Sida 543
4 Mars 1908
iortföres från kulan och explosionsgränsen vidgas så, att en blir lämplig för de lägre temperaturförhållanden, uner hvilka maskinen i sin helhet arbetar. Ue ojämna iagrammen vid låg belastning och frislagreglering förblifva ock oförändrade.
För att pröfva riktigheten af denna teori har förf. förkaffat sig tillfälle att å en fotogenmotor med vatteninprutning utföra försök med en tändkula af den form, om fig. 1 1 återgifver, och arbetade denna, hvad tändnin-
arne beträffar, fullt tillfredsställande. Den förut omnämnda vance-maskinen, vid hvilken hela kulan fyllt sig med kol, ien det oaktadt varit i bruk, bestyrker äfven teorien. Äf- ;n denna maskin var försedd med vatteninsprutning.
Man har hittills alltid ansett sig böra gifva kulan en för ndningen lämplig form. Kulans form är emellertid likltig för tändningen, ty denna regleras med vatteninsprutngen. För att undvika misstag vill förf. dock ej underta att påpeka, att härmed ej påståtts det kulans form ulle vara likgiltig. Dess form är tvärtom af största bedelse, men beroende af helt andra faktorer än tändningen; h benämningen »tändkula» är därför mycket oegentlig.
37
Hittills har vatteninsprutningen reglerats för hand. 1 eorien visar, att detta kan öfverlåtas åt regulatorn under förutsättning af, att regulatorn är en centrifugalregulator med direkt isokronism. Men då en dylik regulator förefinnes å maskinen, finnes intet skäl att bibehålla frislagregleringen, utan regleras naturligtvis den för hvarje resp. hvartannat hvarf införda bränslemängden efter maskinens belastning för tillfället. Härigenom erhålles bättre reglering och jämnare gång, än som kunna uppnås med frislagreglering; de ojämna diagrammen och därmed följande förluster vid liten belastning försvinna, emedan vatteninsprutningen härvid ej blir en kompromiss, utan teoretiskt riktig. Ett försök med precisionsreglering och af regulatorn reglerad vatteninsprutning har för några är sedan gjorts af en svensk konstruktör, men misslyckats, så att samtidigt handreglering af vattnet måste anbringas. Misslyckandet hade sin grund däri, att man helt summariskt alltid insprutade lika mycket vatten som bränsleolja. Detta kunde ju vara riktigt, men intet fanns som antydde detta, och erfarenheten bevisade antagandet vara oriktigt. Förhållandet mellan insprutningsvattenmängd och bränslemängd vid olika belastningar är tydligen ej bestämbart, förr än härför lämpligt erfarenhetsmaterial förligger.
Det finnes alltså möjligheter att bringa tändkulemotorn så att säga upp på ett högre plan än hittills. Genom att förse densamma med precisionsreglering och automatiskt reglerad vatteninsprutning enligt riktiga grunder blifver densamma lättskött och ekonomisk, därigenom att den af skötaren utförda regleringen af vattnet blir öfverflödig och i stället exakt afpassad medelst maskinens regulator, hvarjämte maskinen får en bättre olikformighetsgrad, som vid minskad belastning minskar i stället för att — såsom vid frislagreglering är fallet — öka, hvarigenom maskinen blifver användbar för drifvandet af elektriska generatorer.
MEKANIK
»OM DEN PRAKTISKA BETYDELSEN AF VATTNETS ABSOLUTA AFGÅNGSRIKTNING FRÅN
TURBINER.»
Slutrepliker.
Omedelbart efter mitt i tidskriftens 2:dra häfte, Afdeln. r Mek., innevarande år införda genmäle har Ing. Smith anrt en del invändningar, hvilka synas mig vara af beskaffen- •t att föranleda mig säga ännu några ord i ifrågavarande sak.
Efter allt att döma har Hr S. trott sig hafva ådaga- »t, att mitt förut berörda uttalande beträffande periferihastigter, beräknade medelst omförmälda formelsystemet II att de fva stora i jämförelse med periferihastigheter, beräknade idelst formelsystemet I, är under alla förhållanden oriktigt li att jag alltså begått ett verkligt misstag.
Detta har jag tillåtit 111ig bestrida. Och jag vill ytterare påpeka, att det ingalunda var något oberättigadt att ställa en jämförelse sådan som den jag utan publicering fört och att det fanns giltigt skäl för den af densamma agna slutsatsen.
Ihågkommas må, att det var brukligt — och är det för rigt i afsevärd grad ännu — att använda värden å den ifrågarande skofvelvinkeln, som äro 2, 3, ja, t. o. m. än flera nger så stora som värdet å ledskenevinkeln, och att om så er, periferihastigheten beräknad enligt formelsystemet I blifr afsevärdt mindre än om de båda vinklarna i enlighet med rmelsystemet II tagas lika. (Här afses fortfarande en axiell rbin.) Det var detta mitt uttalande afsåg, och det ligger <enting oriktigt i detsamma.
Ing. S. använder nu i silt senaste anförande talvärdena '-30° och ^*=30° i formelsystemet I och kommer därvid till
samma slutsats, som han förut angifvit. Ja, det är gifvet, att 0111 man kommit till ett sådant resultat utgående från förutsättningen, att de båda vinklarna skola generellt taget vara lika, resultatet skall blifva detsamma, om man gör bruk af ett speciellt talvärde, det må nu vara 30° eller ett annat. Det senare är tydligtvis endast ett upprepande af det förra och innebär sålunda intet nytt.
Hade hr S. nöjt sig med att rörande mitt merbemälda uttalande säga, att detsamma icke gäller för alla vinkelvärden, som kunna användas, så hade han haft rätt, och någon invändning från min sida hade då ej kommit i fråga. Nu har han emellertid ej nöjt sig med detta utan har helt kategoriskt förklarat, att ett misstag förelåg från min sida. Detta har jag ej ansett böra låta utan vidare passera oanmärkt. En hvar kan för öfrigt lätt finna (Jernk:s Ann., 1900, sid. 204), att luitt nämnda i den mest sammanträngda form gjorda uttalande egentligen ingenting annat är än en anmärkning i förbigående och ingalunda någon ingående analys af huru förhållandena gestalta sig under alla de olika förhållanden, som äro tänkbara.
Härmed äro mina uttalanden i den föreliggande frågan afslutade. O. E. Westin.
Med anledning af ofvanstående vill Undertecknad endast göra ett par korta erinringar:
När Prof. Westin själf i sin afhandling på sid. 200 — 203 anställer vissa jämförelser mellan turbiner för att utröna verk-
Källa: Internet Archive ·
