Sida 679
Nationalteatern i Kristiania. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
nationalteatern i kristiania.
635,
den unge Henrik Bull till byggnadsarkitekt. Den 18 november 1891 togs det första spadtaget — arbetet på den nya teaterbyggnaden var börjadt.
Då hade man kvar en kontant kassa af 114,700 kronor, hvilket egentligen icke kan sägas vara något öfverflöd, när det är fråga om en teaterbyggnad.
Redan vid första spadtaget stötte man på svårigheter. Studenterlundens mark är sumpig lera, och innan man kunde resa husets murar, måste man företaga ett grundläggningsarbete af utomordentlig omfattning; icke mindre än 37,500 meter pålar måste slås ned i marken, på somliga ställen ända till 29 meter djupt. Långsamt skred arbetet vidare, år 1895 stodo yttermurarne färdiga, — men samtidigt var det också slut med kassan. Trots förnyad aktieteckning, trots bidrag från brännvinsbolag och sparbank var kassan ohjälpligt tom, renskrapad i botten. Under sådana omständigheter kunde det naturligtvis icke vara tal om att fortsätta arbetet för full maskin; man fick inskränka sig till att syssla litet med hvad som redan var påbörjadt och sörja för att saken icke alldeles dog bort. Bara så pass, att det alltid kunde konstateras litet hamrande där inne i den tomma byggnaden, som väntade på inredning och dekorering, till hvilket man icke ägde ett runstycke.
När situationen syntes som mest förtviflad, kom hjälpen — tämligen långväga ifrän, det måste erkännas. Nästan från Nordpolen.
I augusti 1896 kom nämligen Nansen tillbaka från sin färd, och hänförelsen för hans bragd gaf sig bland annat uttryck i stiftandet af Nansen-fonden. För-att bringa upp denna fond till en värdig höjd uppgjorde man planen till ett pre-mieobligationslån, och fondens styrelse hade den utmärkta idén, att landets största vetenskapliga och konstnärliga insti-
tutioner skulle åtnjuta vinsten af detta lotteri: Nansen-fonden, Trondhjems domkyrka, Bergens museum och nationalteatern skulle dela den beräknade nettoinkomsten af 2 millioner. Idén var professor Bröggers, och den mottogs med uppräckta händer af nationalteaterns ar-betskommitté. Och stortinget biföll denna plan, som med klok beräkning hade tagit hänsyn både till de olika landsändarnas »lokale» intressen och till den na tionela hänförelsen, som just i de dagarn brann med sällsynt hög låga.
Genom lag af den 5 juni 1897 gafs tillstånd till premielånet, den nya teatern skulle alltså erhålla 500,000 kronor, byggnadens uppförande var betryggadt, och under det arbetsprogrammet i öfver ett är hade varit det anspråkslösa: verksamheten bör icke helt och hållet inställas, kunde man nu fortsätta arbetet af alla krafter utan »hänsyn till att disponibla medel för ögonblicket icke förefinnas».
Härmed är själfva byggnadens långa och besvärliga förhistoria afslutad.
Den i juni 1898 valdes Björn Björnson till chef för den teater, hvars byggnad nu med hvar dag ryckte närmare sin fulländning och lofvade att blifva hvad den var menad att blifva: ett värdigt hem för norsk dramatisk konst, ett hus värdigt det namn, som man hade skrifvit i guld på dess gafvel: »Nationaltheater ».
Och den 1 september 1899 öppnades den, — då hade 8 år förflutit efter det första spadtaget och 22 efter den första
aktieteckningen.
* *
*
Byggnadens arkitektur är modern italiensk renässans med sparsamt bruk af skulptur. Till fasadernas väggytor har användts gult tegel, under det alla arkitektoniska led till och med hufvudgesim-
Källa: Project Runeberg ·