Teknisk tidskrift

I I 2

TEKNISK TIDSKRIFT

Systemet är egentligen en »enspännare», uppdeladt i 4 till 8 delar, det har åtminstone de för en enspännare nyss nämnda karakteristiska egenskaperna. Olägenheterna lära vara ett inveckladt mekaniskt arbete, äfvensom att mycken snitsel söndermales genom den myckna vridningen i pressarna. Saftens renhet lider säkert häraf, så det är sannolikt, att den blir lägre än vid diftusionen, ty oaktadt med uppfinnarens försöksbatteri en högre renhetsgrad lär ha uppnåtts, förmäles motsatsen från den enda fabrik, som hittills upptagit systemet i större skala.

Uppslaget till nyss nämnda förbättringar i dififusionen, nämligen ökning af saftens renhetsgrad genom kraftig och plötslig uppvärmning, äfvensom undvikandet af afloppsvattnet med däraf följande sockerförluster och hygieniska vådor, torde dock vara från början gifvet af en landsman till de båda nämnda herrarne Hyros och Rak, österrikaren Steffen. Äfven han arbetade på konstruerandet af en enspännare, men kom under arbetet härmed in på en helt ny konstruktion, som snarare påminner om de äldre macerationsoch pressförfarandena än om diftusionen.

Man kan säga, att han använder något af alla dessa tre sätt. Men samtidigt häftar vid förfarandet vissa brister, hvilket gör att metodens ekonomiska bärkraft ännu är mycket omstridd.

Jag öfverhoppar alla Steftens öfvergångsformer, h vilka man har ett nöje af att följa och studera i hans många patentskrifter, och går direkt till beskrifning af hans saftvinningsapparat, sådan den nu utföres.

Betorna skäras i vanlig skärmaskin, men ej till strimlor eller snitsel, utan till skifvor af i — 2 mm. tjocklek. Dessa föras af en ström af het betsaft i en liggande cylinder, där de röras om tillsammans med en flera gånger större mängd betsaft af 80 — 90° temperatur. Härvid undergår betcellen ögonblickligen den fysikaliska förändring jag förut omnämnt, protoplasman förstöres, och saften i betcellen träder genom cellmembranen i obehindrad blandning med saften utanför, som hålles något tunnare, ungefär som vanlig färdig diffusionssaft. I ett diftusionsbatteri skulle man ej kunna hålla så hög temperatur, emedan under den timslånga urlakningsprocessen cellsubstansen skulle upplösas eller åtminstone kvälla upp, men här är beröringstiden mycket kortare, cirka 2 — 4 minuter, och snitselskifvorna bli snarare sega och läderartade än motsatsen. Genom en kraftig centrifugalpump drifves betsaften att cirkulera genom en förvärmare af rikliga dimensioner in i cylindern, det s. k. förvällningstråget, som den passerar tillsammans med betorna för att så börja cirkulationen igen.

tig. 10. Schema för Steffens förvällningsmetod.

Genom att den i kretsgången befintliga betsaften utgör 7 — 8 gånger betmängden, kan temperaturen i tråget hållas vid 80 — 90°, äfven om betorna äro noll grader eller till och med frusna.

Det är samma idé, som Naudet sedan ehuru ofullständigt tillämpat i sin diffusion. Betorna passera tråget endast en gång, fattas därpå af en snedt liggande spiral¬

29 Aug. i9o

snäcka, befordras ur saftbadet, i det de samtidigt unde kastas en stark pressning. Härvid urpressas betsaft, soi rinner tillbaka i tråget. Efter påsprutning med vatten elli tunn sirapslösning pressas betskifvorna ännu en gång i sä skildt starkt byggda snitselpressar, hvarvid ytterligare sa utvinnes. Härifrån går snitseln till torkningen, där dei samma genom torkning vare sig med ånga eller direl eld omvandlas till s. k. sockersnitsel, ett värdefullt kre. tursfoder. Öfverskottet af betsaft i safttråget rinner genoi' ett öfverfallsrör till nästa afdelning af fabriken för att j vanligt sätt renas och inkokas till socker.

Fördelen med denna enkla saftvinningsmetod är a en utomordentligt ren betsaft erhålles. Vid skärninge at betorna öppnas ett mindre antal celler än vid diffusa nen, cirka 1 °4 endast, hvilkas innehåll helt uttvättas. öfrigt diffunderar sockret och de kristalliska ämnena, m< dan alla koagulerbara ägghviteämnen bringas att stelr inuti cellerna, och alltså ej urlakas, utan kvarblifva oc öka växtmassans fodervärde. Åtskilliga gummiartade, ti pektingruppen hörande ämnen, som vid diftusionen så sm; ningom urlakas och sedan bilda för kristalliseringen hii derliga kalksalter, hinna nu bokstafligen ej komma me utan kvarstanna. All inverkan af sockerförstörande bal terier, äfven thermophiler, är absolut utesluten, emeda urlakningstiden är så kort.

Något afloppsvatten bildas ej, ty hvad som utpressa rinner omedelbart tillbaka i safttråget. Inga sockerförluste kunna alltså uppstå, utan allt sockret i betan måste åte finnas antingen i saften eller i betskifvorna, den s. Ij sockersnitseln.

Det är just dessa båda stora fördelar, som de ny diffusionsmetoderna söka att ernå. Impulsen härtill s kommen från den Steffenska förvällningsmetoden. En stc olägenhet har dock denna metod, så stor, att den ställe metodens berättigande starkt i fråga, och det är att s stor mängd socker kvarstannar i snitseln. Marknadsvärde af socker är nämligen betydligt högre än af torkad socke snitsel. Snitseln kan ej pressas till högre än 30 ^ tor substans, däraf ungefär r/3 är socker. Sockerhalten uppgå i den pressade snitseln till io^, i den torkade till öfve 3° X, d. v. s. på ursprungliga betvikten räknadt 3 — 4 % Af 16 % , som finnas i betan, återfås alltså de 3 i fodei massan och endast af de 13 kan göras socker. Härvi är dock att märka, att den torkade fodermassan, sockei snitseln, är ett utmärkt kreatursfoder, hvars marknadspri är ganska högt. V id dififusionsmetoden är totala förluste af socker, det som runnit bort med afloppsvattnet och de som är kvar i betsnitseln, i normala fall 1 %. Vidar vinnes där 1 å 1 1/2 % af sockret i form af melass, hvil ken vara ej är mer än hälften så värdefull som den tor kade snitseln från Steftensmetoden med sina 30 % socker Af samma slags betor vinnas alltså med denna metod c:; 14 % socker eller 1 % mer än vid förra metoden, hvar emot biprodukterna, melass och betmassa, hafva mindn värde än sockersnitseln.

Alltnog, väger man metoderna mot hvarandra, skal man finna det svårt att afgöra, hvilken som bör föredragas utan kunna härvid yttre betingelser, såsom större elle mindre svårigheter med afloppsvattnet, betodlingens stor lek, sockermarknadens läge m. m., spela in på ett afgö rande sätt. Härtill kommer, att Steffensmetoden ännu ä ganska ny och endast införd i ett halft dussin fabriker hvarför dess exakta värde ännu ej är fullt utredt.