Teknisk tidskrift

TEKNISK TIDSKRIFT

TRETTIOÅTTONDE ÅRGÅNGEN

AFDELNINGEN

FÖR

Stockholm 1908.

Redaktörer: G.

H. HULT MAN och K . A. WALLROTH

Centraltrjokerlet.

Haft. 3

Afd. för Kemi och Bergsvetenskap

utkommer fjärde lördagen i hvarje månad. Prenumerationspris, incl. postp., 6 kr. pr år.

28

Mars

Meddelanden i Kemi sändas till Ingeniör G. H. Hultman, Värtan (R. T. 29 51, A. T. 74 26), i Bergsvetenskap till Kontrolldirektör K. A. Wallroth, Kungl. Myntet (R.T. 37 04).

I908

KEMI och BERGSVETENSKAP

OM VATTENDRAGENS FÖRORENING OCH VATTNETS MIKROORGANISMER.

Föredrag vid Norrköpings polytekniska förenings sammanträde den 25 maj

Om syrebestämning i vatten.

Bestämningen af den i ett flodvatten lösta syremängden har utbildats till en värdefull metod för bedömande af vattnets renhetsgrad. Metoden att använda bestämningen af det lösta syret för bedömande af ett flodvatten är icke ny, så har redan 1874 syrebestämningar i detta syfte blifvit utförda i Seine vid Paris af Boudet och Gérardin, och i Sverige hafva Klason, Sondén m. fl. användt sig af dylika bestämningar vid undersökningar af vattendrag, som förorenats genom afloppsvatten från sulfätoch sockerfabriker, men de mest omfattande arbetena på detta område äro säkerligen de, som på senare år utförts af Spitta, Berlin, vid undersökningar af Spree och Rhen med flera floder i Tyskland.* Spitta har sammanställt vattnets syre- och bakteriehalt och funnit, att dessa förhålla sig tämligen proportionellt, samt har vidare utarbetat en särskild metod, bestående däri, att icke blott vattnets syrehalt vid proftagningen bestämmes, utan äfven syrefortäringe n i vattnet på viss tid, d. v. s. man tager samtidigt tvenne prof, i det ena bestämmes syret genast, i det andra först efter t. ex. 24 eller 48 timmar. Ju större mängd organiska föroreningar vattnet innehåller, desto hastigare minskas syret, d. v. s. desto större är syreförtäringen. Jag använder ordet syreförtäring i stället för syreförbrukning, hvarmed ju vanligen menas den förbrukning af syre, som äger rum vid kokning med permanganat. Spitta skrifver »Sauerstoffzehrung».

Profvet förvaras i mörkt rum vid rumstemperatur. Vid förvaring i dagsljus blir syreförtäringen mindre än i mörker, emedan i förra fallet i vattnet befintliga alger producera syre. Vid stigande temperatur, åtminstone intill 370, ökas syreförtäringen.

Olika bakteriearter förbruka olika mängd syre, men som ett ungefärligt medelvärde har Spitta funnit, att 1 gram bakterier på en timme förbrukar r,6 cm.3 syre (,0,002 3 gram).

Spitta skrifver: »Bakterier finnas ju öfverallt i ytvatten, och då de alltid tillväxa yppigare vid bättre lifsvillkor, så är syreförtäringens storlek ett mått på mängden befintliga oxiderbara ämnen. Syreförtäringen är ett bättre mått därför, än det permanganatmetoden ger, då perman - ganat i allmänhet angriper de organiska ämnena på ett helt annat sätt än bakterierna.»

* Se Archiv ftir Ilygiene. 1900.

1907 af Thure Sundberg.

(Forts. fr. sid. 24.)

Denna metod synes också kunna i många fall blifva en länge önskad ersättning för permanganatmetoden.

Som ett exempel på syreförtäringens storlek i ett förorenadt flodvatten kan nämnas, att ett prof af Spreevatten, som mättadt med luft höll 5,1 cm. 3 syre pr lit. , efter 43 tim. förvaring höll 2,2 cm.3 pr lit,, alltså var syreförtäringen 2,9 cm.3 pr lit. I ett prof af samma vatten, som steriliserats, höll sig syrehalten oförändrad, som ju också var att vänta.

För att bestämma det i ett vatten lösta syret finnas flera olika metoder. 1 Tyskland användes vanligen en titrimetrisk metod af Winkler; vid de i Sverige utförda undersökningarna af vattendrag har användts urkokningsmetoden med en apparat, som konstruerats af prof. Otto Pettersson. Detta är samma metod, som användts vid de svenska hafsundersökningarna.

På allra sista tiden lär man emellertid vid ’af prof. P. Klason ledda undersökningar börjat använda sig af den titrimetriska metoden.

Jag vill här i korthet beskrifva de båda metoderna.

Fig. 6. visar en skiss af Petterssons apparat.

Vattenprofven tagas vanligen medelst evakuerade pipetter, vid ytprofven direkt ur vattendraget genom att afbryta pipettens fint utdragna ände; då profven tagas på större djup användes en särskild upphämtare. När vattnet insugits, tillsmältes pipetten. Om profvet icke genast undersökes, måste pipetten innehålla ett antisepticum, lämpligen su-

Fig. 6.