Teknisk tidskrift

T 74

TEKNISK TIDSKRIFT

26 Dec. 1908

våtkolad torrsubstans. Briketteringskostnaden känner man också exakt från de många tyska brunkolsbrikettfabrikerna, och de utgöra för tre pressar kr. 1,44 pr ton briketter. Summa kr. 4,21. Sä tillkomma de öfriga kostnaderna, d. v. s. vattenafpressningen till c:a 70 %

och torkningen från 70 till 50 % , som icke kan för siggå som vid brunkolstorkningen. Torkningen från 50 till c:a 15 % vatten ingår i ofvannämda 1,44 kr. Och i kostnaden för 1 ton våtkolad torrsubstans ingår också bränslekostnaden för hela fabrikationen utom för torkning från 70 — 50 % vatten. Att här diskutera dessa siffror skulle vara gagnlöst, hvarför jag endast anför dem i klump. Hvad som återstår att utarbeta är därföre afvattningen af den våtkolade torfven från 70 till 50 %, allt det öfriga är tekniskt och ekonomiskt kändt.

Låt oss antaga att afvattningen från 70 till 50 % icke skulle kunna göras mekaniskt, utan måste ske med konstgjordt värme. Pr 100 kg. torrsubstans skulle då aflägsnas 140 kg. vatten. Enligt samma beräkningsgrunder som å sid. 1, utan multipeleffekt, skulle för torkningen erfordras, då den våtkolade massans kalorital antages till

140.640 0

6200 pr kg., — - = 18 kg. bränsle, sa att 82

0,8.6200

kg. skulle återstå. Då den våtkolade torrsubstansen kostar kr. 2,77 pr 1000 kg., så blir bränslekostnaden för torkningen från 70 till 50 % vatten alltså pr ton netto 61 öre. Således skulle hela kostnaden pr ton brikett blifva 4,82 kr utom andra kostnader såsom ränta å kapitalet, amortering och underhåll, förvaltning m. m., så att hela kostnaden för 1 ton brikett med ett bränslevärde af 6200 kalorier blefve c:a 9 kr, således ett med stenkol konkurrerande pris.

Att märka är, att våtkolad torf torkar lättare än vanlig torfdy, eftersom de gummiartade och gelatinösa ämnen torfven innehåller vid torkning af den senare omgifva bitarna med en ganska vattenbeständig hinna, som hindrar vattenafdunstningen. Efter kolningen uppstår intet sådant öfverdrag.

Angående vattenaflägsnandet från 70 till 50 % så kan det lättast ske genom torkning i luften under tak, alltså oberoende af väderleken fast ej oberoende af årstiderna, men dock under 6 månader af året. Torkningen sker då lätt, och förlag kan läggas upp för resten af året. I Småland har jag gjort den iaktagelsen under loppet af flere år, att man kan gräfva ut torf ur mossen till ungefär jul och att man kan börja på våren i slutet af april, så att gräfningstiden där blir c:a 8 månader i

stället för c:a 3 månader med lufttorkning. I Skåne och Blekinge kan man undantagsvis gräfva nästan hela året.

Briketteringen af den våtkolade torrsubstansen går till alldeles som vid vanlig brunkols- eller torfbrikettering, men man har den fördelen med denna torf, att briketteringen sker lättare vid full vattenfrihet än med vanlig torf. Med användande af ingeniör G. v. Heidenstams anordning af pressmunstycket får man rent af hopsmälta briketter, som äro lika vattenbestädiga som stenkol. Sådana brikettpressar men utan Heidenstams anordning finnas inemot 1 000 stycken i arbete i Tyskland, och med dem tillverkas nu c:a 15 mill. ton brunkolsbriketter pr år af brunkol med en vattenhalt af 45 — 62 % .

För brikettering vid c:a 200° C. finnes också en press, konstruerad af Gebriider Benkisser i Pforzheim, och jag har sett den arbeta med brikettering af lätt torrkolad torf utan bindemedel. Brottet hos briketterna såg ut alldeles som stenkol, och hektolitervikten var ungefär densamma. Men denna pressanordning är icke så effektiv som strängpressarne. Den förra tillverkar c:a 15 ton briketter på 24 timmar, den senare ända upp till 70 ton på samma tid, i allmänhet 50 — 60 ton med brunkol. För torf har jag icke räknat med mera än 40 ton för säkerhets skull.

Då hektolitervikten af de våtkolade briketterna är minst lika stor som hos stenkol och då brännvärdet förhåller sig som ungefär 6:7, så är skillnaden icke stor i bränslevärde pr rymd. Briketterna hafva fördelen framför stenkol att vara snyggare att handtera, lättare att distribuera och de förbrinna dessutom så godt som rökfritt och med lång låga som ved.

Hvad tillverkningspriset beträffar, så är det icke afskräckande. Antages ett medelpris för stenkol af 15 kr pr ton i svensk hamn, så skulle briketterna där få kosta efter samma brännvärde beräknadt kr 12:85 pr ton med ett tillverkningsvärde af c:a 9 kronor. Men då blifvande torfbrikettfabriker icke ligga i hamn, utan inne i landet, hafva de där ett par eller tre kronor pr ton i ökad konkurrensförmåga.

Redan i det skick, som denna metod nu förefinnes, skulle den för tillverkning i stort kunna tagas i bruk, det är endast kapital därför som fattas.

Därom vill jag dock icke ingå i en gagnlös diskussion, men jag vågar påstå, att våtkolning af torf är det största framsteg, som hittills gjorts vid sträfvandet att kunna tillgodogöra våra bränntorfsmossar.

EN GRUFSCHAKTMURNING.

Härtill pl. 4— 6.

Sedan malmbrytningen vid Idkerbergets gamla järngrufvor i Stora Tuna socken (Kopparbergs län) från år 1902 börjat bedrifvas i större omfattning, insågs, att det var nödvändigt anlägga ett centralschakt utanför fyndigheten för malmuppfordringen från några af de förnämsta grufvorna. När malmernas läge och utsträckning blifvit närmare kända och sålunda platsen för schaktet kunde bestämmas, vidtog därför arbetet å detsamma.

Som detta blifvit ganska vidlyftigt tillfölje de djupa jordlagren, har jag här velat meddela några data om schaktbyggnaden i tanke, att de möjligen kunna vara af intresse

för en eller annan, som har ledningen af dylika arbeten om hand.

Arbetet började med jordschaktning i januari 1905 och vi voro beredda få passera 20 meter djup jord, men först efter 22 l/2 meter nåddes berget. Detta var, om ej egentligt rosberg, dock så sköligt, att det tydligen måste inbyggas. Det varade ytterligare 9 1L meter, hvarför vi alltså måste inbygga schaktet till sammanlagdt 32 meters djup.

o

A denna inbyggnad infordrades anbud från flera betonfirmor. Som de emellertid visade sig vara alltför