Ord och Bild: 1899

4 6

CARL G. LAURIN.

oväntade användning. Albert Engström af-slöjar » kväsargrabbens » och »kväsarryn-kans» innersta själsrörelser och tyckes anse, att hvar och en, som druckit ur en tunna och sedan logerat i den, är en Diogenes. Men låt vara att hans busar smaka mer af Arkansas än af Stockholm, att han ofta slår rekord i hänsynslöst slarf i teckningen, han är dock vår förste och hittills ende professionele karikatyrtecknare af verkligt konstnärlig rang. Hans porträtt äro oftast beundransvärdt karaktärsfulla, och han har tillräckligt geni för att kunna vidga sin sfär. Hans betydelse har varit stor för svensk karikatyrteckning, den bör kunna bli mycket större.

Vårt land har i likhet med alla germanska länder fullt af lefvande karikatyrer, här öfverflöda röda, punschsvullna eller af kaffe och magsyra gulbleka ansikten, och äfven yrkestyperna få här något särskildt komiskt. Mindre än någonstädes behöfver den svenske karikatyrtecknaren öfverdrifva. Människorna bli ändå mera skrattretande, ju mer man känner igen dem.

Vid sidan af Engström torde norrmannen Kittelsen vara den ende nämnvärde skandinaviske skämttecknaren, ty i den danske Hans Tegners skämtritningar finner man föga af det geni,

hvarmed samme konstnär slösar i sina andra illustrationer. Kittelsen tecknar till Simpli-cissimus och får in ett drag af underbar mystik, af trollens och trollpackornas humor i sina äkta

norska bilder. Inom det så horribelt misshandlade området att teckna djur i mänskliga situationer är han, liksom Ober-länder, en verklig mästare. Hos honom finnes intet af den falska bondkomiken, hvilken som en mara rider alla våra skämttidningars tecknare och, förlegad och pretentiös, nu äfven i de »poetiska bidragen» urartat i ett impotent plagierande af Frödings mästerverk. — Våra bönder ha på senare tiden amerikaniserats, blifvit frikyrkliga och fått in folkskollärarens mildt undervisande röst och åtbörder. Det är John Cronschough som är prototypen för modern svensk bond-komik. Bönderna ha blifvit aktieägare i mejerier och sockerbruk och inhämta, med katalog i hand, på Skansen de bocksprång, som tillskrifvas dem i våra skämttidningar. Skämtteckningen har ej följt med sin tid. Järnvägståg och spårvagnar, ångbåtar och vinkelaxelkärror äro alltid okunnigt och oriktigt tecknade. Lifvet på teatrar och restauranter, på ångbåts-bryggor och telefonstationer och, hvarför ej, äfven salongslifvet och dess typer, vänta sina tecknare. Tecknare med geni, studier, ihärdighet, flit, smak, kvickhet, det är egentligen hvad vi behöfva, tecknare med förmåga att väcka skallande skratt och innerligt hat, som kunna med spetsen af sin penna visa på det, som vi just nu mest älska och mest afsky, och så fasthålla nuet, som vi med vemod se så hastigt sjunka ned i det förflutnas natt.

författaren och redaktören. teckning af caran d'ache. (Album de Caran d'Ache.)