Sida 209
J April 1908
ELEKTROTEKNIK
43
, rde, är strömstyrkan i början öfvervägande positiv med ibbelt så stor amplitud som normalt och blir först så ' låningom normal och symetrisk som en vanlig växel- !j-öm. Sker tillslagningen, då e går Irån pos. till nega- ■t värde, blir strömstyrkan i början negativ med i öfrigt deles samma förlopp. Den tid, som åtgår för strömen att blifva praktiskt taget normal, beror på förhållan-
L 1
t r\L. Sättes i ekv. 2 t— , blir e L t= — — = 0,37,
r 2,72
v. s. efter
L
sekunder har den »ensidiga» komposan-
r
n minskat till 37 % af sitt ursprungliga värde.
För induktionsspolar utan järnkärna torde det 3rsta förhållande L : r (den s. k. tidkonstanten), som an praktiskt kan uppnå, vara någonting bortåt 0,5. Vid lslagning af en dylik spole under de förutsatta förhålndena förflyter 0,5 sek. innan strömkurvans snedhet inskat till I/v Har strömmen ett periodtal af 50 motarar denna tid således 25 hela perioder..
Det kan vara af intresse att se, hur stort effektivirdet af strömstyrkan under den allra första tiden är, :h i hyad mån man således har anledning att frukta r att t. ex. en i strömbanan inkopplad »Hitzdraht»- np. -meter kan fördärfvas af strömstöten.
Effektivvärdet 3 är enligt dess definition gifvet af ekv.
** dt (där T är tiden för en hel period).
O
Insätta vi värdet på i enl. ekv. 2 samt integrera för ;n första perioden, d. v. s. antaga t så liten, att
vi approximativt:
3 E *
! 2 vl
£ Lt= 1 >
a för den första perioden eller 3a 2 K to Lto
-i-V
Då vi nu för stort t, d. v. s. sedan normala förhållan- ;n inträdt, som bekant, hafva
CTO 1 E1 „ E 1 3 =-yi— * eller 3^=—.—, 2 L“to Lto y2
■ strömstyrkans effektivvärde under den första perioden 3 gånger så stor som normalt. Men då å andra sidan ärme-) effekten af en ström genom ett visst motstånd Hitzdrahten») är prop. med effektivvärdets kvadrat = cJV), framgår, att värmeeffekten under den första peoden med de gjorda förutsättningarna uppgår till 3-dubbla ormala. Är då tidkonstanten stor, kan strömstöten tydgen blifva ödesdiger för amp.-metern.
Förutsätta vi inkopplingen i något annat ögonblick la då spänningen är = o, skola vi finna mindre snedhet strömstyrkan, och sker den då e har sitt max. värde, lir strömmen normal redan från hörjan. Om vi i ekv. sätta
<p
t — o för cot—tp eller t— -
to
i vi C=o och således strömmen enkelt harmonisk och , ormal hela tiden.
För att illustrera denna företeelse skall jag här visa tt par oscillogram, som jag tagit vid tillkoppling af en lduktionsspole (utan järn). Spolen har en tidkonstant ^0,03 och strömmens periodtal var 60.
Fig. 3 visar en plåt, som passerat oscillografen två anger med rörelseriktning och o-linie, som äro beteckade med 1 och 2. Fallet 2 har endast spänningskurva,
Fig. 3-
och inkopplingen skedde i fallet 1, med den strömstöt och spänningssänkning, som framgår at dithörande kurvor. Fig. 4 visar resultatet, då inkopplingen skedde något före den tidpunkt, som motsvarar max. -värdet af strömstöten.
Är nu åter spolen försedd med järnkärna såsom vid en transformator med öppen sek.-lindning, ändras förhållandena, dels så tillvida, att själfind.-koeff. då icke är
Fig. 4.
konstant, hvarför icke heller ofvanstående ekvationer gälla, dels ock just på grund däraf så, att strömstöten kan bli och ofta blir afsevärdt större än vi på grund af ofvanstående skulle hafva anledning tro. Då vi på grund af själfinduktionskoeffis egenskap af variabel i detta fall icke kunna få något enkelt analytiskt uttryck för strömstyrkans variation, skola vi här taga problemet grafiskt.
Om vi i en tomgående transformator hafva ett enkelt harmoniskt växlande fält (I>, så veta vi, att den däraf i lindningen inducerade EMK
e;= — N . (där Ar= antalet lindn.-hvarf)
dt
eller- om O — 0maX sin to t — — Nto d>ma.x cos to t = Nto d)max sin (to/—*/ 2)
Den induc. EMK är således 90° i fas efter fältet. Är motståndet relativt litet, kunna vi försumma detta och antaga, att polspänningen endast har att öfvervinna denna (inducerade) själfinduktion EMK. Således är Cp 1800 före <?,• eller
ep = N~dt = Noj d>max . sin(öj/ + */ 2) .... 3,
kvilket kan framställas grafiskt som i fig. 5, som således gäller för normalt fortvarighetstillstånd. Under tiden från
T
o till — är ep positiv och 0 i ständig tillväxt från — <P„lltx 2
till + 0„,ax och detta så, att ordinatan för ^-kurvan i hvarje punkt är prop. med tangenten för (/bkurvan i samma punkt. Känner man förhållandena i järnkärnan, kan man
Källa: Internet Archive ·
