Sida 323
KEMI OCH BERG SMETEN SK AP
i
5 Jan. 1908
Ii
Ur metallografisk synpunkt består stålet i normalt tillstånd af erlit med karbid i form af verkliga fibrer. Karbiden färgas icke 1f natriumpikrat.
Stålet, som endast med största svårighet låter smida sig, bör nligt säljarnes uppgift värmebehandlas på följande sätt:
För verktyg, som skola användas för bearbetning af stål, upp- , ettas det till 950°, hvarefter det får afsvalna till 850° i luften och ärdas vid denna temperatur i olja. Skall verktyget användas för earbetning af gjutgods upphettas det till 1 050°, får kallna till 950 ch härdas i olja.
Den metallografiska undersökningen visar att perliten efter :ärdning öfvergått till martensit. Karbiden är fortfarande riklig, men mgifven af troostitzoner, hvilka tyckas tillkännagifva en begynnande ipplösning af karbiden.
Stålet lär icke undergå någon formförändring vid härdning och illåter arbetshastigheter nära lika snabbsvarfstålens.
A. G.
Metallers kokpunkt. Oliver P. Watts. Electrical and Metalurgical Industry V n:r II.
Utan att göra anspråk på någon korrekthet i temperaturbetämningarne uppställer författaren, på grundvalen af Moissans expeimentj med destillation af metaller, desamma i följande serie efter tigande kokpunkter.
'ink .
. 940°
(best. af Féry)
Titan .
. . . . 2 700°
ladmium .
... 1 025°
Rodium .
.... 2 750°
.
. 1 250°
Rutenium .
.... 2 780°
iilfver .
. 1 850°
Guld .
.... 2 8oo°
Coppar .
2 IOO°
(best. af Féry)
Palladium .
. 2 820°
Tenn .
. 2 170°
Iridium .
.... 2 8500
Mangan .
. 2 200°
Osmium .
. 2 95O0
Mickel .
. 2 450°
Uran .
....3 io°°
<rom .
. 2 500°
Molybden .
.... 3 350°
ärn .
... 2 6oo°
Wolfram .
.... 3 70°°
datina .
. 2 650°.
Författaren uttalar sitt tvifvel angående mangans plats i förlållande till tenn och koppar. Likaså äro titan och guld möjligen elaktigt placerade. A. G.
The Iron Ore Supply of the Scandinavian Peninsula. Hj. Sjö- ;ren. Reports on the State of Science. Section C Leicester.
Professor Sjögren indelar de skandinaviska järnmalmsförekomiterna efter deras geografiska utbredning i följande malmprovinser, ivilka innehålla mera än 90 % af halföns järnmalmstillgångar :
Mellersta Sveriges malmprovins,
Norrbottens »
Nordnorska malmprovinsen,
Sydnorska »
Sydvarangers malmprovins.
Sedan han uppställt en geologisk indelning af Skandinaviens ärnmalmer och i korthet karakteriserat desamma, öfvergår han till ;n framställning af malmtillgångarna inom hvar och en af de ofvannämnda provinserna :
Mellersta Sverige.
Grängesberg . 51 MT.*
Öfriga förekomster . 40 »
Oupptäckta och ödelagda fyndigheter . 9 »
Summa 1 00 MT.
Norrbotten .
Kiirunavaara . 3°° MT.
Gellivara . 67 »
Ekströmsberg . 3° *
Svappavaara och Leveäniemi . 55 »
Luossavaara . 20 >
Tuolluvaara . 8 »
Mertainen och andra mindre fält . 20 »
Summa 500 MT.
Norra Norge.
Dunderland (till 1 50 m. djup) . 300 MT.
Salangen, Ofoten Roll m. fl . 150 »
Summa 450 MT.
Södra Norge . 10 MT.
Sydvaranger . 400 »
Totalsumma 1 460 M.T.
Då emellertid alla dessa tal på grund af malmernas olika järnhalt (Kiiruna — Luossavaara-malmen håller cirka 65 % järn, de nordnorska malmerna knappt 40 %) äro fullkomligt ojämförbara, beräknar förf. den mängd tackjärn, som ur de ofvan anförda malmkvantiteterna kan erhållas:
Malmprovins
1
Malmkvantitetj % tackjärn MT. af malm
Malmkvantitet uttr. som tackjärn MT.
Mellersta Sverige . . .
100 55
55
Norrbotten. . .
500 65
325
Norra Norge
450 1 25
112,5
Norges sydkust .
10 50
5
Sydvaranger .
400 33
132
Summa
I 460 —
629,5
Tillgångarna af fosforfattig stuffmalm, fosforrik stuffmalm och anrikningsmalm anslås af förf. till följande kvantiteter:
A. Fosforfattiga malmer:
Mellersta Sverige . 40 MT.
Norrbotten . 20 » g0 jyjy
B. Fosfor rika malmer :
Mellersta Sverige . 60 MT.
Norrbotten . 480 »
Norges sydkust . 10 » mt.
C. Fattiga malmer :
Norra Norge . 450 MT.
Sydvaranger . 400 » g^0 jy|T.
Summa I 460 MT.
F. T.
Concentration Upside Down. A new process of Ore separation based upon a previously unemployed principle of Physics. Walter Renton Ingails. Engineering and Mining fournal 1907, n:r 17, okt. 26.
Metoden är nära besläktad med de redan under flera år vid Broken Hill i Australien använda på adhäsions- och yttensionsfenomenen grundade skumningsprocesserna (flotation processes), af hvilka den utgör en väsentlig förenkling, i ty att vid densamma inga agentier (svafvelsyra, salter, kolsyra) äro nödvändiga, utan åstadkommes separationen i roterande tuber uteslutande med tillhjälp af vatten. Kiser och zinkblände vätas härvid icke af vattnet, och flyta sålunda på ytan, medan gångarten sjunker till botten, hvilket förlopp gifvit processen dess ofvanstående namn. Metoden är genomförd i praktiken af herrar A. P. S. Macquisten och Otto Stalmann och tillämpas redan i stor skala vid Adelaide-verken i Golconda, Nevada, U. S. A. Af råmalmens metallhalt utfås ända till 90 % .
F. T.
Ueber Gewinnung elektrischer Energie aus Tiefbohrlöchern. Bergrat Tecklenburg. Öst. Zeitschr. f. Berg- 11. Hiittenwesen 1907 , H. 41.
Förf. redogör först för de tidigare försök, som blifvit gjorda för att utröna lagarna för de elektriska strömmar, som uppstå, då en ledare nedsänkes i ett borrhål och genom en isolerad trådledning förbindes med en annan vid jordytan befintlig ledare. Härpå meddelar förf. de erfarenheter, han själf gjort i denna fråga. Vid ett 56 m. djupt borrhål erhöll han sålunda en ström af ända till S4/i». volt och '/uo« ampére. Dessa strömmar äro, som synes, rätt svaga; emellertid torde förhållandena ställa sig helt annorlunda vid nedsänkning af den ena elektroden till 1 000 — 1 500 m- under jordytan, där en temp. af cirka 6o° och ett tryck af 100 — 200 atmosfärer härska. Dylika försök äro ännu ej utförda, och uppmanar förf. enträget dem, som därtill äro i tillfälle, att utföra sådana. I gynnsamt fall kunde man på detta sätt utnyttja felslagna djupa borrhål som källor till ljus och värme. F • I •
* MT = millioner ton.
Källa: Internet Archive ·
