Sida 617
Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
rättskänslan i våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
577
talade till den olyckliges förmån, Henrys förfalskning o. s. v., förfalskade för sin läsekrets utslagets »utan att man behöfver döma om de andra skälen» till »utan att det är möjligt att döma om de andra skälen». På det sättet fick tidningen rätt. Och ej nöjd med det, lade Petit Journal i Ballot-Beauprés egen mun argument, som denne lägger i antirevisioni-sternas och tillade med beundransvärd djärfhet: »härmed har referenten visat intigheten af den polemik de revisionsvänliga bladen upprört». Den fromme Quesnay de Beaurepaire skref: »Dreyfusister-na triumfera. Låtom oss beklaga dem. Deras seger är lögnens och olaglighetens. Må vi föredraga nederlaget. Öfver de mänskliga domarne finnes Gud.i>
Omedelbart efter det domen fallit erkände sig Esterhazy skriftligen vara borde-reauns författare. På kryssaren Sfax fördes nu kapten Dreyfus till Frankrike. Grånad och ärrig efter tortyren, men med oböjlig energi, återsåg han i Rennes' militärfängelse sin maka, som under de långa sorgeåren med ädlaste värdighet burit sin smärta. En gammal protestantisk dam vid namn Godard erbjöd den förkrossade kvinnan gästfritt sin bostad. Då började smutskastningen mot henne, som hade det dubbla felet att vara protestant och visa medlidande mot en judinna. Le Figaros konkurrent, den stora Paristidningen Le Journal, berättade, att »hon, som hyr ut sitt hus till m:me Dreyfus, låtit begrafva sin älskare i samma graf som sin man, förmodligen», anmärker tidningen hånfullt, »för att spara blommor». M:me Godard föreslog, att grafven skulle öppnas, för att tidningens »misstag» skulle kunna rättas.
»Tänk om Dreyfus vore oskyldig», sade någon till en fransk dam. »Det vore bra, för då hade han lidit så mycket mer», blef svaret. Med kvinnans fina instinkt hade hon funnit det rätta ut-
Ord och bild, 8:de årg.
f. d. krigsministern general auguste mercier.
trycket för sitt folks känslor. Man kan aldrig förlåta honom, att det behöfts elfva förfalskningar för att »bevisa» hans och hans försvarares brottslighet. Det förtjänar dock framhållas, att kvinnotidningen La Fronde, ledd af m:me Sévérine och uteslutande redigerad af kvinnor, från första början ställde sig energiskt på sanningens sida.
Den 7 augusti sammanträdde i Rennes de sju ofticerarne, som helt plötsligt dragits från exercisen för att utan kunskap i lagen handlägga detta mål med den opartiskhet, som man hade att vänta af en dylik domstol. Till all lycka voro förhandlingarna offentliga. — »För in den anklagade», säger öfverste Jouaust, krigsrättens ordförande, fonddörren öppnas, och med fasta steg inträder kapten Dreyfus i salen, där hans bödlar, Mer-cier och Lebon, men också hans räddare, Picquart —• nyligen utsläppt ur
37
Källa: Project Runeberg ·