Teknisk tidskrift

ken sedermera finnes beskrifven i Deutsche Bauzeitung N:o 98 — 99 för 1907. Träbyggnadskonsten, som förr baserats hufvudsakligen på grofva virkesdimensioner, har på senare tider, då tillgången på sådana aftagit, måst i vissa fall öfvergå till en imitation af järnkonstruktionernas triangelformer och hafva förlorat i betydelse. Nu har emellertid sedan flera år en tysk firma, Otto Hetzer i Weimar, framgångsrikt fabricerat gröfre timmer genom att under starkt tryck med något bindeämne sammanpressa smäckrare virke. Metoden, som är patenterad, har lämnat balkar, som hvarken inom- eller utomhus under åren förändrats. Den intressantaste användningen får metoden, då man framställer böjda bjälkar, »granknän», så att säga af hvilka dimensioner som helst. Användningen af sådana till mansardtaksparrar har i Museum i Altenberg visat sig ekonomiskt och i öfrigt särdeles tillfredsställande. Äfven för vanliga golfbjälkar är metoden lämplig, då man, genom träfibrernas anordning såsom båg- eller kedjelinie inuti balken, kan förebygga balkens annars vanliga nedböjning.

PROFESSOR CLASONS ANFÖRANDE VID AFD:S FÖR HUSBYGGNADS¬ KONST SAMMANTRÄDE D. 14 JAN. 1908.

Ordf. prof. Clason öppnade sammanträdet med att bringa arkitekten G. Wickman ett varmt tack för all den omtanka han, med uppoffring af en dyrbar tid, under en följd af år såsom afdelningens ordförande ägnat dess angelägenheter.

Sedan prof. Clason därefter framfört sitt vördsamma tack till afdelningen för det visade förtroendet att åter utse honom till ordf., lämnade han en kort framställning af de frågor, som närmast torde komma att bli föremål för afdelningens uppmärksamhet och afgörande. 1 första rummet komme tidskriftsfrågan och den i nära samband därmed stående frågan om arkitekternas förhållande till byggnadsingeniörerna .

Härvid framhölls, hurusom arkitekten icke längre kunde behärska hela det byggnadstekniska området.

Det öfvergår en mans förmåga att kunna äga vetenskaplig och praktisk skolning och detaljkännedom i frågor rörande ventilations- och värmeledningar, hissar och elektriska ledningar och dyl. och samtidigt icke blott hålla sig au niveau med och förstå att rätt bedöma och använda framstegen på det rent byggnadstekniska området, utan äfven med bibehållen konstnärlig spänstighet träna sig i formgifningens svåra konst.

Men icke ens det rent byggnadstekniska kan arkitekten numera helt omfatta. Järnkonstruktioner och kombinerade järn- och betongkonstruktioner af dagligen växlande system, fordra specialister med lynnesförutsättningar af delvis annan natur än arkitektens.

Arkitekten måste sålunda söka medverkan af och samarbete med husbyggnadsingeniörer , specialister hvar och en på sitt område. — Hur många sådana än tillkallas återstår dock det allra viktigaste nämligen: Att bygga huset. Och det är arkitektens sak. Då arkitektens ritningar och arbetsbeskrifning äro färdiga, då är huset faktiskt en gång byggdt; verkligheten är blott en första kopia.

Detta byggande på papperet utföres icke utan en mångsidig teknisk erfarenhet, allvarligt fördjupande i planläggningen med hänsyn till det praktiska behofvet och estetiska kraf, icke heller, äfven för den mest begåfvade, utan fortgående träning uti att ordna materien rytmiskt.

Hvad vore naturligare, än att i Teknologföreningens afdelning för Husbyggnadskonst alla vid husbyggnadsarbeten samverkande tekniskt högskolebildade samlades, och att den del af Teknisk Tidskrift, som benämnas »Arkitektur och dekorativ konst» behandlade alla till arkitekturen hörande frågor. Såväl konstnärliga som tekniska och ekonomiska .

På tidskriften borde afdelningens intresse nu koncentrera sig. Ordföranden uppmanade ledamöterna att icke försumma något tillfälle, att gifva den nye och för Tidskriften varmt intresserade redaktören, sympatisk medverkan genom insändande af uppsatser, meddelanden, notiser, frågor o. s. v. Ordf. betviftade icke, att vi på så vis i år skulle kunna lägga grunden till en verkligt gedigen och förstklassig byggnadstidskrift.

Näst tidskriftsfrågan torde fråga om arkitekturundervisningen komma att taga afdelningens uppmärksamhet i anspråk. På grund af afdelningens underdåniga skrifvelse till K. M : j t i ärendet, torde afdelningen förr eller senare blifva nödsakad att, såsom representant för den Svenska Arkitektkåren, klart och bestämt lägga fram sina fordringar med hänsyn till ordnandet af denna undervisning.

En fråga, som låge arkitekten nära, vore yrkesskolef rågan. Skråtidens goda yrkesutbildning och sunda traditioner sopades oförståndigt bort af en kortsynt frihetsfanatism. Vi stå än på den ståndpunkten inom de till byggnadsyrket hörande arbetsfacken, att ingen som helst yrkesutbildning fordras, att en arbetsför yngling, hvilken som helst, skall ha i det närmaste lika mycket betalt som den i yrket tränade; och denne senare är vid dödsstraff för honom och hans familj förbjuden att draga ekonomisk fördel af sin kunskap och skicklighet. Dit har den beprisade friheten ledt. Öfverallt ropas på återupptagandet af en rationell yrkesutbildning för handtverksarbetare. Arkitekten kan icke likgiltigt åse denna företeelse: det gäller ett af hans allra närmaste intressen. Det är handtverkaren som utför » kopian » af hans byggnad.

En annan fråga, som sysselsatt arkitekterna i Danmark och på senaste tid upptagits i pressen äfven här, är frågan om, hvad som kan och bör göras för att ingjuta bättre hållning och stil i de allra enklaste byggnaderna på landet.

Vid sidan af äldre tiders byggnader äro de, som nu uppföras, sämre konstruerade, mindre praktiska och framför allt utan samband med omgifningen, likadana från Skåne till Lappland, lika renodlade från hvarje känsla för mått och proportioner med en alldeles förvånande tendens att uppträda i de mest disharmoniska former. Tänk på våra bondstugor eller förstadshus med de platta tunna papptaken och allt uppslukande fönstren, 4x8 fot. Tänk på våra folkskolebyggnader, på missionshusen, på hur byggnaderna placeras på en bondgård, ja! på en herrgård, och hur det ser ut närmast omkring en bondstuga eller ett torp eller en arbetarbostad på ett bruk. Är det det för sin allmänbildning så högt beprisade svenska folket, som vill ha så omkring sig? Ja, tyvävr! Halfbildning är konstfiendtlig.