Teknisk tidskrift

: .GÅNG 38 AF TEKNISK TIDSKRIFT

ANSVARIG UTGIFVARE: NILS KJELLBERG

ARKITEKTUR

och DEKORA-TIV KONST <Z

RGAN • FÖR • SVENSKA • TEKNOLOGFÖRENINGENS • AFDELNING • FÖR ■ HUSBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: IVAR TENGBOM

REDAKTIONSMEDLEMMAR: I. G. CL A SON OCII RAGNAR ÖSTBERG

TKO.MMKR FÖRSTA LÖRDAGEN I HVARJK MANAI) RENUMKRATIONSPRIS INCLUSIVE PORTO KR. 8.00

För utrikes boende kr. 8.50

• N:R 1 1 • 7 NOV. •

1908 •

Meddelanden adresseras till Arkitekt IVAR TENGBOM, Östermalmsgatan 43 Riks 8281. Allm. 6858

TOMTRÄTT.

Ayvärr är det så ställdt, att det modärna stadssamhället,

. som skapat ett svårlöst bostadsproblem, 'äfven förirar lösningen af detta genom den markvärdestegring, n koncentrationen medfört. Det intensiva samhällslif- ; har genom renodling af individens förvärfsbegär blifen högt utvecklad mekanism, hvilken efter hand föridlar det ena mänskliga naturbehofvet efter det andra guld och reda penningar. Våra förfäders sorglösa caffning» af dagligt bröd har förvandlats till ett månlstädes tröstlöst köpslående om de nödvändigaste nägsvärdena och det är ej ovanligt, att man i våra dagars rsamhällen fordrar den plats för hemvist på jordskorpan, n väl borde vara själfskrifven för hvarje lefvande vase, täckt med präglade penningemynt.

Men häraf följer också, att det egna hemmet ej längre ett commune bonum, som hvar och en arbetande och tig individ kan skaffa sig, utan att det mer och mer fvit ett privilegium för den kapitalägande. Markvärdet ■lar en afsevärd roll i kostnaden för det egna hemmet i till svårigheten att skaffa kapital till själfva byggnai har sällat sig svårigheten att skaffa kontanter till byggisplats.

Det är tydligt, med hänsyn till jordmarknadens mopolartade karaktär, att de kraftigaste ansträngningarna n samhällets sida för att ordna de otillfredsställande stadsförhållandena måste koncentrera sig just på regleldet af markvärdet, och det är äfven i denna riktning; n de mera ingripande åtgärder gått, hvilka hittills vid- ;its af stat och kommuner. De byggnadsföretag, som l skilda tillfällen dels direkt igångsatts, dels ekonomiskt derstödts och dels på andra sätt uppmuntrats af staten ; Jr kommunen, äro trots deras förvisso stora betydelse reglerande af bostadstillgången, dock endast att bekta såsom mera temporära ingrepp.

Såsom mera varaktiga ingripanden får man däremot ;na dels det ordnande af de lokala kommunikationerna, ars betydelse numera alltmera inses och som på ett kligt storslaget och genomgripande sätt förmår att vidga a mångdubbla den förut inskränkta tomtmarknaden samt Is den lagstiftning, som söker göra marken tillgänglig en för mindre kapitalstarka.

Redan för åtskilliga år sedan framkommo genom en-Idt initiativ, bl. a. i Stockholms stadsfullmäktige genom rgmästare C. Lindhagen , påstötningar till Kungl, Maj:t i samband med omarbetande af jordabalken vidtaga ektiva åtgärder för upplåtelse af tomter å regleradt omle å längre tid och å säkrare villkor samt för att bela bebyggare af dylika tomter en tryggad äganderätt

till byggnaderna. Genom en dylik upplåtelse afsågs att åstadkomma en besittningsrätt, som nära anslöte sig till äganderätten, utan att innehafvaren af besittningsrätten eller den s. k. tomträtten behöfde binda något kapital för markens förvärfvande utan kunde godtgöra den verkliga ägaren hans kostnader genom en årlig afgift, hvilken således vore att betrakta såsom ränta å en till sitt fulla belopp belånad köpeskilling.

Det torde i detta sammanhang knappast vara behöfligt att annat än antydningsvis påpeka den stora betydelse, som införandet af tomträtten medför ur äfven andra kommunalpolitiska synpunkter än enbart markförvärfvets, vid bildande af egna hem. Genom tomträttsupplåtelsen eller, hvilket kan sägas vara detsamma, belåningen med hela tomten som säkerhet, har jordägaren behållit markvärdet i sin hand samt afhänder sig sålunda hvarken markens oundvikliga värdestegring, ej heller makten att hålla denna värdestegring inom rimliga gränser och ej heller rätten att vid lämplig tidpunkt i framtiden disponera öfver markens användande å annat sätt. Det inses utan vidare, hvilken betydelse en dylik rätt kan hafva i händerna på en framsynt kommun, på staten eller på en jordägande stiftelse.

Tomträttens skuggsida består af den kollossala lånebörda, som markägaren måste ikläda sig för att utan motsvarande kapitalinkomster kunna exploatera sitt område med erforderliga kommunaltekniska anordningar samt kunna administrera affären med endast de relativt små räntebelopp, som årligen inflyta i form af tomträttsafgälder. Denna ekonomiska sida af saken, hvilken nog ej alltid tillräckligt beaktas i entusiasmen för tomträtten, bör dock mana till stor försiktighet och förtänksamhet vid tillämpandet af det nya rättsinstitutet och det är väl äfven delvis af denna orsak, som rätten att å sina ägor tillämpa tomträtt genom lagen af den 14 juni 1907 inskränkts till staten , kommuner, fideikommiss och allmänna stiftelser.

De allmänna, i lagen angifna tomträttsvillkoren äro med hänsyn till bristen på praktisk erfarenhet inskränkta till de minsta möjliga och det har öfverlåtits till den enskilda företagsamheten att så småningom utforma detaljerna. Lagen inskränker sig sålunda att begränsa upplåtelsetiden till minst 25 år och högst 100 år, att försäkra det nya institutet om ett verkligt godt underlag genom att förbjuda tomträttsupplåtelser å annan mark än sådan, för hvilken stadsplan blifvit i laga ordning fastställd samt att f. ö. angifva de juridiska formerna för upplåtelsernas rätta handhafvande.

Af särskild vikt är bl. a. den bestämmelsen, att hvarje byggnad, som finns uppförd å mark, hvilken är upplåten