Sida 46
Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
4 6
CARL G. LAURIN.
otäcka parisarne», om »en sysslolös klass af rika dagdrifvare». Att det »konstiga» i dessa böcker och pjeser ligger i den djupa motsatsen i folkens uppfattning, antar man i allmänhet icke. Hur föga vi ha gemensamt ser man bäst därpå, att franska skämttidningar nästan äro
är det ej frågan) stiger upp — af hvilket man då och då får en helsidesplansch »comment Elles tirent leurs bas» — till dess hon går och lägger sig — ett viktigt moment, tyckes det, ty tidningarna innehålla ibland interviewer, där bekanta aktriser redogöra för, om de bruka stoppa
okända i Sverige, trots det att kännedomen om språket är rätt mycket utbredd. Hvaraf hjärtat fullt är, därom tala skämttidningarna, och en fransmans hjärta är för det första fullt af »kvinnan». I alla franska tidningar är hon hufvudtemat. Frän det den förtjusande damen (och om andra
i stort sedt aldrig kunna förstå hvarandra. Visserligen läser man i vårt land en hel del franska romaner, och franska dramer ha länge utgjort hufvudrepertoaren på våra teatrar, men man lägger ifrån sig boken, man lämnar alltid teatern med några ord om »öfverdriften), om »de
TITELBLAD. TECKNING AF FORAIN.
Källa: Project Runeberg ·