Teknisk tidskrift

2

TEKNISK TIDSKRIFT

troende visade han sig ock motsvara, ty efter hand gjorde han därstädes en förträfflig lättblekt sulfit. Produktionen utgjorde cirka 4 000 ton pr år. Under hans ledning utfördes därstädes ock stora lutdammar för förbättrandet af älfvattnet. Vid denna fabrik arbetade han upp sig till en af landets främsta sulfitingeniörer.

Bland speciella anordningar, som han uttänkte vid Fredriksberg, må här i korthet erinras om tvenne. Den ena var en flottöranordning i en låda mellan defibrör och sandbord, hvarvid genom elektriska kontakter alltefter flottörens ställning tändes olika färgade glödlampor i massabingarna. Därigenom kunde arbetaren, ehuru på betydligt afstånd från sileriet, ständigt iakttaga massaflödet till detta och sålunda hålla en jämn matning, som för defibrörens och silarnes goda arbete är så betydelsefull. Den andra var en liten apparat, som vid torkmaskinens skärstol automatiskt utstampar profbitar ur sulfitbanan och släpper ned dem i ett låst kärl Därigenom erhölls en utmärkt kontroll på jämn torkning samt en fortlöpande serie generalprof å vattenhalten, vida tillförlitligare än på annat sätt uttagna. Hvilken betydelse detta bör hafva vid de ofta förekommande reklamationerna å vattenhalt, förstår enhvar som haft sulfitleveranser.

Sieurin var en samvetsgrann tekniker, som låg i, därför behärskade han ock alla fabrikationens detaljer. Detta är och förblir alltid en teknikers på samma gång styrka och prydnad, ty teknik är intet annat än summan af oändliga detaljer. Intet under därför att förtroendet för honom skulle växa i landet. Han planlade sålunda Lessebo sulfitfabrik 1905 — 06.

Enligt benäget meddelande af chefen för Lesseboverken, ingeniör Elis Bosasus, är dess anordning i hufvudsak följande:

Trämasseveden transporteras medelst linbana från järnvägsstationen, dels äfven direkt genom flottled till en plan vedgård af cirka 30 000 m.2 yta, försedd med ett rutnät af fasta, lätta spar. Ötver gården löper luftbanan vid 6,5 m. höjd på bockar, och den ankommande veden nedsläppes direkt på afsedd plats, därigenom dragande minsta möjliga staplingskostnader.

Fabriken är byggd i en enda länga om 160 m., hållande i följd svafvelugnshus, kylbassäng, syrhus, trärenseri, kokhus, sileri och torkmaskinsal, hvarje afdelning genom brandmurar skild från bredvidliggande. Parallelt med långsidan och midt för trärenseri och kokhus ligger den med pappersbruket gemensamma ångcentralen. Framför hela ena fasaden löper den förut omtalade luftbanan, från hvilken svafvel tappas direkt till svafvelugnshuset, kalksten till syrhuset och bränsle till ångpannorna. Alla kolonner och bjälklag äro utförda i armerad beton. Drifkraften lämnas af elektriska motorer, en för hvar grupp af sammanhörande maskiner.

Syrberedningen sker i två rader trätuber om 8 m. höjd och 1,3 m. diameter. Genom två fläktar med variabel hastighet, den ena inkopplad mellan svafvelugnarna och kylbassängen, den andra efter tornen, hålles gasen i rörelse med undvikande i möjligaste mån af såväl öfvertryck som vakuum i batteriet. Syrans cirkulation i tornen sker genom pumpar pä vanligt sätt.

Trärenseriet är utfördt i tre våningar, af h vilka källarvåningen innehåller blott motor och transmissioner, hvarigenom sådana undvikits ä den egentliga arbetsplatsen en trappa upp, som rymmer kapsåg, barkmaskiner, huggmaskin och desintegrator. I vindsvåningen äro uppställda

25 Jan. 908

fl isharpa och transportörer, som föra flisen till kokhuset. Barkspånen blåsas till en cyklon af plåt, hvarifrån de falla på en transportör, som kontinuerligt matar dem till ångpannornas spånvagnar.

Kokhuset rymmer tre roterande kokare om 45 m.8 rymd, murade med Prestons tegel och cement, samt tvänne syrkar jämte kylbassäng, för afgasningen. Afgasningsledningen har grenrör till en kraftig ejektor af bly, genom hvilken, sedan afgasning till syrkaren skett, kvarvarande gas absorberas och ånga kondenseras och ledas till afloppskanalen. Sålunda undvikes all förorening af luften vid fabriken. Samma ejektor användes äfven att vid syrans påtappning i kokaren utsuga frigjord gas, så att denna ej förorsakar obehag för personalen.

Massabingarna ligga i källarvåningen på sidan om kokhuset, hvarigenom vunnits att där sysselsatt personal ej på något sätt besväras af värme, gas eller ångor från kokarne.

Sileriet är i två våningar med defibrör och sandfång på den öfre samt roterande knutsilar, placerade i rad efter ena långväggen på nedre våningen. Den silade massan rinner genom afvattningstrumlor antingen till torkmaskinen eller till blekholländare, uppställda efter sileriets andra långvägg. Cirkulationen i blekholländarne sker med centrifugalpumpar, genom hvilka massan efter blekning äfvenledes pumpas antingen direkt till pappersbruket eller till torkmaskinen.

Affallsluten ledes genom en trätub till en invallad äng, som bildar en bassin om c:a 20 000 m.3 rymd, afsedd att tömmas i närliggande vattendrag vid flodtillfällen.

Sieurin kvarstod som Fredriksbergsfabrikens ledare till hösten 1906, då han för en kortare tid öfvertog ledningen af Forshaga sulfitfabrik. Slutligen emottog han i februari förlidet år uppdraget att bygga Nyhamns sulfitfabrik, belägen cirka 10 km. från Sundsvall och afsedd för cirka 10— x 2 000 ton torr lättblekt sulfit. Fabriken tillhör hufvudsakligen J. A. Enhörnings trävaru A. -B.

Hvem skulle ännu i medio af 1800-talet kunnat tänka sig, att Sverige skulle på den internationella marknaden blifva ett högviktigt land, då det gäller att förse världen med kulturbäraren framför alla andra, med papper och massa därtill. — Här har visserligen ända sedan Tycho Brahes tid och antagligen långt dessförinnan tillverkats papper, men det står ändå kvar, att då Sverige i politiskt hänseende var en stormakt, var dess makt i papper säkerligen ej öfver tertia rang. Betydande tekniska uppfinningar, stora skogar, talrika och vidt spridda vattenfall ha möjliggjort denna förändring. Det är ock med en känsla af på samma gång tillfredsställelse och tacksamhet, som man erinrar sig våra banbrytare, en Ekman, en Flodquist och andra. Utvecklingen har varit glänsande, större nästan än som motsvarar tillgångarna. Under sistlidet år gjordes nyanläggningar och utvidgningar för en ökad produktion af väl öfver 100000 ton, hvilket är öfver J/4 af 1905 årc tillverkning. Det torde därför i framtiden vara klokast att mera lägga an på kvaliteten än mängden. I detta filnings- och poleringsarbete hade säkerligen Sieurin kommit att intaga en mycket verksam del.

Det är sant, att man kan vara ett misskändt bygeni, att man ingalunda alltid uppskattas efter förtjänst på mycket högre samhällssteg, men det arbete, en människa levererar för världsmarknaden, skall alltid finna ett sakkunnigt omdöme och därmed ock en mot godheten svarande