Sida 313
KEMI OCH BERGSVETENSKAP
5
c Jan. 1908
J
d frånvaro af syre, och nu har man funnit en hel ■Jiängd olika bakterier, hvilka för sin utveckling fordra ■invaro af luften d. v. s. af syre. Dessa sistnämnda akterier kallas anaeroba , till skillnad från de aéroba, som t vecklas endast vid lufttillträde. Dessutom finnas s. k. kultativl aéroba bakterier, som utvecklas såväl vid näraro som frånvaro af luft. Det finnes också mikroorgaismer, som endast utveckla sig vid närvaro t. ex. af atesvafla eller järnsalter, ammoniak o. s. v.
Bakterierna äro enkla, kulformade, stafformade eller orkskrufformade celler, som antingen förekomma enstaka ler i kolonier (se fig. /). Till bakterierna höra de
finsta nu kända organismerna, de innehålla intet färgmne, hvarför de, för att bättre kunna studeras, färgas led anilinfärger.
Fortplantningen, som är mycket snabb, sker vanligen enom tudelning, så att en bakterie afspaltas på midten ch bildar två mindre, hvilka tillväxa och sedan åter tuelas. Bakterierna ha också fått benämningen klyfsvamar. Emellertid kan fortplantningen hos många, om e i os alla bakteriearter, äfven ske medels sporer, som bilas inne i bakterien och sedan frigöras på olika sätt.
. De vanliga cellerna dö lätt, men sporerna däremot ila stora växlingar i temp. (t. ex. flera timmars kokning id ioo° C. eller kortare tids kokning vid no° C.), fvenså torka och lefva upp, när villkoren bli gynn-I amma.
De anaeroba bakterierna ha den största förmågan tt sönderdela organiska ämnen (jmfr en s. k. septisk ink), men, som förut blifvit nämndt, kunna dessa icke allständiga sönderdelningen, hvilket endast sker genom 'xiderande bakterier (jmfr. de s. k. oxidationsfiltren vid attenreningsanläggningar).
Att påvisa sjukdomsalstran.de bakterier i vattnet komner vid en flodundersökning sällan i betraktande. Denna 1 ppgift förenklas emellertid genom att söka påvisa näraron af en för tarmarna typisk organism, nämligen Bacerium coli, hvilken i och för sig är ofarlig, men om denna
är närvarande kunna äfven sjukdomsalstrande bakterier finnas och vattnet är misstänkt. Bestämmandet af mängden bakterier per cm8 vatten genom användande af gelatinplattor har icke den betydelse vid vattenundersökningen, som man kunde vänta. Detta beror dels på felkällor hos metoden, dels därpå, att bakteriehalten så betydligt kan växla, utan att ett vattens hygieniska eller praktiska brukbarhet härigenom ändras.
Ett betydligt större värde för bedömandet har den mikroskopiska vattenanalysen.
Som förut nämnts inskränker sig icke den mikroskopiska analysen till bakterierna, utan befattar sig äfven med öfriga i vattnet lefvande mikroorganismer, nämligen högre stående svampar samt alger (tillhörande floranoch de s. k. protozoerna (tillhörande faunan). Bakterierna, som ju också fått benämningen klyfsvampar, räknas till växtriket, men beror detta endast på öfverenskommelse.
Ju längre ned man kommer på trappstegen beträfande de organiska varelserna, desto svårare blir det näm) ligen att skilja mellan djur och växter , och när man kommer till de allra lägsta organismerna, är det på grund af bristande kännetecken omöjligt att räkna vissa af dem till växt- eller djurriket.
Rörelseförmåga t. ex. är icke något bevis för, att man har med ett djur att göra. Många organismer, som man måste räkna till växterna, hafva på vissa utvecklingsstadier rörelseförmåga (svärmsporer).
Vid den mikroskopiska vattenanalysen kommer det icke an på mängden af befintliga organismer, utan på de uppträdande arterna, och förutsätter denna gren af vattenanalysen hos dess utöfvare naturligtvis en noggrann kännedom om mikroorganismerna i vattnet.
Här skall endast gifvas en antydan om, huru resultat beträffande vattnets renhetsgrad kunna dragas ur den förekommande floran och faunan, äfvenså skall med några bilder visas en del karakteristiska organismer.
Vid vissa fysiska och kemiska förhållanden i ett vatten uppträder också en bestämd vegetation.
Då organismerna i ett genom organiska, förruttnelsebara ämnen förorenadt vatten äro andra än i ett rent vatten, kan den mikroskopiska analysen för det första gifva ett svar på frågan, huruvida ett vatten i detta afseende är rent eller ej. Vidare kan man med dennas tillhjälp definiera olika föroreningsgrader.
Om i ett visst vattendrag ofvanför t. ex. en betspritfabrik de vanliga i ett rent vattendrag förekommande mikroorganismerna finnas, men desamma nedanför fabriken icke finnas under en kortare eller längre sträcka, kan man tala om en lättare förorening. Om föroreningen är starkare, uppträder en annan vegetation, hufvudsakligast tillhörande svamparna. Skulle’jämte dylika svampar gröna alger ännu förekomma i större^ mängd, så kan man af denna bild sluta sig till, att en starkare förorening ägt rum. Om den gröna vegetationen är nästan alldeles utträngd af en hvit (svampar) eller blågrön och mörk vegetation (Oscillatorier), så kan man säga, att vattendraget är förpestadt. Och äfven här kan man särskilja olika grader, beroende på af hvad slag denna vegetation utgöres.
En stor fördel äger den mikroskopiska analysen på den grund, att föroreningen i ett vattendrag ofta är af periodisk natur. Genom att i dylika fall endast undersöka’ vattnet kemiskt eller bakterioskopiskt kan man, om icke proftagning
Källa: Internet Archive ·
