Teknisk tidskrift

TEKNISK TIDS KR I F T

2 2

stämma i förslaget att bibehålla spänningen. Ty man kan icke ställa förbrukarna utan ström.»

Dessa yttranden innebära tydligen en öfvergång till min åsikt, att för specialfallet Göteborg den lägre spänningens bibehållande är fördelaktigare, ty i sitt förslag, där 2 x 220 volt förordas, tänker sig Ing. D. i stället (Stfm kaudl. sid. 55) följande lösning: »Öfverenskommelse torde utan svårighet kunna träffas med bolagen att fortsätta driften, så att abonnenterna icke blifva strandsatta under någon del af öfverkoppliugsperioden.»

Om jag rätt förstått Ing. D:s yttrande, torde vi nu således i hufvudsak vara eniga om att verket bort utföras på sätt som skett.

Äfven med afseende på de mindre viktiga frågorna börja våra åsikter att närma sig på ett sätt, som lämnar hopp om att full enighet med tiden kan väntas. Under det att Ing. D. å sid. 126 i novemberhäftet finner, att mitt förslag är endast 1 043 000 kronor billigare än hans, så har han nu (sid. 147 i decemberhäftet) kommit till det resultatet, att skillnaden till förmån för mitt förslag uppgår till 1 293 000 kronor. Att skillnaden vid denna Ing. D:s beräkning ej är större, beror på, att kostnaderna för installationernas ombyggnad, som äro C:a 750000 kronor lägre vid mitt förslag (900 oco — 150000) utelämnats vid jämförelsen. Detta kan jag ej godtaga, ty det är, såsom närmare framhållits på sid. 144, fullständigt otänkbart, att man kan pålägga konsumenterna en så enorm kostnad. Öfverallt där spänningen ökats från c:a 2x110 till 2 x 220 volt, har elektricitetsverket ensamt burit kostnaden.

Då Herr Ing. D. själ/ fått &å in härpå i Stockholm, hvarest verket har en särskild af delning för denna kostnadsfria ombyggnad, sa får han räkna med den äfven i Göteborg. Därmed stiger skillnaden i kostnad mellan våra projekt enligt Ing. D:s egna, för honom mycket gynnsamma siffror till r 293 000 kronor -f-750000 kronor= 2 043 000 kronor.

De å sid. 143 och 144 uppförda punkterna skola nu en gång till genomgås.

1) Det går naturligtvis ej an att, såsom Ing. D. gjort, vid en jämförelse medtaga tomterna för understationerna men utesluta dem för centralerna. Bäggedera måste medräknas.

2) Ing. D. säger å sid. 146 helt frankt, att jag i min officiella jämförelse icke upptagit någon kostnad för min 1111- derstationstomt. Till belysande af denna uppgift ber jag att få citera ur den nämnda jämförelsen sid. 25 i Stfm.-handl. N:o 212 följande passus: »Vill man jämföra detta förslag med Ing. Deckers, så måste värdena för tomterna medräknas, emedan dessa äro inneslutna i Ing, Deckers kostnadsförslag.» Därefter följer den ifrågavarande jämförelsen, i hvilken 150000 kronor äro insatta för den ena och 60 000 kr. för den andra, senare behöfliga tomten. Ing. D:s påstående är således helt och hållet gripet nr luften.

Hvad själfva priserna angår, så har exempelvis Ing. D:s understation B ett så mycket centralare läge än den understation jag senare behöfver längst ute i en förstad, att tomtvärdena ej alls kunna jämställas. Priserna få därför bibehållas oförändrade.

3) Om Ing. D. har stora utrymmen i centraler och understationer, hvarför begagnar han sig ej af dem? Hvarför betunga verkets finanser med så enastående dyra byggnader för förvaltning, förråd etc., som Ing. D. efter Stockholms förebild föreslagit här.

Då Ing. D. redan nu utvidgat det i och för sig utomordentligt stora byggnadskomplexet för förvaltning etc. vid Thulegatan, oaktadt de i centralen vid Regeringsgatan befintliga äldre förvaltningslokalerna uthyras till privata personer, och han sålunda visat sig ställa ovanligt stora kraf på utrymme och bekvämlighet, så anser jag det vara i hög grad sannolikt, att han skulle hafva användt de 475 000 kronor, som han upptagit till byggnader för förvaltning etc. i sitt förslag för Göteborg.

Jag betviflar ej alls, att Ing. D. får större byggnader än jag, men jag räknar mitt förslag till godo, att jag inskränkt dessa improduktiva utgifter, och detta gör sig gällande i slutsummorna.

4) I mitt förslag äro för diverse och oförutsedt upptagna de kostnader, jag på grund af min egen erfarenhet ansett tillräckliga och lämpliga. De komma ej att öfverskridas. Herr Ing. D. har insatt de summor, han ansett behöfliga. Då för-

1 Febr. 190!)

slagets slutsumma dessförutan var utomordentligt hög, så få; man väl antaga, att han ej onödigtvis insatt en summa, sok han själf antog vara för hög.

Jag skall dock senare visa, att äfven om man enligt Iug D:s önskan afdrager 193000 kronor, skillnaden i kostnad bli mycket stor.

5) Herr Iug. D. vill beräkna förslagens likvärdighet »tekniskt afseende» endast på basis af den effekt i kilovvat de kunna afgifva hos konsumenterna. Han lämnar en fakto af så oerhörd betydelse som den lägre spänningens kvalitativ; öfverlägsenhet alldeles ur spelet. Denna liksom de öfriga j! sid. 143 och 144 angifna fördelarna måste naturligtvis taga med i räkningen.

Den beräkning af effekten, som Ing. D. framlagt å sid 147, anser jag ej vara rättvis. Däremot öfverensstämmer deu som jag uppställt å sid. 143, med allmänt bruk. För att en dast taga ett exempel, så räknar Herr Ing. D. i strid mec gällande praxis med endast 75 % af den högsta tillåtna urlaldningsstyrkan, hvilken man kan taga ut hvar dag. Då batte rierna enligt mitt förslag hafva c:a 50 % större effekt än en ligt Ing. D:s förslag, så anser jag, att denna beräkning ställe mitt förslag i en ogynnsam dager. Snarare torde jag väl f; räkna mig till godo, att jag vid första utförandet tilltagit de dyra batteriet så rikligt.

6) Att Herr Ing. D. endast fått en prisökning af 11700c kronor i stället för 145000 kronor, då han räknat om sin; priser för ledningsnätet med samma enlietspriser pro meter som jag användt, beror på, att han glömt att insätta böjde priser äfven för trefasnätet.

Denna ökning vill Ing. D. komina ifrån genom att säga att den neutraliseras genom att mitt nät ej skulle vara likvär digt. Det är två saker, som böra behandlas livar för sig.

Att lika priser pro meter kabel måste insättas, torde var; odisputabelt.

Hvad ledningsnäten beträffar, så visar den jämförande uppställning Ing. D. gjort, enligt min åsikt snarast motsatser till det som Ing. I). vill visa. För det af honom alternativ! beräknade nätet med 2x110 volt med 3 understationer, kost; matarledningarna 720000 kr., men för mitt nät med två sta tioner icke mindre än 1 120990 kronor, alltså 56 % mera oaktadt spänningen är 2x10 volt högre vid mitt förslag.

Ing, D. tadlar, att den ena stationen (centralen) af mi^ placerats mindre väl vid gränsen af belysningsområdet. Dett; är oförsiktigt, ty Herr Ing. D. har därigenom dragit uppmärk samheten på en af de svagaste punkterna af sitt förslag, felan det af samarbete mellan belysnings- och spårvägscentralerna t

Denna central är för öfrigt vida bättre placerad än Ing D:s motsvarande understation, emedan den ligger närmare stadens affärscentrum.

Förlusten i hufvudledniugarna är enligt mitt förslag in galunda 17,5 % såsom Ing. D. antager, utan endast 12,5 til i 13 %i beroende på, att de kortare ledningarna äro räknade! med 2x12 volt och de längre med 2x20 volts förlust. De olika spänningarna erhållas medelst anordningar, som med stoi fördel användts till exempel vid de kommunala verken i Munchen, Wien och Diisseldorf. Spänningsförlusteu i fördelningsnätet är endast C:a 1 %.

I sina betraktelser tager Ing. D. ej hänsyn till, att nätets kapacitet stiger nära 20 % genom att 2x120 volt användes stället för 2x110. Tages hänsyn härtill, så faller hela hans bevisföring å sid. 147, öfverst å andra spalten. — Någon anledning att i Ing. D:s förslag insätta lägre enlietspriser pre meter för kablarna finnes alltså ej.

7) Rörande kostnaden för ombyggnaderna har jag redan yttrat mig i början af detta genmäle. Herr Ing. D. har alldeles rätt i att denna kostnad endast inverkar vid första utbyggnaden — men då det är just kostnaderna, härför, som v A jämföra, så får den tagas med. Han medger, att denna faktoi ej får försummas, men vill icke, att den skall ingå i den jämförande kostnadsberäkningen ! Hur Ing. I). på annat sätt vil! taga hänsyn till densamma förstår jag ej.

8) Iug. D. vill lämna den minskning af vinst, som skulle inträda under första driftsåret, om hans förslag antagits, ur räkningen, och motiverar detta med att jag icke satt i fråga, att denna beräkning skulle inverka på jämförelsen!

Detta är så till vida sant, att den naturligtvis ej skall |