Sida 395
KEMI OCH BERGSVETENSKAP
79
27 Juni 1908
ligen hållfastheten är direkt proportionell mot massans täthet, och denna blir ringa, om gaserna få bortgå under stelnandet. Detta sker med tillhjälp af vissa tillsatser, som reducera järnoxidul. De äldsta voro manganjärn och kiseljärn, af hvilka den förra endast ‘ då kan användas, när en ökad manganhalt i gjutjärnet ej försämrar dess hållfasthet; den sistnämnda har hittills varit den mest använda, hvarvid tillsatsen helst göres i skänken. Af båda dessa tillsatser behöfvas likväl relativt stora kvantiteter, hvarför man försökt med andra medel, såsom aluminium, natrium och magnesium. Af dessa verkar magnesium kraftigast, och redan en halt af 0,05 % Mg höjer hållfastheten betydligt och gör godset nästan absolut tätt. På allra sista tiden har försök utförts med briketter af kalcium och aluminium, hvilka lämnat mycket goda resultat. Vid tillsatsen uppstår genast en ytterst häftig reaktion, hvarvid bildas en hög, starkt lysande låga, hvilket förklaras så, att genom kalciumtillsatsen det i badet upplösta vätet under förmedling af kolet i järnet öfverföres till acetylen enligt formeln; CafC2^CaC2; CaC2 + lI2 = Ca + C2H2, Ca + C2 = CaC2 o. s.. v.
Äfven 'med vanadintillsats hafva försök anställts, och det har tydligt visat sig, att en tillsats af 0,05 % är tillräcklig att återgifva ett föibrändt gjutjärn dess normala egenskaper. Vid något större tillsatser ökas hållfastheten hos gjutgodset högst betydligt.
C. Bn.
Om k valvets, kolsyrans och vattenångans specifika värme vid 1 400°. L. Ilolborn och F. Henning. Annalen der Physik 1907, tur 10, sid. 809.
Medelvärdet för en del gasers specifika värme vid temperaturer upp till 8oo° har bestämts enligt blandningsmetoden af Delaroche och Bérard. Dessa använde för upphettning af gasen en elektrisk motståndsugn, bestående af nickelrör. För temperaturer upp till 1 400° ersatte nu förff. dessa nickelrör med platinarör. Gasen leddes ned i kalorimetern, hvari den fick passera genom trenne med hvarandra förbundna med silfverspånor fyllda rör. I stället för vatten användes i kalorimetern paraffinolja.
De undersökta gaserna renades mycket noga och uppmättes efter sin passage genom kalorimetern. Vattenångan kondenserades och det därvid bildade vattnet vägdes.
1 följande tabell äro sammanförda de af förff. angifna värdena dels för medelvärdet af spec. värmet mellan ou och 6° (C,„) , dels det verkliga specifika värmet (CTO).
8
Kväfve
Kolsyra
Vattenånga
C,n
Civ
. C ni
Civ
1 C Hl
Civ
(0 )°
0,2350
0,235
0 , 2010
0,201
0,4669
0,469
200
0,2388
0,243
0,2151
0,229
0,4653
0,465
400
0,2426
0,250
0,2278
0,252
0 , 4672
0,473
600
0,2464
0,258
0,2390
0,271
0,4726
0,491
800
0,2502
0,265
0,2491
0,285
0,4817
0,519
1 000
0,2540
0,273
0,2572
0,295
0,4941
0,558
1 200
0,2578
0,281
0,2641
0,301
0,5101
0,608
1 400
0,26l6
0,288
0 , 2696
0,303
0,5296
0,668
(1 600)
0,2654
0,296
0,2736
0,300
0,5527
• 0,739
Cm hänför sig här till ioo° C. — 8°.
A. G.
Om järn-kol-legeringarnes specifika värme. P. Oberhoffer och A. Meuthen. Metallurgie 1908 , mars 22, h. 6, sid. 173.
Författarne hafva användt sig af den redan förut i denna tidskrift (1908, sid. 14) beskrifna apparaten, hvari dock en del smärre förändringar vidtagits. Försöken hafva afsett att fastställa medel¬
värdet å specifika värmet mellan o° och 650° C. De erhållna resultaten äro sammanställda i nedanstående tabell.
Kolhalt
0/
7o
Medelv. å spec. värmet mellan
0 och 650°
K o h al t
%
Medelv. å spec. värmet mellan
0 och 650°
O,oo
0,1432
3i°°
0, 1498
0,50
0,1443
3-s°
0,1509
1 ,00
0,1454
4,00
0 , 1520
1 ,50
0,1465
4,5°
0,1531
2,oo
0,1476
6,66
0,1583
2,50
0,1487
Järnets specifika värme höjes alltså med kolhalten i lineär funktion och för hvarje o,s % C. med O,ooir. Värdet 0,1432 för det kemiskt rena järnet är funnet genom extrapolering. Järnkarbidens specifika värme har beräknats till 0,1581. A. G.
Stälgjutgods från den elektriska ugnen. Prof. B. Osann. Sta/il u. Eisen, n:r 19, maj 6.
För framställning af vissa stålgjutgods vid »Bonner Fräserfabrik» användes förr degelstålsprocessen samt bästa svenska råmaterial, hvarigenom produkten blef oerhördt dyr. Martinprocessen kan här ej komma i fråga, på grund af att endast mindre mängder af samma slag skola framställas Med småbessemermetoden har försökts, men blef resultatet dåligt, då godset blef för fosfor- och svafvelhaltigt. Nu utföres smältningen i elektrisk ugn, och har man efter moget öfvervägande tagi*- Stassanos nya typ. Denna valdes dels på grund af sin enkelhet och billiga anläggningskostnad, dels och hufvudsakligast därför, att denna ugn kunde direkt inkopplas med förhandenvarande strömkälla. Ugnen, byggd af Bonner Maschinenfabrik und Eisengiesserei Fr. Mönkemtiller u. C;i för ett pris af 35 000 Mk, har cirkelformig genomskärningsarea samt trenne kolelektroder och är vridbar kring en lutande axel, hvarigenom endast en arbetsöppning är behöflig. Den är konstruerad för 1 ton, fordrar 185 kilowatt per timme och smältningstiden är c:a 3*/, timme, hvarvid man utgår från vanligt bättre skro med 0,2 % C,
O, 3 .% Mn, 0,09 % S, 0,2 % P och 0,15 % Bi. I ugnen minskas
S- och P-halterna till respektive 0,03 och 0,016 %. Skall fräsar framställas, uppkolas med bästa svenska tackjärn. En utmärkt produkt erhålles till ett framställningspris af 142,53 Mk. C. Bn.
Tillvägagångssätt för Thomasprccessen i Diidelingen . Dr. Ing.
P. Goerens. Stahl u. Eisen , n:r 20, maj 13.
Vid den basiska bessemerprocessen bortgå som bekant till en början Si, Mn och C och först då allt kolet är borta kastar sig förbränningen på fosforn. Den första perioden påskyndas af möjligast hög temperatur, under det fosforn ju lättare oxideras vid ju lägre temperatur. Är likväl nu denna från början hög, har den ytterligare betydligt stegrats vid den första periodens slut, hvarför tillsatser då måste göras för att sänka densamma. Dessa tillsatser hafva förut utgjorts af kalk eller skro. Då kalken är en dålig värmeledare åtgår för lång tid för grundlig afkylning och slaggen blir dessutom för tjockflytande; skro har åter för låg spec. värme, hvarför för mycket åtgår för uppnående af samma resultat. Ing. Flohr i Diidel ingen framtvingar afkylningen genom tillsats af briketter, framställda af hammarslagg och släckt kalk. Dessa hafva en intensiv verkan på badet, och behöfves endast en kort efterblåsning för att aflägsna all fosforn. Analys å en sådan brikett visade; metalliskt Fe 1,06 %, Fe2Os 31,4, %, FeO 44, 7° %, CaO 9,89 %, H,0 4,16 %, C02 0,68 %. Många fördelar har metoden att framvisa, såsom minskad af bränning och kalkåtgång, ökad fosforhalt i slaggen och minskad tid för efterblåsningen, hvarför tillvägagångssättet redan införts på många verk i Tyskland. C. Bn.
Källa: Internet Archive ·
