Sida 247
^ Juli 1908
K LE K T RO TEKNIK
81
Denna ekvation kan skrifvas:
(G — «)• + (*— /)*=/>’
borx + l\'\ + AVS
A
boxo + 5
m =
(24)
2 A
(25)
A =\ + b,zx 1 + ^ V + 2 + * Vir. + 2
—“'"o "4— 1 > 5 b„x 0*
Det sista mera enkla uttrycket på A förutsätter att
r, =-r1 = ^ = r1 = ri samt att ^ = = A
Med de gjorda förutsättningarna beträffande konstanerna framgår, att diagrammet för strömmen utgör en irkel, hvars läge och storlek lätt kan bestämmas af de jifna ekvationerna. Fullständigt i analogi med det föregående behandlingssättet af diagrammet för flerfasmotorn, <unna öfriga elektriska storheter bestämmas. Utan att >mellertid närmare ingå härpå skall det erhallna resultatet invändes på den förut behandlade trefasmotorn arbetande mdast med två faser inkopplade, d. v. s. som enfasmotor. För att bättre kunna jämföra detta diagram med det, som jrhölls, då motorn arbetade under normala förhållanden,
har detta multiplicerats med V 3 , hvarigenom den totala effekten direkt kan afläsas, d. v s. trefasmotorns ekvivalenta enfasdiagram har på detta sätt erhållits. Konstanterna bli i detta fallet för motorn:
Xx =0,64 II, -*5 = 0,64 •ö, bo=bi + bt = °,°81 -U" ^=0,44 II, r2 = 0,56 H, g0=gl + £» = 0,018 IT Af (24) och (25) erhålles direkt:
7/2 = 0,044 xr och ^0=0,338 IT.
Radien för strömcirkeln blir således 37,2 amp. och medelpunktens ordinata 4,85 amp. De bada pa detta
sättet erhållna diagrammen hafva uppritats i fig. 8. Ett närmare studerande af dessa visar omedelbart, att cos (fmn v i detta fall endast uppgår till 0,86 under det att, då motorn arbetar som trefasmotor, cos <p„,ax är 0,91. Vidare synes, att den maximiefifekt, den kan lämna, endast är omkring hälften af effekten i senare fallet. Skulle det enkla Heylandska diagrammet användts, synes tydligt att alltför små värden i cos <p erhållits.
Den metod, som i det föregående användts för härledandet af diagrammet för induktionsmotorn, har sitt speciella intresse, då den ger ett resultat, i hvilket direkt de olika elektriska konstanternas inflytande på diagrammet kan på ett öfverskådligt sätt följas och hvilket kan användas i sådana fall, där den matematiska räknemetoden för erhållandet af tillförlitliga värden måst tillgripas, såsom vid studerandet af små motorer, motorer i tandem etc.
FÖRSÖKEN MED ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT.
Utförda å Statens järnvägar åren 1905 — * 9°7-
Under ofvanstående rubrik har i bokform utkommit en utförlig berättelse öfver den elektriska försöksbanans f verksamhet och resultat, afgifven af dåvarande byrådirektören Rob. Dahlander.
Den öfver 300 sidor starka, rikt illustrerade volymen ger en öfverskådlig och klar öfverblick öfver försöksanläggningens tillkomst och drift. Efter en inledande historik behandlas i särskilda kapitel kraftstationen, kontaktledningarna, banströmmens återledande genom skenorna och 1 jorden, banströmmens inverkan på svagströmsledningar, rullande materielen och tågens energiförbrukning, hvartill > sluter sig i sammanträngd framställning »sammanfattning och slutsatser». Såsom bilagor medfölja dels programmet för försöken, leveransbestämmelser för materiel till och utförande af de olika hufvuddelarna af anläggningen samt redogörelse för utförda prof, dels i olika at handlingar behandlade specialproblem såsom »PM öfver elektriska kontaktledningars hållfasthet» af ing. C. Montelius och »Induktionsstörningar i svagströmsledningar från enfasig växelströmsledning med återledning genom skenor och
jord» af docenten H. Pleijel, hållfasthetsprof å trä- och betonstolpar m. m.
Själfva hufvudklämmen af sammanfattningen har utkristalliserat i följande författarens uttalande: »Genom försöken har för Statens Järnvägar vunnits dels en god öfverblick öfver teknikens ståndpunkt på detta område, dels en ingående och värdefull jämförande erfarenhet angående de olika detaljanordningar och system, som för ändamålet kunna komma i fråga, och därigenom möjlighet att vid en blifvande större anläggning målmedvetet fastställa lämpliga anordningar, och synes det otvifvelaktigt, att till följd af den genom försöken vunna erfarenheten en kommande större anläggning skall kunna utföras betydligt bade bättre och billigare, än om försöken icke blifvit utförda. Dessutom ha säkra hållpunkter vunnits för beräkning af kostnaden för såväl anläggning som drift af elektriska järnvägar med växelström.» Slutligen uttalar författaren som sin asikt, att problemet nu är tekniskt löst, och att ett enklare, bättre och billigare system än en fas växelström knappast kan tänkas framkomma i den närmaste framtiden, hvarför
I
I
f
Källa: Internet Archive ·
