsmaterieten. Det ojämförligt största antalet af utställda järnvägsfordon hörde till denna kategori. Bland dessa intogo boggivagnarna största platsen både i afseende på antal och utrymme. Men äfven två- och treaxliga vagnar funnos utställda i afsevärdt antal, visande att flera järnvägsförvaltningar inse behofvet af och använda dylika vagnar för visst slags trafik. Lika väl som boggivagnen lämpar sig för långväga trafik, lika olämplig är den för lokaltrafik, ifall den ej förses med sidodörrar, ty tiden för dessa stora vagnars utrymmande å större ändstationer blir mycket för lång. För att en boggivagn fort skall kunna utrymmas måste den förses med sidodörrar utom de vid ändarne, hvarigenom vagnens kapacitet af flere skäl minskas. Särskildt italienska och schweiziska banor utställde tvåoch treaxliga vagnar, som genom särskilda anordningar i afseende på fjäderupphängningen voro anmärkningsvärda.

Sålunda hade en del italienska tvåaxliga vagnar tvänne fjädersystem af bladfjädrar. Det ena, som direkt hvilade på axelboxarne, uppbar ett auxiliärt underrede, som i sin ordning medelst ett andra system af bladrjädrar uppbar

Fig, 1.

det vanliga, med vagnskorgen fast förbundna underredet. Därjämte funnos vid sistnämnda biandfjädrars länkförbindning med underredet små spiralfjädrar, så att vagnen faktiskt hvilade på tre fjädersystem. Denna anordning ger en synnerligen mjuk gång åt vagnen, men vagnen blir

genom det dubbla underredet ej oväsentligt tyngre. D< utställda vagnarne hade länkaxlar med 9 meters hjulba och 14,4 meters totallängd. (Fig. 1)

De schweiziska tre-axliga vagnarne hade midtaxelr lagrad i ett särskildt litet ramverk, som förmedelst snedtj ställda pendellänkar uppbar vagnen. Detta lilla ramverk (fig 2). återföres till sitt midtläge af tvänne mot hvarandnj

Dg- 3 •

verkande spiraltjädrar. Denna konstruktion har hufvudsakligast tillkommit för att möjliggöra midtaxelns bromsning, utan att bromsningen skulle medföra olägenheter vid vagnens gång genom kurvor. Dessa vagnar gå vid måttliga hastigheter ungefär lika väl som boggivagnarna. Vikten ' blir dock betydlig, så att vikten per sittplats blir ungefär densamma för dessa vagnar som för boggivagnarna. En III klass vaggn väger 21 ton vid en totallängd af 14,29 meter.

Firman Ringh offer utställde en österrikisk tre-axlig [ statsbanevagn, som hade bladtjädrarne å boxarne uppdelade i tre fjädrar belägna ofvanför hvarandra och förenade med ett gemensamt tjäderband. (Se fig. 3.)

Boggivagnarne uppburos i allmänhet af två-axliga j boggier af samma typ, som användes vid svenska statsba- j norna, d. v. s. den med svängbom och pendelupphängning. Ett undantag härifrån utgjorde tvänne utställda 6- axliga preussiska boggivagrtar. De 3-axliga boggier, som uppburo dessa vagnar, voro af den konstruktion, som användes vid de bekanta »Schnellbahnversuche» å militärbanan Berlin — Marienfelde — Zossen, och hvilken vid stora hastig-