Sida 491
2 6 Dec. iqo8
KEMI OCH BERG SMETEN SK A V
1
dyra, beslöto vi att själfva utföra arbetet och ej af beton utan af slaggtegel (se pl. 4).
Jag öfvergår nu till arbetets detaljer. Vi började alltså med jordschaktningen och gåfvo denna dimensionerna 10x13 meter i areal, en för detta ändamål betydande vidd, men vi befarade, att så småningom sättningar med åtföljande förträngningar af schaktet skulle ske och göra det svårt att komma upp med murningen, om ej jordrymningen erhölle riklig vidd. Schaktningen gick direkt ned till 7,5 m. djup utan timring. Dels hjälpte härvid vinterkölden till och dels var jorden en lerblandad mosand med jordstenar, som, när den var torr, ofta var så fast, att borrning och skjutning måste användas. Utsattes den för rikligare vattenflöde, blef den emellertid halfflytande och var ganska besvärlig. Vid 7,5 meters djup måste intimring börja. De 7,5 meterna intimrades med ett timmerhvarf för hvarje 1,5 sänkmeter, sålunda med 5 hvarf. Bakom dessa ställdes resvirke af slanor, bakom hvilka slutligen packades med ris mot jordväggarne. Här nedanför blef dock trycket så stort, att tättimring måste vidtaga. Till denna användes å kortsidorna hellångt och å långsidorna halflångt timmer. I schakthörnen gjordes kuphuggningen med raka skär. Skarfvarna på långsidorna hophöggos med s. k. rakt blad
(fig- 0-
Fig. 1.
Till stöd för timmerväggarna insattes korstimringar med 1 å D/2 m. lodrätt afstånd mellan desamma. I början försöktes med enkel korstimring (figg. 2 och 3, a), men denna visade sig snart otillräcklig, hvarför ytterligare stämplingar (figg. 2 och 3, b) insattes, så att hvarje dylikt korstimringshvarf erhöll tre korspunkter.
Fig. 2. Plan.
CL
- c-D ^ ~Tbi
i-C ‘
. a
Ml
ic - ^
- g
1*.
a d-
ii
a ' ^
%
b T>
Fig. 3. Vertikalsektion.
På timmerväggarna fästades lodräta följare (figg- 2 och 3, c), emot hvilka stämplingarna hvilade. Likaså insattes emellan korstimringshvarfven till stöd för dessa lodi räta stolpar (figg- 2 och 3, d).
Korstimringens tvärstämplingar voro hellånga, medan längdstämplingarna voro halflånga och salunda med sina ändar hvilade mot den mellersta af hvarfvets tre t\är- 1 stämplingar. Ändarna på alla stämplingar och stolpar
i75
voro urtäljda, så att de hvilade stadigt mot resp. följare, stolpar och stämplingar, hvarjämte hopfastning med hållsinkor gjordes.
Timrets groflek var i allmänhet 8" — g" i topp i såväl väggar som korstimringar.
Timringen i sin helhet blef sålunda starkt sammanbunden. Så småningom uppstodo dock rätt betydande sättningar, så att timmerväggarna till slut hade måst påtimras ytterligare 3 meter vid dagytan. Stora förträngningar i timmerschaktet uppstodo äfven och det visade sig vara väl, att schaktdimensionerna tagits så rikliga som gjorts.
Tilltimringen skedde alltid i timringens nedre ände allt efter som schaktet afsänktes. Så snart utrymme för en ny stock fanns, insattes den på sin plats.
Efter 22 ljz meters afsänkning nåddes, som ofvan nämnts, berghällen. Schaktet gafs härefter en oval form, i det att hörnen afrundades, hvarjämte längd och bredd minskades med 2 m. hvardera. Schaktarean nedgick sålunda från 130 m.2 till 70 m.2. Berget var så sköligt de öfversta 91/,, meterna, att inmurningen af detsamma tydligen var nödvändig. Någon, intimring under afsänkandet erfordrades däremot icke. När dessa gl/2 meter i trasigt berg afsänkts, blef berget så fast, att inmurning där nedanför ej ansågs behöflig. Därför gafs nu schaktet sina framtida dimensioner, en rektangel med sidorna resp. 6,6 och 3,3 meter långa. Med dessa afsänktes det ytterligare med 1 2 x/2 meter till 44x/2 m. djup, på det att vid afsänkningens fortsättande framdeles murningen ej skulle skadas af skjutningen. Afsänkningen i berget skedde med användande af en Rands 70 mm. borrmaskin pa trefot.
N11 måste först ett lämpligt underlag med jämn yta anskaffas för murningen att hvila på. Då dels en mängd skölar i berget gjorde detta osäkert och dels det varit omöjligt gifva det en så jämn yta som önskades, företogs en grundlig skrotning å det rektangulära schaktets väggar från dessas öfverkant så långt ned som berget ej var fullt säkert, hvarefter betongjutning rundt om schaktet utfördes, så att ett säkert underlag med jämn öfversida erhölls för murningen. Denna sula förlädes pa 32 meters djup undei dagen och ofvanför detta djup skulle alltsa schaktet tullständigt inmuras.
Betongjutningen (pl. 5) fordrade gifvetvis stor omsorg vid utförandet och därför nedlades mycket arbete på densamma. Sedan nedbrytning af allt osäkert berg skett rundt om schaktet, borrades i alla väggarna med maskin ett stort antal hål från 1 till D/2 m- djup octl med resp. 3” och D/2" diam. De djupare och gröfre hålen öfverst, där betongjutningen skulle göras tjockast, och de öfriga nedanför, där gjutningen skulle blifva tunnare. I borrhålen indrefvos järnsprintar med resp. 2 1 /2" och D/4" diam., hvilka togos så långa, att de sköto utanför bergväggen 1 å 1j2 m. resp. De fastgötos med cementbruk och sammanbundos med kasserade linbanekablar. Omkring alltsammans göts därefter med beton i blandning 1 d. cement, 3 d. sand och 5 d. makadam.
' Cementen var af Hellekis tillverkning. Sanden måste köras cirka 5 km. samt dessutom undergå tvättning för att blifva fullt duglig. Makadam erhölls at schaktberget
(gneis).
På schaktets ena långsida blef gjutningen 6—7 meter, på den andra däremot blott 1 — 2 meter djup.
Vid gjutningen gafs schaktet sina förut nämnda di-
Källa: Internet Archive ·
