Sida 50
Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
4 6 CARL G. LAURIN.
TYSKAR. TECKNING AF CARAN D'ACHE. (.La Comédie humaine.)
teckningar få nog mången mager visdomsgudinna att rynka på näsan. Ar La Vie Parisienne den brunn, där det konservativa Frankrike förfriskar sig, så är åter Le Courrier Français det radikala skämtets tummelplats. Den ägnar sig åt följande i Frankrike samhöriga intressesfärer: chauvinism, anarkism, kvinnodyrkan, betalade bankpuffar och patentmedicin. Tidningen har nu i femton är fortsatt sitt folkupplysningsarbete. Ursprungligen var den ett storartadt reklamföretag för pillerfabrikanten Géraudel. Dessa piller, kraftpulver, stärkande pastiljer och mixturer slukas i enorma kvantiteter af den latinska rasen och meddela ibland en lätt apoteksdoft åt kaféerna, särskildt i Italien. Man söker på detta praktiska sätt uppehålla den gamla romar-kraften. Bland dem, som tecknat eller teckna för Courrier Français, Montmartres och Quartier latins liforgan, märkas Willette, Forain, Steinlen och Legrand. Willette sträfvar i sin teckning efter verve och mjukhet. Hans små burriga fröknar
äro systrar till Maupassants Boule de Suif, alltid fyllda med kvittrande glädje. Forain är vår tids Gavarni. Han söker i få, häpnadsväckande linjer att krama ut det bittraste och beskaste af det moderna lifvet, det är det hjärtlösa skämtet som han och hans folk älska, det är här han rör sig med sublim säkerhet. I dessa yttersta tider medverkar han i den slam-vulkan i »ordningspartiernas» tjänst, som kallas nPstn. Han är alltid med, där hatet är starkast. Gamla njutningslystna börsjobbare och millionärer har han ett godt öga till, och man behöfver ej vara mycket symbolistiskt anlagd för att förstå titelbladet till hans Album. Det finnes en giftig gadd i allt hvad Forain tecknar. »Un quart d'heure pour jeter mon venin», sade han en gång till en vän, som bad honom lämna sin ritning och göra honom sällskap, och då han liknar sig själf vid ett giftigt djur, ligger däri mycken sanning. Men äfven bäl-getingen är en bekantskap att göra.
Louis Legrand är den utom Frankrike minst kände. Det är en konstnär, som på tusentals sätt kan framställa den franska kvinnan, hänförande eller förskräckande i sin kvinnlighet; utan någon symbolisk apparat framstår hon som den evigt lockande sfinxen, hvars gåfva är missräkning, — missräkning för mannen, som blir misslynt öfver att hos föremålet finna samma egoistiska sensationsjakt som hos sig själf— och får honom att bittert instämma i skaldens ord, så ofta och gärna citerade i Quartier latin:
Tu n'as jamais été dans tes jours les pius rares Qu'un banal instrument sous mon archet vain-
queur,
Et comme un air qui sonne au bois creux des
guitares
J'ai fait chanter mon rëve au vide de ton coeur.
I sin »Flore artificielle» har han på ett storslaget sätt ristat in ett drag af iskall elakhet på det sminkade anletet, det är
Källa: Project Runeberg ·