Sida 3
Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
texten för hans ungdomspoesi. Redan 1864 var hans kansliexamen aflagd, och efter en kort vistelse vid beskickningen i Paris blef han anställd vid utrikesdepartementet året efter de Italienska bildernas tillkomst, och han hade stigit till expeditionssekreterare samma år Sonetterna utgåfvos.
CARL SNOILSKY VID OMKR. 10 ARS ÅLDER. (HANS TIDIGASTE PORTRÄTT). TECKNING AF HANS MODER, GREFVINNAN SIGRID SNOILSKY FÖDD BANÉR.
Hvad var det då, för att närmare ingå på skaldens ungdomsegenskaper, som intog alla, både äldre och jämnåriga, till hans fördel och som nästan omedelbart gaf honom högsätet i den brännpunkt för uppsaliensisk intelligens, som utgjordes af kotteriet N. S., Namnlösa Sällskapet eller, som Uppsalahumorn omdöpte det, Nio Snillen? Det var till stor del det, som nyss här nämdes, lifsförnimmelsen, hvilken tog sig uttryck i hänryckningen öfver kvinnlig skönhet, i jublet öfver ungdomskraft, men man såg ock redan här det artistiska finsmakeriet försmälta med kraften till ett originelt helt: den aristokratiska ironien, något, som imponerade mer än studentskalden Nyboms framstormande raseri, ja till och med mer än den så käckt ungdomsvarme Talis Qualis' plebejhat, som nedsablade likt och olikt. Det var den nya tiden som nu kom, det var kritikens konst, som gaf Sven Trösts, låt vara, ganska ungdomliga verser en prägel af granskande tvifvel utan bismak af uppbyggelsepredikan, och detta något lät honom kunna, i motsats mot hans sangviniska samtida, bekänna sig söka utan att finna, bedja utan att få, lefva i njutning utan att vara nöjd och afgifva bekännelsen om halfheten och relativiteten i lifvet, hvilket allt ger hans konst en högre sanning, en starkare verklighetstrohet och lifslikhet än man förr i svensk vers varit van vid. Snoilsky var dåtidens alldeles oerhördt djärfve realist. Den inbrytande nya tidens lösensord och vaktombyte mot en alltför långt gående idealism ligger hos honom in nuce. Modernt klingar ännu i dag detta hopp, som i Neros gyllene hus evigt famnar ett annat än det man äger, framtidens hägring, moderna äro äfven hans diktardrömmar, som vilja betvinga det outsägliga med ordets makt öfver tanken. Dessa, man kunde kanske kalla dem anspråkslösa, härskarlater har Carl Snoilsky aldrig aflagt. Han har i sin förra året utgifna diktsamling fällt några ord, som antyda misströstan, huruvida källsprånget i hans inspiration någonsin mer skall kunna kvälla så rikt som förr, och efter all sannolikhet kan denna farhåga förklaras däraf, att hans konst stundom ställt sig hindrande för genombrottet af hans natur och att hans
Källa: Project Runeberg ·