Sida 23
Hofmannen. Af Oscar Levertin
HOFMÄNNEN.
23
min innocenta Uppsalaglädje. — Vi äro ännu ej på långt när kvitt, mon très cher oncle. —
15 juni 1766.
Bunge och jag foro med systrarna Spaas till Malmens källare. Vi förtrakterade oss icke.
20 juli 1766.
Jag vet ej hvad som kommer åt mig på sommaren — särskildt här på Drottningholm, mitt humeur blir svartsmut-sigt och sorgset. Jag söker böcker, som stämma ihop med min passion och blir rättnu en hel chevalier Ténébreux — oh la sotte chose! Men det går genom hofvet en sorts flygfeber, som kommer och far. Morbus aulicus incurabilis skulle ar-kiater Bäck säga. Jag har läst om Pon-tinska träskens malaria. Det här är en hjärtats malaria med frossa och brand. Då blir jag sensible. Jag längtar till Malteshus, längtar att épanchera mig i en väns sköte, och Bunge blir min souffre-douleur. Impossibla idéer vakna. Aurore Bergstjerna! Hvarför fyller hon mig med en sådan tendresse, la pauvre petite i sin rustiqua enfald. Jag ser henne i schäferhatt med lätta sommarfräknar i sin ljusa teint, och hennes ögon och hennes hjärta äro sincèra som hennes handslag. Mais, mon cher Frédéric, pas de bètises! En dotter till en fattig kapten på landet, ej considererad för en vitten, med en enda lakej, som lägger för och lägger det andra på åkern också. Allons donc!
10 sept. 1766.
Offererad i dag att vara med i drottningens cercle och höra lecturen. Hedern omisskännligare än plaisiret. Det är ej illa speladt att hålla på hjärterknekt och dock uppmärksammas af damen. (Ty mor och son hata hvarandra så cordialt,
som blott en drottning och en kronprins kunna.) Men det gick, tack vare conchy-liologien, d. v. s. vetenskap om snäckor. Långsamt låter jag i hvar vecka ett par snäckor, som bondungarne hemma i Halland samlat, glida in i H. Majestäts samling. Vive la conchyliologie!
ii okt. 1766.
Brita Aminoff har nu i höst plötsligt fått renommée för att vara den vackraste af våra hoffröknar. Jag vet egentligen ej hvarför — det är en toquade som allt annat. Gifta och ogifta seigneurer gå på friarefötter, till och med allas vår farbror Törnflycht med den klassiska podagern i hasorna. Det är ett fjäs och ett fnitter ikring henne och ett regn af biljetter i hennes kammare. Jean-Jacques är kärast af alla, så att det riktigt bränner honom genom västen. Ridicult nog lär hon ej vara insensible för den dumma gossens affection. I går, när jag steg in, sutto de alldeles bredvid hvarann och läste samman en otvifvelaktigt touchant passage i Milady Catesbys äfventyr, och hennes lillfinger och hans pekfinger amuse-rade hvarandra på papperet. Tänk om de skulle knyta en chaine tendre! Det får ej ske. Det skulle slå mig alldeles för mycket ur brädet. Det får ej heta, att Bunge är favoriserad af den skönaste »de nos beiles», men Ungern! Tag dig till vara, Eraste, att det ej går som i comedien: Valère tar Dorine från dig. Det spelet frestar mig. Pas pour la petite! En ideal magerhet är kanske klädsam för änglarna och för det celesta galanteriet men inte här nere! Och Brita utan paniers, det bör vara hvad italienarne kalla ombra di caffé Men att göra hennes conquète från sin bäste vän, utan att han anar oråd, medan hela världen eljes applauderar, det är en tour de force, som passar mig.
Källa: Project Runeberg ·