Sida 210
44
TEKNISK TIDSKRI FT
nu också lätt bestämma den strömstyrka i, som i hvarje punkt erfordras för alstrande af detta fält. Förhållandet mellan I) och i, hvilket är prop. med förhållandet mellan B och H, om järnkärnan saknar »luftgap», är framställdt i fig. 5 och däraf z-kurvan punkt för punkt
bestämd och uppritad. Då härvid B — //-kurvan förusatts som enkel linje och järnet således utan hysteresis, får z samma fas som (I) eller 90° fasförskjutning till ep, och följakligen blir tomgångsströmmens effekts o.
I själfva verket inträder en viss fasförskjutning mellan i och O på grund af hysteresis, hvilken lätt kunde bestämmas från den verkliga B — //-kurvan (den s. k. hysteresisslingan), på grund hvaraf också fasförskjutningen mellan ep och i blir mindre än 90° och tomgångseffekten > o. I detta sammanhang fästa vi emellertid intet afseende därvid.
Om vi nu tänka oss, att spänningen kopplas till först vid tiden /= c i fig. 5, d. v. s. just då ep går från neg. till pos. värde, och att järnkärnans magnetism i detta ögonblick är i neutralt tillstånd och således — o (eller åtminstone mycket nära=o), så blifva förhållandena helt andra än normala.
Enär ep har samma gifna och normala förlopp som
förut, måste — enligt ekv. 3 också hafva detta, och sådt
ledes 0-kurvan hafva alldeles samma utseende som förut. På grund af förhållandena måste emellertid, som sagdt, denna kurva börja i o-punkten och således hela vägen ligga ett belopp af d>max öfver sitt förra läge. Dess maximivärde blir således också dubbelt så högt som förut. Den nya 0-kurvan ((/)') är inritad i fig. 6, likaså är (/> — zkurvan utdragen till motsvarande höjd samt däraf den nya
4 April 190;
z-kurvan (f) bestämd och uppritad. För vanliga B — h kurvor skall man finna, att transformatorns normala maxi miinduktion ( B„ul j) ej behöfver vara högre än 8 000 9 000 för att den första strömmen vid tillslagning p, detta sätt skall uppnå det 10-faldiga normala värdet. Fö ett normalt Bmax 10 000 å 11 000 torde strömstöten kunn uppgå till 50- å 100-faldiga o. s. v. med mycket stark stigande progression.
Förutsätter man inkopplingen ske i andra ögonblic! än vid spänningens o-punkt, skall man på samma sät finna, att strömstöten blir mindre, ju längre inkopplings punkten ligger ifrån spänningens o-punkt. Sker inkopp lingen i spänningens maximipunkt, får strömmen redan början sitt normala förlopp.
Nu kommer emellertid härtill den omständigheten att järnkärnan på grund af remanent magnetism från före gående användning vid tillkopplingen eventuellt icke be finner sig i neutralt tillstånd och att således strömstötei blir en annan än vi hittills funnit: den blir måhänd lindrigare, men naturligen lika lätt svårare. Alldenstunt remanensen är större ju mindre luftgap finnes i den mag netiska kretsen, inverkar denna sista omständighet äfver på strömstötens storlek. I allmänhet kan man säga, at transformatorer hafva relativt mindre luftgap än induktiv; motorer, hvarför strömstötens ökande på grund af rema nensen blir större vid de förra än vid de senare.
Känner man järnets hysteresisslinga ( B — Hj- kurva fig. 7) samt förhållandet mellan luftgapéts (<5) och järnet
väglängd (/) i den magn. kretsen, kan man bestämm: storleken af den remanenta induktionen ( Br ) och sålede afgöra i hvad mån denna kan inverka på strömstöten olika fall.
För ett visst B hafva vi nämligen :
\lH=lHj+dB
eller H= Hj+ j ■ B ( = Hj+ Hj)
Linjen O A (fig. 7) dragés med en vinkel t3 sådan at
. , n» »
t g (i— = -
8P B l
och abskissan för olika punkter på denna linje lägges til motsvarande abskissor på B — Hj- kurvan, hvarigenom der nya hysteresiskurvan (/? — H) erhålles. Br är då dei verkliga remanenta induktionen.
Med antagande af vanlig transformator och motor
Källa: Internet Archive ·
