Teknisk tidskrift

TEKNISK TIDSKRIFT

TRETTIOÅTTONDE årgängen

AFDELNINGEN

FÖR

Stockholm 1908.

KEMI och BERGSVETENSKAP

Redaktörer: G. H. HULTMAN ock K. A. WALLROTH

CeQtraltrjokerlei.

Häft. 8

Afd. för Kemi och Bergsvetenskap

utkommer fjärde lördagen i hvarje månad. Prenumerationspris, incl. postp., 6 kr. pr år.

Aug.

Meddelanden i Kemi sändas till Ingeniör G. 11. Hultman, Värtan (R. T. 29 51, A. T. 74 26), i Bergsvetenskap till Kontrolldirektör K. A. Wallroth, Kungl. Myntet (R.T. 37 04).

I9O8

t

THEODOR WITT.

Äfven i detta häfte har denna tidskrift att på sin första sida erinra om förlusten af en inom tekniken framstående och mycket verksam man, nämligen f. grufingeniören vid Falu koppargrufva Otto Tlieodor Witt, hvilken den 1 juli efter några veckors sjukdom afled i Falun.

Ingeniör Witt föddes den 7 april 1847 i Karlshamn, där fadern var läkare. Efter aflagd studentexamen genomgick han åren 1867 — 1870 Tekniska Högskolan, från hvars då nybildade fackskola för bergsvetenskap han sistnämnda år utexaminerades. Han tillhörde sålunda den första årskursen, som vid Högskolan åtnjöt utbildning inom det bergsvetenskapliga facket, sedan den högre bergsundervisningen år 1869 öfverflyttats dit från Falu bergsskola.

Omedelbart efter sin examen erhöll Witt anställning vid Solstads koppargrufva i Småland, öfver hvilken grufva en af honom utarbetad beskrifning finnes publicerad i Jernkontorets Annaler 1871, s. 357 — 361. Från hans verksamhet vid Solstad daterar sig äfven hans uppsats; »Om tillgodogörande af kopparmalm på våta vägen vid Saltviken» (J. K. A. 1872, s. 268 — 277). Efter att en tid hafva ledt brytningen dels vid Solstad och dels vid Gladhammars koboltgrufva i Småland erhöll Witt år 1872 anställning som förste grufingeniör vid Falu koppargrufva, hvilken befattning han innehade i 3 1 år eller till år 1903, då han afgick därifrån med pension, hvarefter han under ytterligare några år tjänstgjorde som konsulterande ingeniör därstädes. Utom denna sin befattning utöfvade Witt en synnerligen omfattande verksamhet som konsulterande ingeniör samt i ännu högre grad som grufexpert, särskildt i fråga om fyndigheter af s. k. ädlare malmer, och få torde de fyndigheter af detta slag vara ej blott inom Sverige utan äfven i Norge och Finland, vid hvilka ej Witt varit anlitad. Dessa fyndigheter voro också i särskildt hög grad föremål för Witts intresse, hvarom bl. a. den af honom utgifna boken: »Sveriges ädlare malmer jämte grufvor» (Falun 1906, Eget förlag), tillägnad minnet af Professor G.

Nordenström, bär vittne. Denna publikation utgör en sammanställning af hvad

Witt ansåg genom egna och andras undersökningar kunna anses vara kändt rörande det hundratal fyndigheter, som behandlas i densamma. Därtill är fogad en populärt afifattad sammanställning af metoderna för dessa malmers tillgodogörande, kostnaden därför och deras exportpris, en värdefull handledning för den som utan att äga fackutbildning intresserar sig för tillgodogörandet af våra naturtillgångar af denna art.

Såsom fackman på grufbrytningens område åtnjöt Witt stort anseende och ansågs särskildt såsom auktoritet beträffande tvärbrytnings- och rasbrytningsmetoderna. År 1877 gjorde han med statsbidrag en studieresa till Belgien, Tyskland och Frankrike; en del af de därvid gjorda iakttagelserna äro offentliggjorda i en uppsats med titel: »Iakttagelser rörande användning af tak- och tvärbrytning» (J. K. A. 1878, s. 433 — 444). Resultaten af hans tekniska verksamhet vid Falu grufva har han vid olika tidpunkter framlagt i uppsatser i Jernkontorets Annaler, Teknisk Tidskrift och Blad för Bergshandteringens Vänner. Bland dessa må här nämnas: »Ekononomiska brytningsresultat från Falu grufva» (J. K. A. 1875, s. 248 — 256), »Några anteckningar i praktisk gruf brytning från Falu grufva» (J. K. A. 1888, s. 47 — 61), »Anteckningar i praktisk grufbrytning från Falu grufva» (J. K. A. 1893, s. 190 — 197), »Några tekniska och ekonomiska uppgifter rörande Falu grufva» (J. K. A. 1897, s. 45—76). Några jämförelser mellan Sveriges äldre och yngre grufbrytningsmetoder (T. T. r 880, s. 1 3). Om bergborrningsmaskiner (T. T. 188, s. 11). Om guld förekomsten och guldvinningen i Falu grufva 1881 — 1902 (T. T. 1903, s. 63).

Witt var äfven en framstående mineralkännare och stod i liflig förbindelse med ett stort antal in- och utländska mineraloger.

Under den långa tid af omkring 30 år, som Bergshögskolans praktiska sommaröfningar i grufvetenskap voro förlagda till Falun, visade Witt ett lifiigt intresse för de unga bergseleverna och bidrog verk-

TIIEODOR WITT.