Sida 269
Sept. 1908
KI.EKTR0TEKN1K
Fig. 2. Ångpannerummet.
Fig. 3. Maskinsalen.
inna lämna maximalt c: a 50 % större effekt än den Drmala, hafva, som synes, dynamomaskinernas storlek ilts med hänsyn härtill.
Detta har visat sig vara särdeles fördelaktigt; och desdigra öfverbelastningar, speciellt å den mindre dynaion, som i regeln användes till alstring af spårvägsström- . ien, hafva härigenom undvikits. Belastningen å nämnda iaskin har nämligen vid flera tillfällen sprungit upp till 40 amp. och däröfver, hvarvid dock spänningen, som ormalt hålles vid 600 volt, sjunkit till 545 volt och f varfantalet på grund af ångmaskinens öfverbelastning i agot minskats. Nämnda belastning motsvarar 130 kw.
dynamon och 193 HK. å ångmaskinen. En dynamo,
1 tpassad efter ångmaskinens normala effekt, hade säkeri gen icke utan skada uthärdat denna belastning.
Den större maskinen belastades vid profningen med oda till 295 etf. HK., och för att utröna regleringsför- (■ lågan tillslogs denna last plötsligt från tomgång och bemns hastigheten minskas i tillslagningsögonblicket med % , men åter ökas efter inställandet till 4 % under tgångshastigheten. Vid plötslig frånslagning af nämnda ist till tomgång ökades hastigheten i frånslagningsögonlicket med 7 % , men minskades efter inställandet till ,3 % öfver utgångshastigheten. Hastighetsändringen melm normal last (180 HK.) och tomgång var endast c:a %. Den föreskrifna hastighetsändringen var: högst 3 % t 'd 3° % plötslig ändring af belastningen.
Ångmaskinernas regleringsförmåga är sålunda särdeles
f
97
vacker. Regleringen sker med en axelregulator (system Hiller) direkt verkande på högtryckcylinderns rundslid.
Vid profvet med den större maskinen erhölls vid normal last en ångåtgång af 5,02 kg. per ind. HK. -tim. (den garanterade siffran var 5,7 kg.). Maskinsatsens verkningsgrad befanns vid profningstillfället uppgå till 0,836, hvaraf kommer på ångmaskinen 0,91 och på dynamomaskinen 0,92.
Vid profvet uppgick afdunstad ånga per m.* eldyta i timmen till 15,5 kg. och afdunstad ånga per kg. kol
till 8,10 kg.
Den verkliga kolförbrukningen per alstrad kwt. har om man bortser från de första månaderna och därunder för uttorkning och profning m. m. förbrukade kol, uppgått till 2,24 kg., häri inberäknadt allt i pannorna uppbrändt kol, således äfven för uppeldning, förbrukning under stillastånd, kraftstationslokalernas uppvärmning m. m.
Den lägsta, dylika förbrukning, som någon dag uppnåtts, har uppgått till 1,89 kg. per alstrad kwt.
Kolpriset är 20 kr. per ton å verkets upplagsplats.
När större och jämnare last erhålles komma tydligen vida bättre resultat att uppnås.
Anmärkningsvärdt är, att verket nu snart gått ett helt år utan reserv och utan den minsta driftstörning, hvilket torde få tillskrifvas ångmaskinernas utmärkta beskaffenhet. Den mindre maskinen har t. ex. med några få undantag gått dagligen 17 å 18 tim. i sträck. Att bygga ett kommunalt verk af denna omfattning med andra kraftmaskiner utan reserv skulle, synes det mig, knappast vara försvarligt.
I kraftstationen pågår nu (juli 1908) uppsättning af ytterligare en ångpanna samt en maskinsats, bestående af en stående tripleexpansionsångmaskin om normalt 385 eff. HK., 150 hvarf direkt kopplad till en dubbelgenerator bestående af 2 st. likströmsgeneratorer på samma axel, hvardera å 230 HK., 440 — 620 volt, 150 hvarf. Svänghjulet anordnas så, att på dess plats framdeles kan insättas en växelströmmotor. (Äfven för de två först insatta maskinerna är plats för växelströmmotor reserverad.)
Denna tredje maskinsats kommer i vanliga fall att ensam användas, hvarvid den ena generatorn lämnar belysningsström och den andra spårvägsström. Ångmaskinens utmärkta regleringsförmåga är tillräcklig att förhindra skadliga hastighetsändringar på maskinen, som vilja uppkomma genom spårvägsdynamons varierande belastning.
I
I
Källa: Internet Archive ·
