Sida 431
2g Aug. igo8
KEMI OCH BERGSVETENSKAP
"5
2:a malmen går upp på anrikningsverket och tippas i 22 st. fickor. Dessa äro af trä och äro afsedda:
8 st. om hvardera i 250 ton för vaskmalm,
13 » » » 200 » » prof,
1 » » » 2 500 » » kol.
Noggranna prof tagas af malmen och dessa gå genom profkrossen, som har en kapacitet af 3 600 ton pr dag och är försedd med mekaniska anordningar för profvens automatiska delning. Det slutliga profvet utgör 3,2 lbs pr ton ingående malm.
Krossningen i anrikningverket sker på Blakes tuggare och valsverk, och omkrossningen af mellanprodukter på Huntingtonkvarnar.
Två matare för hvarje sektion af verket (8 sektioner finnas) draga malmen ut ur fickorna ned på två st. plansiktar, som leverera stycken öfver 35 mm. till groftuggaren och korn under 35 mm. till 2 st. mindre tuggare och därifrån till 6 mm:s tromlar. Öfverfallet omkrossas på valsverk, och genomfallet fortsätter sin väg, klasseras på tromlar successivt till 1 mm., sorteras på Lake Superior separatorer och spetslådor samt anrikas på sättmaskiner och Wilfleybord.
Inalles finnas 24 st. tuggare, 24 st. valsverk, 24 st. Huntingtonkvarnar, 624 st. sättmaskiner och 264 st. bord.
Sligen från maskinerna rinner till ett system af 9 st. sumpar för hvarje sektion, lagda öfver järnvägsspår och försedda med bottenlucka för bekväm tömning.
Sumparna äro 5 fot höga och rymma hvardera 420 ton slig. Sex sumpar mottaga sligen från verket för hvarje sektion, och de återstående tre tjäna till att upptaga slamvattnet från de sex första.
Ytterligare 6 stora sumpar finnas för slamvattnet, som slutligen rinner ned i 6 st. stora slamdammar i dalen nedanför verket. Då en damm är full, ledes vattnet till en annan, och slammet gräfves upp med en 5 tons skopa (Lidgerwood traveling cableway). Slammet får ligga och torka något, hvarefter det föres i järnvägsvagnar till briketteringsanläggningen.
Slamvatten, som håller fattigt slam, användes till att granulera slaggen från flarn- och vattenmantelugnarna.
Verkets kapacitet är 1 100 ton pr 24 timmar pr afdelning. Ingående gods torde hålla under 3 % Cu och sligen c:a 10 % Cu. Metallförlusterna uppgå till 20 % , och vaskningskostnaden är c;a 50 c. pr ton malm.
Det fina koncentratet tömmes ur sumparna i vagnar och fraktas upp på rostugnarna samt tömmes i de 64 st. Mc Dougalugnarnas matarapparater, sedan det vägts och prof tagits.
I allmänhet följer man den principen, att godset väges och proftages före in- och utgåendet i hvarje af-
delning.
Rosthuset liksom öfriga hus i hyttan äro byggda i järnkonstruktioner och af korrugerad plåt. Det innehåller 64 st. 1 8 fot höga rostugnar, hvardera med 6 härdar, 1 8 fot i diameter. På en axel i ugnens centrum monterade rakor föra rostgodset växelvis från centrum mot periferien och tvärtom. Malmen nedfaller slutligen i en tratt under ugnen samt är då färdig att föras till flamugnarna.
Röstningen sker utan extra bränsle. Hvarje ugn har en kapacitet af 45 ton pr 24 tim.
På rostugnarna går också pulverformig 1 :ma malm (< 9 mm.), och krossad kalk tillsättes redan här för att få en intim blandning, innan godset påsättes på flamugnarna.
Beträftande de härvarande flamugnarne se uppsatsen »Om skärstenssmältning i flamugn» af P. Palén i denna tidskrift 1908, sid. 50 o. f.
Vid flamugnseldning är det i Amerika vanligast med direkt koleldning på rost. Som undantag kan nämnas hyttan vid Great Falls, där generatorgaseldning är införd, och vid Highland Bay Smelter vid Salt Lake City, Utah, där man åtminstone gjort försök med pulverformigt kol.
En intressant afdelning af hyttan är briketteringsanläggningen, som har en kapacitet af 1 400 ton briketter på 24 timmar.
Här briketteras slam från anrikningsverket, pulverformig malm och kokspulver från flamugnarna samt fint koncentrat.
Anläggningen består af 2 st. vanliga tegelmaskiner, där massan knådas och afskäres i briketter. Dessa uppfångas af ett transportband och aflevereras i ett antal fickor af samma längd som chargeringsvagnarna till vattenmantelugnarna. Fickorna äro anbragta öfver järnvägsspår. Då fickorna innehålla lagom mängd briketter för en charge, kör ett vagnssätt under dem, en man öppnar alla fickorna på en gång medelst ett handgrepp, och briketterna föras våta upp på ugnarna som en del af chargen.
Detta sätt att brikettera med tillhjälp af slam ansågs rätt effektivt och ändamålsenligt.
b. Pittsmont Sm eller, Butte.
Föregående skildring af Anacondahyttan och processerna där visar hur större delen af Buttemalmen förarbetas.
Det finnes emellertid en hytta ej långt från Butte, den s. k. Pittsmont Smelter, som äges af The Pittsburg and Montana Copper Co., där malmen förarbetas på ett något afvikande sätt.
Man har nämligen här frångått vaskning och smälter den i stället pyritiskt. Den fattiga skärstenen, som erhålles, afblåses i en magnesitfodrad konverter.
Bolaget äger nämligen en grufva — The Spring Hill mine — i närheten af Helena, Mont., från hvilken pr dag erhålles c: a 50 ton magnetkis, som är fri från koppar, men håller 7 $ (=10 gr.) guld pr ton. Denna magnetkis smältes pyritiskt med kopparmalm från Butte som kiselsyrerikt flussmedel.
Den Butte-malm, som smältes på detta sätt, har följande sammansättning i runda tal :
C u .
.. 2—4
0/
/ 0 •
SiO, ...
. 52
»
Fe .
. 14
»
S .
. 17
»
A1,0, .
. 7
»
MgO
1
»
Zn .
»
bästa magnetkisen har
följande sammansättning
SiOa .
. 9
0/
. 0 •
Fe .
. 48
»
S .
»
CaO .
. 5
»
Cu .
0
»
Au .
1 0
gr. pr ton.
Då Butte-malmen erhålles i betydande öfverskott, är det lämpligast att göra smältningen endast partiellt pytistisk, sålunda med öfverskott at kiselsyrerik malm. Den
Källa: Internet Archive ·
